Dumpen - Patrik Sjöberg & Sara Nilsson jagar män som vill utnyttja barn sexuellt

Du har inte tänkt på att dom skapar brott också? Jag kan garantera att S & P medverkat till att barn har blivit utsatta istället. Förutom övriga skador både för barn och samhället.

Det enda som är anmärkningsvärt i deras snyfthistoria är hur man kan gå från utnött hora till en pajas som skapar brott och får betalt för det, samt den avdankade dramaqueenen P.

Tydligen ytterligare ett självmord. Finns det nån statistik över hur många självmord de "hedervärda" medborgarna är skyldiga till.

Sexbrott mot barn ska i vårt samhälle prioriteras och komma högst upp på brott man arbetar emot. Blev glad när jag hörde att även polisen ska gå i Dumpens fotspår. Blev ännu gladare att parti stödjer Dumpen.

Snart 20 st.
Många efter terapeutiska samtal med horan och missbrukaren Sara.

Har hittills knarkat Dumpen hela dagen när jag egentligen skulle gjort något vettigt men man blir ju beroende/frälst/tagen mm. Det är så fruktansvärt kul med dessa fläskkorvar och hon som är ansvarig för kalaset är mycket fin.

Det som slår mig är bestarnas utseende samt ålder men ändå knullas det med högstadieelever?
Jag vill ha bevis och när detta ligger på bordet kommer det in stålar på Saras konto förutsatt att Kronofogden inte krånglar med klirret i kassaapparaten.

Måste ändå slänga ett köttben åt Saras håll då jag personligen höll på att hamna i bingen med en tant med trivselkilon när jag gick i 8:an och inser nu hur fruktansvärt dåligt jag hade mått idag. Om Sara har vägarna förbi demensboendet så skulle ett allvarssamtal med henne vara på sin plats.

Du som alltid skriker efter bevis för självklarheter, vad har du för bevis som gör att du kan garantera att Sara o Partik medverkat till att barn blivit utsatta?

Det som är mest anmärkningsvärt är graden av efterblivenhet i denna tråd. Har ni alltid varit efterblivna eller blev ni det vid en "särskild händelse"?

Har läst deras 20-punktsprogram. Ser positivt att SD undertecknat det.

Jag satt och läste lite i den här tråden och även en del i den andra, och det blir ganska snart uppenbart att många av Dumpens följare inte verkar ha särskilt mycket kunskap utöver det som Dumpen själva har berättat för dem.

Det märks inte minst på det här märkliga kravet på bevisning. Kommer ett påstående från någon som inte stödjer Dumpen ska det helst finnas filmat erkännande, gärna med både datum, vittnen och underskrift. Men när det gäller den egna sidan räcker det ofta med ett par indicier för att man ska kunna bygga en hel berättelse om vem människan är, vad han gjort och vad han sannolikt kommer att göra härnäst.

Ta den där frågan som diskuteras i den andra tråden, varför skulle någon ljuga om fruktansvärda saker i en chatt?

Ja, varför skulle man inte kunna göra det?

Det är åtminstone inte särskilt svårt att föreställa sig att en oerfaren människa, som vill verka mer intressant eller fånga intresset hos den man pratar med, kan överdriva eller hitta på saker. Det är egentligen ett ganska gammalt mänskligt beteende och knappast något som försvinner bara för att kommunikationen sker på internet.

Och om vi vänder på resonemanget blir det nästan ännu mer intressant.

En person som faktiskt har erfarenhet av allvarlig brottslighet har normalt anledning att vara försiktig med vad han eller hon berättar för en fullständigt främmande människa. Det är inte särskilt begåvat att lämna efter sig ett skriftligt erkännande som sedan kan användas mot en i en rättsprocess.

Den som däremot inte har gjort det som påstås har inte samma problem. En människa kan påstå ganska mycket i en anonym chatt utan att det för den skull finns någon teknisk eller annan bevisning som visar att uppgifterna är sanna.

Och det är här jag tycker att en del av Dumpenföljares resonemang blir lite märkligt. De verkar ibland utgå från att det mest sensationella som skrivs också måste vara det mest sannolika.

Men varför skulle det vara så?

Forskning om nätbaserad kommunikation visar dessutom att människor faktiskt ljuger och förvränger uppgifter på nätet, bland annat om identitet, ålder, intressen och andra personliga förhållanden. Och forskning om nätbaserade sexualbrott visar samtidigt att kommunikationen i verkliga brottssituationer kan se betydligt mer varierad ut än den bild man får om man bara tittar på en viss typ av chatt.

Det betyder naturligtvis inte att Dumpens chattar är fulla av påhitt. Det vore lika dumt att hävda det utan bevis.

Men jag tycker att det är fullt rimligt att ställa frågan om hur stor del av det som skrivs som faktiskt är sant, hur mycket som är överdrifter och hur mycket som helt enkelt är människor som försöker leva upp till den person de tror att motparten vill träffa.

Och där tycker jag att bevisbördan rimligen måste vara densamma åt båda hållen.

Om man kräver mycket stark bevisning när någon ifrågasätter Dumpens berättelse, då borde man också vara försiktig med att behandla varje spektakulärt påstående i en chatt som en dokumentation av verkligheten.

Annars får man en ganska bekväm ordning där samma ord kan vara fullständigt värdelösa när de talar emot den egna uppfattningen, men plötsligt förvandlas till sanning när de bekräftar den.

Det är kanske inte så mycket rättssäkerhet över det hela. Det är snarare en fråga om vem man redan från början bestämt sig för att tro på.

Jag såg också att någon skrev något om att Dumpen kanske faktiskt skapar offer. Och det är, om man tänker efter en stund, inte någon särskilt långsökt tanke.

