Den stora opinionsundersökningstråden - Redux

De kommer inte att vinna i år. Om du tror att de kommer att göra det, är du dum.

Vad är det för spelbolag?

Jag googlade bara lite snabbt. Unibet var det. Erbjuder 5 i odds på att M+Sd+L+Kd blir större än S+c+V+Mp

Samtidigt ger de endast 3,5 ggr pengarna på att Kristersson blir nästa statsminister så där såg det bättre ut. Jag gissar avdrag för möjlighet att S inte får ihop regeringen.

Mest intressant är partier som ingår i nya regeringen, där finns det massor av alternativ. Funderar på att spela på en ren S regering till 4,5 x pengarna.

Den förbjudna tanken som ofta lyfts i detta forumet S+Sd är inte ens spelbart.

https://www.unibet.se/betting/sports/event/1020265650

Det var SD's krav på ministerposter som sänkte Tidö.

Det är väljarnas dom inte min, jag har aldrig röstat annat än höger hela livet.

Nu är det dock match igen sett till OU.

Klarar L spärren har Tidö chans på fortsatt styre.

Fel. Om någon gillar inte SD politik tillhör inte Tidö.
Måste rösta på rödgröna vänsteroppositionen.

Fullt möjligt att föredra Tidö oavsett åsikter om SD.
Sett till OU är det oavsett match nu.

Men sen retoriken med SD-kritik och blattekramande, denna har ju kraftigt minskat de senaste åren.
Istället har galenskap med klimat/energi och rysshat lyfts fram som existentiella frågor för landet Sveriges överlevnad, och snacket om "fristad för all världens blattar", detta hör man knappast aldrig numera.
Därför är SD inte alls samma laddade fråga som tidigare!

Finns fortfarande en massa urbana vänsterliberaler, framför allt kvinnor, samt muslimer, som skyr SD som pesten. Muslimer är en så stor grupp idag att de kan avgöra val, ännu starkare när de (som nu) får stöd av förvirrade vänsterliberala kvinnor.

Har i åratal irriterat mig "partiledarundersökningarna", för att de inte överhuvudtaget korrigerar resultaten enligt ifrågavarande partis väljarstöd. Det är ju ett faktum att mänga väljare per automatik ger högsta poäng till "sin egen" partiledare, vilket gör att ju större partistöd ett parti har desto "bättre" framstår ifrågavarande partiledare.

Det är därför ett rent ut sagt idiotiskt sätt att presentera resultat från "förtroendeundersökningar". Inte minst inför ett val, där den avgörande faktorn är om och i så fall hur mycket en partiledare kan locka NYA väljare till partiet. För att förtydliga: det är av mindre intresse om partiets EGNA väljare stöder sin EGEN partiledare än hur alla ANDRA väljare ser på den partiledaren.

Nu finns det inga sådana direkta siffror (SVT har en publicerad "per block"-uträkning, vilket säger en aning mer, men publicerar av nån anledning inte "stöd per parti"). Så jag gjorde för skojs skull en snabb och grov omräkning av de idag publicerade partiledarsiffrorna enligt följande principer:

1. "Alla egna säger att den egna partiledaren är bäst" => därför dras partiets generell väljarandel av ifrågavarande partiledares stödsiffor (om partiledare N.N. har fått 25% och partiets stöd bland väljarna är 11% landar det alltså på 14%).

2. "Det intressanta är effekten på de väljare som INTE stöder ifrågavarande parti" => därför korrigeras den i steg 1 uträknade populariteten med ifrågavarande partis "icke-väljare" (enligt ovanstående exempel utgörs 89% av sådana icke-väljare och stödet bland dem är 14% efter att ha dragit bort det egna partiets andel= 14% av det totala antalet väljare är 15,7% av partiets "icke-väljare").

Räknar man ut populariteten bland icke-väljarna och tänker sig att det påverkar partiledarnas förmåga att dra fler väljare till partiet ser det rätt annorlunda ut. Det sammanräknade medeltalet för de sex kategorier partiledarna betygsätts i är följande:

Dadgostar: 22,1 % (28,1 %)
Andersson: 34,1 % (54,2 %)
Lind: 21,5 % (27,6 %)
Helldén: 11,8 % (18,6 %)
Thand Ringqvist: 15,6 % (22,3 %)
Mohamsson: 19,1 % (20,7 %)
Busch: 51,4 % (54,5 %)
Kristersson: 30,8 % (42,8 %)
Åkesson: 39,2 % (50,5 %)

Den första siffran är alltså hur stor andel av ifrågavarande partis "ickeväljare" som gillar partiledaren (i medeltal). Den andra siffran i parentes är motsvarande stöd bland hela väljarkåren (med partiets egna medräknade).

