Så jävla less på den svenska stelhets- och tystnadskulturen

Jag känner att den typiska svenska kulturen med tystnad, stelhet och allt ska vara så pinsamt och folk som ständigt anstränger sig för att inte göra bort sig, passar mig inte öht. Så fort någon råkar säga eller göra något så riktas det konstiga blickar direkt. När någon pratar högt på bussen stirrar alla. När någon sjunger falskt på fyllan så anses det vara "pinsamt". När man säger annat än hej till kassörskan på Ica så sätter både hon och resten av kön kaffet i halsen. Osv

För två år sedan lärde jag känna ett par amerikanska och tyska vänner. Vi klickade direkt. Om det var en slump eller inte vet jag inte, men jag tror faktiskt inte det var det. Den amerikanska lite mer avslappnade kulturen och där man faktiskt kan prata fritt och med okända människor hade vart så jävla underbart att få uppleva.

För första gången så börjar jag fundera på att flytta ifrån Sverige. Och det beror inte på folkutbytet. Det beror på att man är ständigt omringad av människor som varken vågar ha åsikter eller pondus och som kliver upp varje dag i förhoppningen om att inte göra bort sig. Fyfan vad less jag är på sånt beteende nu.

Svenska män har dessutom blivit världens största incels för att de saknar förmågan att prata med andra människor.

Är den amerikanska sociala drömmen värt att sträva efter om man inte trivs i Sverige som jag gör?

Håller helt med dig. Finns knappt något att tillägga för du har helt rätt i din uppfattning enligt mig. Hela tillvaron för folk går ut på att vara andra till lags ständigt och det är svårt att ej dras med i denna masspsykos av jantelag och EN uppfattning om vad som ska anses gälla.

Fick tippset av en spanjorska att låt dem göra det, du kör bara över dem helt enkelt!

Bete dig som du behagar och pissa dem metaforiskt i fejan varje gång! Många tror sig vara högre stående genom att om de ignorerar och tittar sig omkring hur andra reagerar men 9 av 10 går säkert att bara ta kakan ur näven på!

Sverige har en kulturell autism likt Japan så att det är så många incels är inte så konstigt.

Det enda man kan göra när man känner sig understimulerat i en kultur som våran är att själv ta befälet för att ta spontan kontakt.
Jag vill lova att när man väl skrapat lite på fernissan på människan så lossnar det till slut, så alla kan slappna av och vara sig själva.

Man får inte glömma bort att bjuda lite på sig själv och LE . Träna på att ge ett uppriktigt leende till en främling utan att det blir en grimas. Sedan öppnar sig de mest oväntade dörrar. I vår kultur vill man först vara säker på att främlingen beter sig vänligt.

Kom igen, låt oss ändra den svenska allvarskulturen ! Bara LE och improviserar med annat än snack om väder och vind.
I Sverige är vi uppriktigt sagt otroligt nojiga över hur vi uppfattas, därför går man omkring med en allvarsam min och spelar allting safe.

Varför är det så jävla viktigt att prata med okända människor på stan?
Skaffa ett liv i stället, skulle nån idiot komma fram till mig och prata en massa strunt så skulle jag be vederbörande att dra åt helvete.
Om jag går ensam på stan, ja då vill jag vara ensam och inget annat.

Känner igen det där med ica men det är ju inte bara ica det gäller alla butiker man går till,
vissa som står i kassan tror man stöter på dom för att man e trevlig och pratglad eller väljer en specifik kassa.

Sant. MITT första minne är att jag ville rymma till Australien i Söderhavet. Så länge jag kan minnas har svenskfolk glott på mig. I vissa stunder vill man bara *!! + !!!*
Man måste vara stark i denna ankdamm där allting är så jävla ”klart” men på ett sätt är det en positiv prövning. En sport liksom. Hur kan man vara patriot till ett själsligt dött land?!


Jag är själv svensk. Men ändå inte.

Du har helt rätt. Jag flyttade pga. svenskarna. Du borde göra det med, det gör under! Känns som man kan vara sig själv när man lämnat landet.

Samma här. Jag är helt avgjort introvert och alltså inte särskilt social. Ändå tycker jag att majoriteten av svenskar är kroppar med döda själar.

Eller så är du bara en spattig aspie utan känsla för hur man tar sociala kontakter och istället upplevs som King Kong på syra när du försöker närma dig andra.

Om alla andra är problemet, var tror du problemet är?

Också en stor anledning till varför Sverige misslyckas med integrationen. Vi har alldeles för många mesiga och osociala svenskar.

Det finns en lysande illustration till den svenska mentaliteten i filmen Äppelkriget från 1971. En tysk affärsman ska i princip köpa en hel kommun på Österlen och förstöra naturen för en gigantisk tysk kopia av Disneyland. Det hålls ett möte i kommunhuset och alla kryper i princip för att vara tysken till viljes, utom lanthandlarens unge assistent, som man säger till att hålla käften. Så fungerade svenskar då och så fungerar de idag 50 år senare.