2021-10-11, 15:16
  #1
Medlem
Undrar över en avancerad fråga:

När det gäller Kernbergs definitioner om neurotisk/borderline/psykotisk organisation, så känns det väldigt svårt att hitta specifikt hur dessa organisationer formas i människan, till att börja med.

Varför formar vissa psykotisk- och vissa borderline, andra neurotisk organisation?
Är det mestadels upplevd närmiljö i tidiga barndomen, eventuellt kryddat av NPF-drag? Eller är det mer- eller annat än så?

Om någon är bekant med teorin, vore det trevligt att höra, eller bli rekommenderad till bra informationskällor.

Tack
Citera
2021-10-11, 19:19
  #2
Medlem
den bästa förklaringen jag har sett är att det finns en faktor för psykopatologi likt intelligensens g-faktor som kallas p-faktorn. människor med hög p-faktorn skulle ha lättare att utveckla psykisk sjukdom och därmed i hög grad utgöra de som diagnosticerats med mer allvarliga psykiska åkommor. Så då skulle jag spekulera att denna faktor då avgör om olika trauman/stress etc påverkar vilken typ av försvarsmekanismer och vilken nivå av psykiska hälsa du uppnår. Förenklat såklart men men

För mig så känns teorin väldigt inutiv om jag inte helt missförstått den. Kernbergs grund ligger i freudiansk psykoanalys. Det stora målet som freud pekar på i sin analys är att patienten utvecklar ett hälsosamt ego. Freud ser egot som den realistiska medlaren mellan id:ets impulser och superegots krav. Ett sådan ego måste kunna internalisera olika delar av vårat väsen för att både kunna leva med samhällets krav och samtidigt kunna behålla sin individualitet. Om man funderar på de här så är de rätt klart att saker kan gå fel här. Psykotiska patienter utvecklar inga murar i sitt ego och upplever intrång av andras tankar i sitt eget sinne. De som uppnår en borderline nivå av personlighetsorganisering har inte psykotiska symptom, men har svårt att förlika delar av sig själva de ser som bra respektive dåliga. Att misslyckas med något ses kanske som något otroligt dåligt, men att våga och vara modig som något bra. De blir en klyvning där man inte når en syntes av att "man måste våga misslyckas". Det är ett kanske lite krystat exampel men ja tror de illustrerar principen. Detta kan ju ske både pga trauma - någon skriker på oss att vi är ett misslyckande samtidigt som vi kallas fega - eller som du nämner pga asd - kanske pga svårigheter att navigera mellan symbolisk språk och den sociala verkligheten.

För att kunna hantera livet så behöver vi kunna hantera sånna här motsatser och kunna förena dem. då kan vi se oss själva på ett realistisk sätt och inte använda dåliga försvarsmekanismer.

här är en schematisk analys av olika former av psykisk ohälsa och vilket utvecklingsstadium de uppkommer. har hjälpt mig en del alla fall

http://www.integralpsychology.org/uploads/1/5/3/0/15300482/treatment_modalities.pdf
Citera
2021-10-11, 20:30
  #3
Moderator
evilhoneys avatar
Psykisk hälsa --> Psykologi: allmänt
/Moderator
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in