Det ger Busch i täten, följd av Åkesson, Andersson och Kristersson.

Om man väljer att fokusera på de kategorier som enligt experterna har störst inflytande på väljarna ("ledarskap", "förtroende" och "kompetens") och därmed störst effekt när det gäller att locka till sig nya väljare från andra partier förändras läget en aning igen:

Dadgostar: 18,2 % (24,5 %)
Andersson: 41,7 % (59,5 %)
Lind: 18,2 % (24,5 %)
Helldén: 10,5 % (17,4 %)
Thand Ringqvist: 15,4 % (22,2 %)
Mohamsson: 14,9 % (16,5 %)
Busch: 49,9 % (53 %)
Kristersson: 34,1 % (45,5 %)
Åkesson: 39,9 % (51 %)

Busch blir fortsättningsvis etta, men Andersson kniper andraplatsen, Åkesson tredjeplatsen och Kristersson blir igen fyra.

Det är klart att det här är en enkel och grov matematisk uträkning, och det finns inga uppgifter om hur många väljare som faktiskt skulle byta vilket parti de röstar på utgående för hur de svarar i en enkät. Däremot vet man att partiledarna har en förhållandevis stor effekt på hur de "osäkra väljarna" röstar, dvs. de som ännu inte bestämt sig, och den effekten ökar förstås ju närmare valdagen man kommer. Så "nånting" säger ovanstående siffror i alla fall, också om de på rätt lösa grunder mäter enbart partiledarnas effekter på valutgången.

Man kan också dra slutsatsen att MP, C, V och L inte kommer "att lyfta" som en följd av sina partiledare (däremot kan de förstås lyfta som en följd av sin sakpolitik, som trots allt har en betydligt större effekt på valutgången än partiledaren).

Man kan också dra slutsatsen att KD vinner på att putta fram Busch i alla tänkbara och tänkbara lägen, eftersom hälften av partiets ickeväljare ger henne ett positivt omdöme.

För Moderaterna är det tvärtom, i egenskap av partiledare pallar Kristersson enbart mot de övriga "småpartierna" (MP, V, C och L), men förlorar mot Busch, Andersson och Åkesson. Eftersom det finns färre väljare att locka över från småpartier förlorar M snarare än vinner på att sätta Kristersson i rampljuset.

S kommer tack vare Andersson stabilt höga siffror sannolikt att hålla ställningarna, trots Tidö-sidans rätt omfattande skitkastning, som uttryckligen varit riktad på Andersson. Frågan är t.o.m. om den taktiken inte har varit direkt misslyckad, eftersom man då påstår en massa skit om någon som väljarna gillar. Hela 40% av "icke-sossarna" har ett positivt omdöme om Andersson, och de kommer därför att tycka att Tidö har fel, fulspelar eller är obehagliga.

Och L kommer inte att kunna locka mer väljare genom nån partiledareffekt, och de diverse utspel som L gjort under de senaste dagarna har gått rätt obemärkt förbi. Utan en massiv stödröstningsinsats kan alltså L anses vara rökta, inte minst eftersom det i nuläget är (artigt sagt) "anti-produktivt" för KD, M och SD att "slösa" egna röster på L.

Det är så sant att kritik och fördömande mot SD fortfarande finns, men inte alls i samma omfattning som vid valen 2010, 2014, 2018.
Istället är det "klimatförnekare och Putinkramare" som drar på sig den värsta och mest hysteriska kritiken idag, och inte kritiker av mångkulturen som SD.
Sen har ju SD på senaste åren även profilerat sig som skarp kritiker av den totalt vansinniga klimat/energi politiken, och därför finns det massor med klimatfanatiker som riktar våldsamt agg mot SD!

Om oppositionen lyckas bilda regering så blir det typ en "lottriksdag" igen, kanske skapa en "ligatabell" vilka får mest beslut/genomslag av partierna i varje fråga.

Därför viktigt att borgerliga personer, som inte har nån bindning till nåt parti, taktikröstar på L.

Det pågår olika resonemang att det är bra om L åker ut, även om de rödgröna tar makten, och sen kan Tidö komma tillbaka 2030 med bara tre partier, effektivare och bättre. Ja visst kan man se det så, men de rödgröna kommer under dessa fyra år att ha ställt till med sånt kaos att en ny Tidöregering efter 2030 kommer ha ett helvete att städa upp.
Bättre att Tidö sitter kvar. Och L är kvar. Vi har ett bättre L nu när Westerberg, Leissner m fl är borta.