En fråga om kvinnlig psykologi (i grupp med andra kvinnor)

Min erfarenhet av gruppsykologin när det kommer till kvinnliga vänskaper är att de har två motsatsförhållanden.

1, Enorm bekräftelse. Denna bekräftelse har ingenting med verkligheten att göra utan har endast som syfte att bekräfta vad man tror att den andra personen vill höra. Exempel: "Jaaaa, det är klart att du ska klippa lugg! Det blir ursnyggt och coolt!". Av någon anledning verkar kvinnor helt omedvetna själva att det sker. Jag upplever sällan att någon tänker "vänta nu lite, det där kanske de bara sa för att bekräfta vad jag ville höra, det är inte deras egentliga åsikt".

2, Men när det kommer till killar så är det helt annorlunda. Har en pojkvän gjort något dumt, sagt något elakt, så ska han ut direkt! Och detta oavsett vad personen själv egentligen vill. Vill hon förlåta sin pojkvän så ska han ändå ut! "Du behöver inte honom!", "du är bättre än så! han är ett svin". Det sägs sällan "Men försök se det ut hans perspektiv. Hur hade du känt om ..."

Problemet är att vännerna kan ställa till med så jävla mycket skit. I det senare fallet så nästan omöjliggör vännernas beteende försoning; förlåter man en person då så tappar vännerna respekten. En riktig kvinna ber mannen dra åt helvete!

Är jag fel ute? Jag förstår inte riktigt de underliggande motiven för det här väldigt konstiga beteendet. Vad är era erfarenheter?

https://youtu.be/UdTQKiKk97o

Vad tycker du om denna story om en kvinna som startade ett företag med enbart kvinnor och gick i konkurs efter 2 år. Är du förvånad ?

Fanns en tråd om det. Om det bara består av kvinnliga arbetstagare i ett företag så går allt åt helvete och det var många som höll med där. Fick dock ingen kläm på vad det berodde på.

TS kanske kan ge en respons till det.

Ja men det är ju punkt 1 ovan. En dålig affärsidé blir sönderbekräftad. Män totalsågar istället. Är djävulens advokat. Tufft att höra, men det blir väldigt slipade produkter.

I mitt eget område så börjar det här ha konsekvenser. Bland annat upplevs kritik och brist på bekräftelse som toxisk maskulinitet och även som mobbning. Galet!

Bekräftelsebehovet är antagligen inte ett underliggande motiv utan kvinnans instikt att läsa av det lilla hjälplösa barnet.
I arbete med små hjälplösa barn får du omedelbart bekräftelse på om du gör rätt eller fel och du får den konstant. Barn till kvinnor med denna instinkt har överlevt bättre och kunnat reproducera sig.

Kvinnan har med all sannolikhet haft denna uppgift i millioner år. Vi ligger millioner år från våra kusiner chimpanser och gorillor och även där är det kvinnans uppgift att ta hand om den yngsta (männen får då ta hand om de äldre barnen).
Lekt män har kvinnan gjort sedan 1973. Vad tror du väger tyngst?

Bara en liten korrigering; människan har funnits i ungefär 250,000 år.

Ganska många företag startas varje år och konkar. Vissa går det bra för. Inget med könet.
Men självklart går det ju dåligt för alla företag som anställer efter kön och inte kompetens.
Män är inte så mkt bättre för kvinnor heller. Sära på benen om du ska ha "hjälp".

Tror kvinnor ofta är ganska rädda för varandra, och hellre håller med, för de vet att gör de fel tjej sur så blir hämnden och konsekvenserna enorma.

Hon kan då få alla mot sig och bli utesluten, så eventuell kritik om en annan kvinna sparas tills hon inte är med.

Pratade en del med mitt ex. om det, varför de alltid kritiserade den av dem som inte var där. Hon hade inget bra svar på det annat än att hon visste att de kritiserade henne om inte hon var där så därför var det ok

Kvinnor har bekräftelsebehov, primärt, för att de är de svagare könet och måste anpassa sig till gruppen. Eftersom om hon utfryses kan det innebära en dödsdom (evolutionärt sett). Bekräftelse visar därav för en kvinna att hon gör något rätt och är en del av stammen. Detta är varför kvinnor är mer agreeable, följer trender, är kollektivistiska osv till högre grad än män.

Jag är mest förvånad över att en kvinna erkänner att det blev så och reflekterade ärligt över varför.

Det är i min värld enormt imponerande.

Män är utvecklade för att driva den materialistiska evolutionen medan kvinnor är utvecklade för att driva den genetiska. Självklart gäller pareto principen angående avvikelser i dessa generella antaganden.

Poängen är att tar du 15 slumpvis utvalda män kontra 15 slumpvis utvalda kvinnor och startar ett bolag så går det generellt sett bättre för männen. Det är väldokumenterat i vetenskaplig litteratur att dem skapar dominans, samt kompetens hierarkier med tydliga strukturer inom bolaget där man har en tydlig ledare och alla blir tilldelad en belöning utefter prestation osv.
Medan för kvinnor är det mer jämt och kollektivistiskt, nästan socialistiskt sätt att driva bolag. Alla ska få säga sin åsikt, demokrati osv.

Återigen finns det avvikelser? Självklart. Men detta är generellt sett.

Såklart att det är så, men att det är pga det havererar på det sättet. Att folk bråkar så internt och mobbar så öppet känns ju inte lika vanligt om det vore ett företag med bara män.

Svårt att tro att många män bryter ihop i badrummet för att de andra snackar skit om dem.