Citat:
Tillverkningsprocessen innehåller stora mängder fejk – om det är alla tittare medvetna – men de lyckade produkterna tycks ge en glimt av oförfalskad verklighet. Lönsam nakenhet. Människor är inte hemska. Kulturen graviterar inte runt dokusåpor för att vi älskar att förnedra varandra. Den gör det för att hungern på verklighet är enorm. Vi är svältfödda på känslan av sanning.
Postmodernister är vi ju allihopa. Postmodernismens stora insikt – allting är redigerat, konstruerat, regisserat – ligger som ett misstänksamt filter över allt vi ser och tänker. Verklighetslitteraturen är konstens främsta försök att befria oss från denna misstanke och läka vår relation till världen. Det är en kompensatorisk fantasi. Realityserierna är masskulturens motsvarighet. Synd att de bygger på människoförakt.
Jag kan bota Malms postmodernism med lite verklig pain och sparka honom på pungen om han vill få känna lite verklig autenticitet.
Mannen du är emo. En gothare. Depprockare.
You need shitloads of drugs och låta skägget växa.
Men på det stora hela så är kritiken berättigad.
Det är lika förnedrande som att sitta i cuckstolen och titta på när andra knullar. Mental masturbation.
Hur blev vi porr? Hur blev allt porr? Trump-porr. Katastrof-porr. Bianca-porr. Söta djur-porr. Ego-porr.
Nej alltså det här vi erbjuds duger inte.
Men OK jag lärde mig något av Doc om postmodernism, tydligen är jag en sån. Det känns irriterande.