Citat:
Ursprungligen postat av
gubbkuk20000
Nu är detta många år sedan och denna tråd kanske kan kännas lite cringe, sorry.
Men jag minns när jag var typ 20 och morsan tvingade mig till en psykolog, en riktig surkärring var det. Jag råkade berätta att jag ibland köpte tramadol på nätet (använde det bara sporadiskt då och då under den tiden, inget missbruk), och jävlar var förbannad hon blev. Hon började skrika åt mig att hon aldrig mer vill se mig igen och pratade om tvingsinläggning med mera, fick även en missbrukarstämpel som säkerligen sitter kvar än idag. Man hade ju kunnat tänka sig att hon istället ville hjälpa mig och frågade varför jag på egen hand självmedicinerade med mera, men icke, hon skrek något så jävligt så att jag nästan ville göra henne medveteslös med en rök höger, men jag bara drog därifrån. Efter det fick jag en jävla massa i postlådan så att säga... En helvetesupplevelse rent ut sagt.
Berättar/berättade du för psykiatrin att du använder icke-utskrivna droger/preparat?
Dela med er av era berättelser. Hur gick det?
Bra och relevant trådstart.Jag har aldrig berättat, för att riskera att inte få den medicin som jag behöver för att överleva. Nu får jag den ändå inte längre, men då ännu större anledning. En psykiaters uppgift borde vara att se till att patienten hjälps på rätt käl - men det är nästan omöjligt om man inte kan vara sanningsenlig. Och varför kan man inte vara ärlig? Jo, de tror att man bara vill ha sin drog för att punda, inte för att kunna somna, tex. Det är ett helvete, och istället hänvisas folk få tag i livsnödvändig medicin på den svarta marknaden. Vilket kan leda till att man åker dit för narkotikabrott, och så kommer bollen i rullning och vägen mot avgrunden inleds. Allt för den sossiga narkotikapolitiken. Så mycket lidande, så mycket död.´Så lite relevant behandling..
