Filmer som "spränger fjärde väggen"?

Att "spränga fjärde väggen" är ett knep inom film, litteratur och teater där skådespelarna (eller personerna i en bok) vänder sig direkt till tittarna, publiken eller läsarna och berättar någonting. Uttrycket kommer från teatern där scenens "fjärde vägg" är den sida som befinner sig mellan publiken och skådespelarna.

Vilka exempel på filmer har vi där den fjärde väggen sprängs, d.v.s. där handlingen avbryts och en eller flera skådespelare vänder sig till tittarna och talar direkt till dem?

Vad tycker vi om detta fenomen? Jag antar att det går hem bäst i konstnärliga filmer, men att det skulle förstöra upplevelsen helt i vanliga filmer som bygger på att man får en handling uppspelad för sig.

Den första jag kommer att tänka på är Wayne's World.

Polisen som spelas av Ed O'Neill pratar med kameran, jag undrar om inte både Garth och Wayne gör det också.

Woody Allen gör det i Annie Hall. Han och Diane Keaton står i kö till en biograf och han avbryter deras konversation för att beklaga sig om killen bakom som pratar högt och oavbrutet.

Det jag minns från uppväxten, som jag tyckte fungerade, var hur Woody Allen plötsligt vände sig till kameran i en scen i Annie Hall. Det fungerade ovanligt bra, tyckte jag, och mina kompisar verkade dela min uppfattning (jag såg om den flera gånger på video).

https://youtu.be/OpIYz8tfGjY

Funny Games från 1997 av geniet Michael Haneke.

Michael Haneke är en av världens 3 bästa regisörer

Det var just Funny Games jag tänkte på när jag skapade tråden, men jag var osäker på om den fjärde väggen verkligen sprängdes i filmen. Jag kommer ihåg att man spolade tillbaka handlingen och körde om den när det inte gick som skurkarna tänkte sig men att man vände sig direkt till tittarna minns jag inte. Jag får väl ta och se om filmen nu efter 25 år.

Shorty i filmen Scream

vid 6:00
https://www.youtube.com/watch?v=1sTCsV27Xi0&t=429s

Deadpool
Kiss Kiss Bang Bang
Lord of War
A Clockwork Orange

Jag stör mig alltid på det. Berättarröst är lugnt men att de vänder sig mot kameran är fult.

Det är kul i komedier. T ex i Holt Grail finns det massor av (slutscenen, The historian mm). Top Secret, blazing Sadles, Picassos äventyr för att nämna en svensk film.

Lords of Chaos.
I den filmen gillar jag det.

Scary Movie och Scream är inte samma filmer.

OnT:

Ferris Bueller's Day Off
Jay and Silent Bob Strike Back

The Big Short har väl flera exempel på detta. Dels har vi "berättaren" Ryan Gosling som bryter sig ur rollen då och då och dels har vi väl en bunte olika kändisar som används som cut-aways för att förklara diverse begrepp.

Jag tycker inte att det är något jag hänger upp mig på, väl utfört så passar det in precis som andra berättartekniker. Det är ett hyggligt smidigt sätt att t.ex. kunna beskriva en karaktärs känslostämning eller åsikt utan att skapa en krystad dialog som ska ge samma resultat.