Citat:
Ursprungligen postat av
Utflyttad
I ärlighetens namn så borde (tycker jag) dessa förhandlingar ske väl innan valet. Jag är enig med dig, "M+S+C=sant" är inte en omöjlighet.
Men, i sådana fall så tycker jag att väljarna, väl innan valet, borde få möjligheten att säga sitt.
Jag absolut inte några förhoppningar, men jag anser att det är partiernas skyldighet att väl innan valet deklarera sina regeringsalternativ.
Eftersom massmedia innan och efter senaste valet pushade för "ansvarsmodellen" med M och S i en regering så tror jag inte att några partiledare kommer att ställas mot någon vägg. MSM kommer inte att avkräva någon deklaration vad det gäller trovärdiga regeringsalternativ.
Skulle M och S innan valet andas samarbete så är jag övertygad om att båda partierna skulle få se rejäla väljartapp, M-väljare som går till SD och kanske KD och S-väljare som går till V.
Intressant är även att se hur KD ställer sig till ett samarbete med S?
Får väljarna säga sitt så tror jag att det finns stora ideologiska skäl som får många av båda partiernas väljare att säga nej till M+S.
Det enda raka är att Åkesson sätter en rejäl press på Kristersson vad det gäller M's trovärdiga regeringsalternativ.
Jag tycker personligen att tjatet om regeringsbildning och regeringsalternativ är extremt tröttsam. Antingen slår man ihop partier eller så väljer samtliga partier att ingå i en av två formella valallianser. Då får vi ett binärt politiskt landskap där man antingen vinner eller förlorar regeringsmakt, punkt. Då får man den politiska dramaturgin från USA som svenska journalister desperat försöker provocera fram i den svenska politiken.
Faktum är att med vårt överlägsna politiska system (ja, bland representativa demokratiska system är proportionell parlamentarism det absolut bästa systemet) utgår regeringsbildandet alltid ifrån förhandlingar partier emellan efter valresultatet är färdigt. Att lova samarbete utan att formellt binda sig till varandra är rent lurendrejeri. Inga partier förutom V och SD kan gå fram med ultimatum om den ovissa framtiden i parlamentet. Tillskillnad från de extremistiska partierna V och SD, vars väljare är puritaner, förväntar sig andra partiers väljare att deras parti ska göra allt de kan för att driva igenom sin politik (liksom hela poängen att rösta på ett parti med en politisk plattform).
Givetvis har alla partier sina ideala scenarier för hur politiken ska drivas igenom. För S är idealet alltid egen majoritet (verkligheten: de saknar 25% av väljarna för att uppnå detta, dvs omöjligt), för M är idealet alltid en borgerlig majoritetsregering M+KD+L+Maud Olofssons C (verkligheten: man saknar minst 10% av väljarna för att uppnå detta, dvs omöjligt). Mindre partier som L, C och MP har alltid som mål att driva igenom så mycket politik som möjligt, men L är allergiska mot socialism och alldeles för rotade i storstädernas välmående medelklass för att känna sig helt bekväma med S-styre även om man får igenom mycket politik.
Mao, under rådande förutsättningar kan det helt enkelt inte finnas riktiga (i meningen realistiska) regeringsalternativ förrän efter rösterna är räknade och mandaten fördelade. M+KD är ett skämt och ett totalt orealistiskt alternativ som bygger på för många osäkra variabler. S+MP-alternativet borde vara ett skämt men de har trots allt lyckats harva igenom två mandatperioder pga oppositionens totala politiska härdsmälta, dock verkar S vilja bli av med MP och tanken på S allena som regeringsbildare är helt världsfrånvänd (som Socialdemokraterna brukar vara).
I dagsläget borde samtliga partier fokusera på sina hjärtefrågor och söka väljarnas mandat att driva igenom den politiken. Sedan får valresultatet avgöra vem som kan kalla sig regeringsparti. Nu stödet jag inte SD men jag kan ändå konstatera att det är totalt hjärnsläpp av ett antietablissemangsparti med rötterna i landsbygdens arbetarklass att livea borgerliga marknadsliberaler, själva definitionen av Stockholmsetablissemanget. Detta gynnar bara S. Ett KD som livear Trumpianska republikaner när deras bas finns i den fromma frikyrkorörelsen är också helt hål i huvudet som återigen bara gynnar S. Ett protektionistiskt M som vill stänga gränser när deras bas finns i den multinationella affärsvärlden, ytterligare ett totalt fiasko som bara kommer gynna S, för vad är egentligen skillnaden på S och M förutom den förlegade konflikten mellan ägare och arbetare? Med Magdalena Andersson vid rodret kommer UK få svårt att segla igenom varje debatt som vinnare pga motkandidatens absoluta inkompetens.
Nej, fy fan för ytterligare ett år med dessa charader och politiska poserande. Tacka vet jag traditionell svensk valrörelse: en handfull partier som d iver sin politik, en välinformerad valmanskår som säger sitt baserat på politiken, inte personligheterna, och regeringsförhandlingar efter valet då partierna undersökt hur bäst genomföra sina väljares vilja.