Min man ignorerar mig

Ärligt talat mår jag psykiskt dåligt av detta och det värsta är att jag har sagt det tusen gånger att jag hatar tystnaden han håller på. Men sen blir det det kommer inte hända igen vi är familj osv men sen blir samma sak efter lite tjafs.det känns som en ond circus som aldrig tar slut. Men han är överlag bra männsika så jag säger ine han är dålig männsika men han älskar att använda tystnaden just för han vet hur jag ser på det. Nu pallar jag inte mer och sover dåligt över det.

För er skull och ert barns skull, hoppas jag det också. Jag förstår att du känner dig arg. Silent treatment är fruktansvärt och en väldigt låg nivå. Det är dessutom extremt okonstruktivt. Det finns ingen vinst med den metoden alls.

Att svara med samma attityd stärker inte riktigt ditt case här... Hade du svarat lugnt och med en mer försonlig attityd hade du troligen fått fler konstruktiva förslag till lösningar. Nu har flera påpekat att du kan vara skälet till varför din man agerar som han gör även om hans agerande är fel.

Jo, misstänkte att ni hade olika kort och troligen har olika pengar på dem. Jag tog upp det då jag misstänker att just den delen också kunde vara en del av det "maktspel" som ni två sysslar med. Ni två har hamnat i en situation där "makt" har blivit det centrala i er relation. Inte samarbete, förståelse och kärlek till sin partner. Därav att jag tror er relation är i mindre bra skick. Din man har förhoppningsvis insett samma sak och då kvarstår mitt råd om en parterapeut. De råd som ges här, vilka de än är, kommer inte att hjälpa er. Ni behöver hjälp med att aktivt arbeta med er relation.

// CC

Tack för ditt råd. Uppskattar mycket🙏🏾Ska jag fortsätta låta han fortsätta tyst nu va tycker du? Jag vet inte hur länge han kommer hålla på

Fast här frågar du om råd men du skrev tidigare att "du vet när du har rätt" vilket är så arrogant det kan bli. Det betyder att ni har förmodligen inte dialoger utan du som vet att du har rätt försöker väl, förklara det? Och om du vet att du har rätt, lyssnar du då verkligen på hans version?

Du verkar så gnällig och jag förstår inte hur någon skulle stå ut med detta...

Missade att ni har barn.. Stackars ungar.

I våra argument handlar det inte oftast om rätt och fel. det största problemet är att vi inte kan diskutera utan att det blir tjafs. En annan exempel är att när vi ibland är ute och jag pratar med honom så får jag alltid”sluta prata om detta offentligt” när folk knappt kan höra.

Så du gör om samma fel om och om igen? Konstigt att han ledsnar på dig. Du lyssnar bevisligen inte. Varför ska han tala med dig?

En annan exempel är att han håller i ratten när medan jag kör ibland när vi befinner oss i tajta områden. Då säger jag till han att låta bli då det är jag som kör bilder. Det stör mej verkligen och jag har sagt till han om jag kör så dåligt hade jag inte haft körkort. Har aldrig vart med om nån krock eller något liknande så jag vet inte vad han håller på med.

Vadå får man inte prata med sin partner offentligt. Är vi bara partner hemma eller?

Du lyssnar ju inte igen... Det handlar om vad du pratar om... Kan du inte bete dig offentligt. Pinsamt.

Det här gången är det försent. Nu är det bara att "vänta ut" honom tills han börjar tala igen. När han gör det då är det dags att ta ta i saken på allvar men inte med en gång. Låt det gå 2-3 dagar av normalitet mellan er först.

Under tiden han är tyst, fundera ut hur du ska lägga fram det på ett lugnt och sakligt sätt så att han förstår att ni båda tillsammans behöver arbeta fram en plan så att det här inte behöver upprepas. Jag utgår nu från att han själv inte trivs med detta och vill ha en lösning. Vill han inte ha en lösning eller ens ser det som ett problem, då hade jag börjat ifrågasätta hela er relation... för er skulle hoppas jag dock inte att det är så.

// CC

Börja med att sluta skrika och gorma vid gräl. Bara ett förslag.

Hej Phailure

Tycker dina svar till TS har varit bra och jag kan förstå dina tankar men till TS försvar vill jag ändå säga det i en normal relation (vilket jag utgår från att TS och hennes man ändå eftersträvar att ha) måste finnas gränser. Att bli arg, så arg att man t.o.m. tar till silent treatment, är inte ok. TS och hennes man verkar ha olika sätt att kommunicera på och det kan man inte bara belasta ena parten för. Det är bådas ansvar att hitta en gemensam och för båda acceptabel nivå utan att börja bråka eller ta till så totalt låga nivåer som silent treament.

// CC