Brukar efter ett tag inse det meningslösa och ouppnåeliga i att ha som högsta prioritet i livet att uppfylla alla egots illusioner om att maximal sinnesnjutning ska leda till varaktig frid och lycka när allting ändå är i konstant rörelse mellan polariteterna, stark njutning kan inte existera utan stark smärta.
Då blir jag nykter och spirituell ett tag, detta brukar dock följas av sin naturliga motpol i form av en ego backlash in i hedonismen igen, och mönstret upprepar sig, förhoppningsvis inte i en cirkel utan i en spiral uppåt, men vem vet?