Dumpen har själva uppgett att uppåt 90 procent av de personer de chattar med aldrig kommer så långt som till något möte. Det innebär alltså att den stora majoriteten av kontakterna aldrig leder till den situation som Dumpens verksamhet normalt är tänkt att förhindra.

Låt oss då göra ett rent hypotetiskt tankeexperiment.

Säg att bara fem procent av de personer som Dumpen har kontakt med, men som aldrig kommer till något möte, faktiskt har någon människa i sin närhet som senare kan komma att utsättas för något. Kontakten med Dumpen, genom de samtal och den sexualisering som förekommer, i något enstaka fall bidrar till att personen tar steget från fantasi till handling.
Då har man plötsligt en ganska obehaglig paradox.

I stället för att ha förhindrat ett övergrepp har man varit en av faktorerna bakom att ett sådant övergrepp överhuvudtaget kom till stånd.

Nu går det naturligtvis inte att räkna fram några exakta siffror på detta. Det vore rent nonsens att påstå något sådant.

Säg att det bland alla dessa icke uthängda chattar finns en man som aldrig tidigare har gjort något mot ett barn. Han chattar med en person som han tror delar hans sexuella intresse, får bekräftelse på sina fantasier och fortsätter att utveckla dem. Och någonstans efter vägen börjar han rikta sitt intresse mot en verklig människa i sin närhet.

Kanske en flicka i fotbollslaget han tränar.

Om han sedan faktiskt börjar antasta henne, då har ett barn blivit utsatt för något fruktansvärt.
Och om Dumpens chattande i det exemplet varit en bidragande faktor till att han tog det steget, då har man naturligtvis inte skyddat barnet. Då har man bidragit till att skapa den situation som barnet sedan fick betala priset för.

Det betyder inte att det är så. Det betyder inte ens att det händer särskilt ofta.
Men det är en möjlig konsekvens som åtminstone borde kunna diskuteras utan att man omedelbart blir anklagad för att försvara människor som begår övergrepp.

För det är egentligen en ganska enkel fråga.
Om man säger sig arbeta förebyggande för att skydda barn, då borde man också vara beredd att undersöka om den metod man använder i vissa situationer kan få motsatt effekt.

Ursäkta det sena svaret.

Det du gör när du drar in självmordsstatistiken bland barn som utsatts för sexualbrott är egentligen inte särskilt relevant för den fråga vi diskuterade. Det blir mest ett sätt att flytta över samtalet till något annat.

Att de barnen mår fruktansvärt och att självmord och självmordsförsök bland utsatta är djupt tragiskt, det råder det knappast någon större oenighet om. Men det var inte det diskussionen handlade om.

Frågan var en annan.

Dumpen hade inte behövt införa någon särskild klausul eller göra någon större sak av det. Man hade helt enkelt kunnat låta bli att publicera sådant som inte fyller någon funktion men däremot kan innebära skada för människor som fortfarande lever och som inte har gjort någonting alls.

Den som är död har ingen större praktisk nytta av en avpublicering. Den som däremot fortfarande lever kan få leva med konsekvenserna av den långt efter att både chatt, konfrontation och internetpubliken gått vidare till nästa spektakel.

Och det är väl just där jag tycker att man borde kunna stanna upp en stund och fundera över vad syftet egentligen är.

Om publiceringen inte hjälper, men samtidigt riskerar att drabba oskyldiga människor som fortfarande lever, då är det åtminstone rimligt att fråga sig vad det är man egentligen uppnår.

Jo det är lite feelgood över den kråkan av SD men du vet väl hur övriga partier bemötte Dumpen när mejlen började trilla in? Rena oförskämdheter fick Dumpen till svar och det är Dumpens egna uttalanden jag baserar det på. Flera svarade inte överhuvudtaget så det är lite uppförsbacke för våra vänner men skam den som ger sig.

Sara hade filat länge innan hon tryckte på skickaknappen och i sin vildaste fantasi trott att hon och Putte skulle få placera sina arslen i tv-soffor men så verkar det inte bli. Självklart har Sara rätt i sak så jag misstänker att avsändaren är problemet eller kanske att klimatet går före.

Jag rekommenderar amerikanska sidor där den sadistiska njutningen når betydligt högre höjder än på dumpen.

Ja kunskaperna och utbildningsnivån är utomordentligt låg bland sektmedlemmarna .
Vetenskap på området avvisas och negligeras, för förnedringsshowen måste till varje pris få fortsätta.
För de som vill ha kunskap på området rekommenderar jag ett sex sidors långt reportage i SVD söndag 6/9 under rubriken "Vad ska vi göra med pedofilerna?"

Några nedslag från reportaget.
1. Man beräknar att det finns ca 100.000 pedofiler i Sverige , men de flesta lever inte ut sina fantasier fysiskt och de flesta kan hantera sin pedofili.
2.Ytterst få fall leder till penetration (som tur är) , utan för de flesta pedofilerna räcker det med närhet till barn och kan handla om att låta barnet sitta i knäet och i vissa fall klappa/ta på otillbörliga ställen.Detta är naturligtvis helt oacceptabelt och många gånger brottsligt.
3. Alla som tittar på barnporr är inte per automatik pedofiler , men de som inte är pedofiler kan triggas till en tillfällig ingivelse att prata om övergrepp och i den fall tänka sig att träffa minderårig om förutsättningarna finns.
4. Behandling och vård ger goda resultat om pedofilen är motiverad och social stöttning finns , visar internationella undersökningar. Social stigmatisering försämrar resultatet väsentligt.

Det här var bara några exempel ur reportaget och självklart tar man upp att övergrepp ska ge långa påföljder och vård liksom när det gäller grooming.
Personligen tycker jag att det vidriga grooming med hot ger alldeles för milda påföljder.