Om man inte vill sälja ett arkeologiskt fynd till staten.

Säg att man gräver på sin egen mark och råkar hitta ett bronssmycke från 800-talet.

Man är då skyldig att erbjuda staten att lösa in det (hembud). kulturmiljölagen kap 2 paragraf 4

De erbjuder då att köpa fyndet av dig för 10% av fyndets värde. Ett halsband i brons skulle i så fall vägas och man skulle erhålla 10% av värdet baserat på kilopriset på brons (!).
Själva fyndet i sig är ju ovärderligt ur ett kulturhistoriskt perspektiv.

Om man däremot vill sälja fyndet till en privat samlare (som ju skulle betala bra mycket mer än en tiondel av kilopriset på brons), hur gör man då?

Bukowskis har väl skyldighet att anmäla till Länsstyrelsen kan jag tänka mig?


https://www.raa.se/kulturarv/arkeologi-fornlamningar-och-fynd/fornfynd-inlosensersattning-och-hittelon/hur-anmals-upphittade-fynd/

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/kulturmiljolag-1988950_sfs-1988-950

Problemet med folk som tänker som du är ju att du förstör för forskningen inom arkeologi, vilket i slutändan gör att bitar saknas i historien. Inte att staten vill ha dina olagligt insamlade fornfynd.

Nu bad jag ju inte om moralisk rådgivning, utan ställde en rent hypotetisk fråga.


Fast nu var det ju inte det jag frågade. Jag vet att det blir enklast så.

Man får förstås leta upp någon mindre nogräknad antikvitetshandlare i världen. Tror inte auktionshusen är så pigga på att sälja sådant som inte kan härledas utan är möjligt stöldgods eller uppgrävt under oklara omständigheter. Det kan drabba auktionshusens renommé negativt.

Generellt sett ska du hålla dig långt från Sverige när du ska sälja för när ditt föremål kommer ut på marknaden så kan det pga sitt motiv, utsmyckningar osv härledas till en svensk kontext, och snart är framme hos dig. Inte minst när den mindre nogräknade antikvitetshandlaren sätter sitt brottskumpaner på att utpressa dig för din illegala uppgrävning.

En hake är också om du är intresserad av att få mycket pengar för ditt föremål, så bygger det på att ditt fynd kan sammankopplas med andra redan gjorda fynd. Låt oss säga att du finner ett bronsåldersföremål som är så unikt att ingen sett ett sådant förut, så kommer du få mindre betalt då ingen vet egentligen vad det är.

Problemet är väl ersättningen man erhåller av staten? 10% av råmaterialets värde. Ungefär som picassos tavlors värde skulle vara duken och kostnaden för oljefärgerna.

Finns ju inga antikviteter som värderas efter materialets värde. Med den logiken kan en människa vara värd 40kr (det är vad mineralerna i en människa är värd).

Att det inte finns någon kontext kan ju klart vara problematiskt om det är ett ovanligt fynd. Det har du rätt i.

Det är ju just de kriminella "konsthandlarna" man vill undvika. Borde ju kunna sälja det på ett fredligt sätt tycker man.

Exakt. De borde kunna hosta upp lite mer tycker jag. Det är ju inte så att unika artefakter från bronsåldern hittas var och varannan dag. Då hade jag kunnat förstå att det blev för dyrt.

Behåll det själv eller sälj till någon annan om staten inte vill ge skälig kompensation. Det är deras fel isf.

Ett fornfynd kan ju förstås bara dyka upp vid grävande men det finns också lagar att följa:

en fastighetsägare är skyldig att veta om det finns fornlämningar på tomten, då förstås gravar och liknade.

man har inte rätt att använda en metalldetektor om man inte har tillstånd från Länsstyrelsen.

Det går säkerligen att sälja ett fynd i vissa antikvitetskretsar (främst utomlands) men kan man inte branschen talar det mesta om att bli blåst, skulle jag gissa.

Att tänka några varv kring kulturarv och forskningsvärde tycker jag ändå man ska ta med i beräkningarna.

Intressant läsning. Det man hittar ska man erbjuda att dom ska köpa, men om erbjudandet är för lågt då och inte godtar det?

Vet folk som hittat grejer på sin mark och fått betalt men sedan har det kommit myndighets folk och vänt upp och ner på marken för att leta mer, då är det inte markägaren som hittar och får betalt det enda markägaren fått är ett jevvla jobb med att återställa marken efteråt och utan ersättning.

Så, hittar jag något på sin mark tar jag hand om det eller säljer till någon samlare och håller tyst!

De har nog ingen skyldighet, de och andra större auktionshus är ju inte ägda av staten. Däremot kommer de att göra det av princip och professionalitet om du kommer in med vad som tydligt är ett arkeologiskt fynd.
Ska det ske inom Sverige behövs nog en del kontakter, att man faktiskt känner människor som samlar på dylika föremål eller rör sig i den typen av kretsar. Människor med pengar och samtidigt intresse och kunskap.
Ett smycke från bronsåldern kommer dessutom inte komma upp ur marken och se bling ut, om det ens håller ihop i ett stycke. Att ens försöka som privatperson att fixa och göra rent det kommer bara förstöra, med andra ord så kommer inte någon generell kriminell fatta vad du ens försöker sälja, det kommer med stor sannolikhet se ut som smutsiga och rostiga metallbitar.

Var har du hittat uppgiften om att bronsföremplet skulle vägas? Det står inget i lagen om att värdet är metallvärdet på fyndet - det skulle ju vara idiotiskt eftersom föremål av t.ex trä skulle i stort sett vara värdelösa.
Det står VÄRDET på fyndet vilket såklart är det uppskattade värdet på en offentlig marknad.

För något år sedan fick en man 3500:- i ersättning för en bronsfibula som hittats i Vetlanda och det är ganska mycket mer än metallvärdet för brons.