Att säga eller inte säga till en kvinnlig kollega vad man känner?

Jag har en kvinnlig kollega på jobbet som jag känner mig barnsligt kär i. Detta har eskalerat sista tiden då vi arbetat tillsammans på ett gemensamt projekt. Vi har enormt roligt ihop och har lärt känna varandra väldigt väl de senaste veckorna. Det pratas mer och mer icke-jobbrelaterat när vi lunchar endast vi två. Vi skrattar hela tiden tillsammans, ögonkontakten har intensifierats och blickar dröjer kvar (inbillar jag mig i alla fall).

Vi har båda familj med lyckliga förhållanden på varsitt håll och det kommer aldrig att bli vi två, vilket jag utan problem kan acceptera. MEN! Av nån anledning känner jag att jag kommer spricka om jag inte får berätta för henne vad jag känner. Jag måste liksom bara få ut det. Jag förväntar mig inte att vi ska hoppa i säng eller ens pussas, men jag kan liksom inte hålla det inom mig längre.

Jag begriper inte varför jag har sånt behov av tala om det för henne. Det finns egentligen ingen uppsida med en sådan bekännelse, utan endast risk att vår nyvunna vänskap förstörs. Kan ju vara så att hon sorterat in mig i "the friend zone" för längesen, men det enda som snurrar i mitt huvud är att hon måste få reda på hur fucking underbar hon är.

Vad tycker ni att jag ska göra?

Jag har en kvinnlig kollega på jobbet som jag känner mig barnsligt kär i. Detta har eskalerat sista tiden då vi arbetat tillsammans på ett gemensamt projekt. Vi har enormt roligt ihop och har lärt känna varandra väldigt väl de senaste veckorna. Det pratas mer och mer icke-jobbrelaterat när vi lunchar endast vi två. Vi skrattar hela tiden tillsammans, ögonkontakten har intensifierats och blickar dröjer kvar (inbillar jag mig i alla fall).

Vi har båda familj med lyckliga förhållanden på varsitt håll och det kommer aldrig att bli vi två, vilket jag utan problem kan acceptera. MEN! Av nån anledning känner jag att jag kommer spricka om jag inte får berätta för henne vad jag känner. Jag måste liksom bara få ut det. Jag förväntar mig inte att vi ska hoppa i säng eller ens pussas, men jag kan liksom inte hålla det inom mig längre.

Jag begriper inte varför jag har sånt behov av tala om det för henne. Det finns egentligen ingen uppsida med en sådan bekännelse, utan endast risk att vår nyvunna vänskap förstörs. Kan ju vara så att hon sorterat in mig i "the friend zone" för längesen, men det enda som snurrar i mitt huvud är att hon måste få reda på hur fucking underbar hon är.

Vad tycker ni att jag ska göra?

Jag rekommenderar dig att inte göra det. Jag har själv blivit "utsatt" för detta flera gånger och det blir aldrig samma fina relation som innan. Man börjar tänka på hur man beter sig och det blir stel stämning. Vad har du att vinna på att berätta?

Vad ska hon göra med dina känslor?

Behåll det för dig själv. Ni är i två separata förhållanden. Detta är en nukleär bomb, ni jobbar på samma arbetsplats. Tänk till i två sekunder innan du börjar spy ut dina känslor. Känner hon inte likadant så har du sabbat dynamiken mellan er föralltid. Vad är poängen, även om hon känner likadant? Ska ni lämna era respektive och leva lyckliga i resten av era dagar?

Livet är inte som på film.

Håll det för gudsskull för dig själv.

1, Du får inte ut något av det. Det är som att du är kåt och känner att du måste göra något. Sen när du gjort det och fått din satisfaction var det inte värt det. Ni är båda i bra förhållanden säger du, du vinner inget på att säga något. Det hade varit annat om du försökte få ihop det med henne.

2, Kvinnor är jävligt konstiga. Dom kan lyckas inblilla en en jävla massa saker som egentligen inte stämmer. Finns risk att detta är faktum är och hon kommer bli weirded out när du säger massa saker hon önskar att du aldrig sagt. Skit inte där du äter.

3, Du säger att du är kär, man känner för att göra jävla massa dumma saker när man är kär. Lite ALDRIG på hjärnan när man är kär.

Nä berätta det inte.

Ni är ju båda lyckliga på varsitt håll å det kommer aldrig bli ni 2 ändå skriver du själv.

Håller med de andra. Finns inget syfte med det. Om du inte är så där ”epic fairy tale”-kär så att du bara måååste se om det kan ni bli två på ett seriöst sätt, för att annars kommer du ångra dig resten av livet, ungefär.

Om du inte är kär på DET sättet jag beskrev ovan, så är det aldrig värt det. Blir bara trubbel.

Jag tycker inte du ska säga nånting. Personen fungerar avstressande på dig och gör att du blir ”kär” i henne. Om du inte vill något med henne, ha en framtid och bygga bo, så säg inget.

Jag tackar ödmjukast för alla visa svar i denna tråd. Ni har rätt. Jag ska göra allt i min makt för att inte visa vad jag känner. Det är dock som att gå runt med en tickande bomb i sig. Kan inte fatta hur det kan bli såhär. Känslor kan verkligen flytta berg. Det är lika underbart som det är förjävligt. Jag blir både glad och förbannad när jag ser henne. Men nu har jag fått prata av mig lite här på FB och förhoppningsvis räcker det. Nu ska jag till gymmet och ta ut alla mina känslor på skivstången.

Jag tackar ödmjukast för alla visa svar i denna tråd. Ni har rätt. Jag ska göra allt i min makt för att inte visa vad jag känner. Det är dock som att gå runt med en tickande bomb i sig. Kan inte fatta hur det kan bli såhär. Känslor kan verkligen flytta berg. Det är lika underbart som det är förjävligt. Jag blir både glad och förbannad när jag ser henne. Men nu har jag fått prata av mig lite här på FB och förhoppningsvis räcker det. Nu ska jag till gymmet och ta ut alla mina känslor på skivstången.

För att citera The Don: You can start acting like a man!
Är du fjorton? En liten pojkvasker som gömmer sig i mors kjolar? Nä, det är du inte. Stiff upper lip, kacka inte i eget bo, och håll det på en professionell nivå. Och lägg ned fnittrandet och "dröjande blickar", ni är kollegor, inte fjortisar i "Min Novell".

Hon har full koll på vad som händer, och, sitter och skrattar åt dig bakom din rygg.

Jag skojar inte.

Det du ska göra är att vara en man och förlöjliga henne direkt, skratta åt henne och säg att hon är bland det fånigaste du jobbat med.
Jag har själv kallat kvinnliga kollegor som försöker med sin dåliga energi på mig för ” du är kass” ”fåntratt” ” mespropp” etc, det tar ner dem på planeten och gör dem osäker. Säg nej också, det tar luften ur dem. Vissa har aldrig fått ett nej och blir chockad av det.

Du ska inte kalla henne ”hora” eller ”slyna”, det blir en gratisbiljett in till HR och ut i arbetslösheten.

Hon vet vad hon gör, tro mig.

Skratta åt dem! Låt dem inte påverka dig.
Kärlek existerar INTE för dem.