Dumpen - Patrik Sjöberg & Sara Nilsson jagar män som vill utnyttja barn sexuellt

”En och annan” är en eller två för många.

Är du mytoman nu för att du är så illa påläst att du hittar på saker som inte är sanna?
https://www.expressen.se/sport/nytt-nousiainen-offer-trader-fram-panik/
Takanashij—> du har degraderas till trovärdighet 0

Grooming i dess rätta bemärkelse är när en vuxen utger sig för att vara tonåring med fake bilder.
Detta är både vidrigt och straffbart.
De andra är sådana som isf groomar ett fiktivt barn , för riktiga barn svarar inte gubbarna alternativt blockar dem. Så ser verkligheten ut. Visserligen är det korkat av gubbarna att tro att tonåringar är kåta på dem och vill ses , men det betyder inte nödvändigtvis att alla har psykisk problematik.
För det krävs en diagnos av en psykiatriker och handlar inte om en högst egen uppfattning.
Jag förstår att du helt bortser ifrån de verkliga pedofilerna som söker små barn , för de kan ju knappast groomas.

Vad försöker du säga??

Brukar!!

Absolut för många men inte hundra. En har trätt fram vilket din kompis skickade en artikel om.

Polis, skolpersonal, socialen, eller vilken oberoende vuxen som helst egentligen med tanke på deras eget flytande förhållande till sanningen.

Så vad tänker du om tjejen som vände sig till dumpen för traumavård som Sara utnyttjade och gjorde till fiskare och drev till självmord?

Nej, grooming betyder att man bygger upp en känslomässig relation till ett barn genom manipulation, smicker, beröm osv för att barnet ska få tillit.
Finns utsatta och ensamma barn som lätt faller för detta även om gäddan är en vuxen man.
Naturligtvis kan även små barn groomas.
Man ska inte förminska det som barn utsätts för och det gäddor gör mot barnen.

Många barn berättar aldrig.

Och vissa berättar uppenbarligen bara när dom kan tjäna pengar på det och motparten är död..

”Jag tror.”
”Kan inte tänka mig.”
”Dumpen säger.”
”Jag tycker.”
”Bara ett par självmord.”

Det där är formuleringar man ser om och om igen. Lösa antaganden, tyckanden och en märklig benägenhet att bagatellisera sådant som i verkligheten är allt annat än trivialt.
För visst, från andra sidan tangentbordet kan ett självmord framstå som något avlägset, nästan abstrakt. Något man kan vifta bort med en axelryckning. Men för de anhöriga är det raka motsatsen. Där handlar det om en människa man haft ett band till, en förälder, ett barn, en partner, som plötsligt inte finns längre.

Och med det försvinner också alla möjligheter till svar. Alla frågor, alla oklarheter, allt som aldrig hann redas ut. Det är inte något man bara går vidare ifrån.
Att då sitta och tycka att det ”inte är en så stor grej” säger mest något om avståndet till situationen. För de som står nära är det ofta en av de mest omvälvande händelser man kan vara med om.

Och ja, i de allra flesta fall finns det ett psykiskt lidande i botten. Ett mående som vi utomstående i regel inte har en aning om. Ibland inte ens de närmaste. Det är just det som gör det så olämpligt att reducera till lösa kommentarer och snabba slutsatser.

Det är ganska uppenbart att många av följarna är rätt dåligt pålästa och nöjer sig med att hämta all information från ett och samma håll. Någon egentlig vilja att lyssna på andra perspektiv, eller att själv sätta sig in i frågan på djupet, den verkar lysa med sin frånvaro. I stället reagerar man på impuls, på den där första känslan.

Och sen har man den där förenklade världsbilden, kritiserar du arbetssättet, då måste du rimligen stå på motsatt sida i sakfrågan. Som om det inte gick att hålla två tankar i huvudet samtidigt.

Samtidigt väljer man att acceptera uppgifter från personer vars trovärdighet man i alla andra sammanhang hade granskat betydligt hårdare. Men just här blir det plötsligt oantastligt, det som sägs är per definition sant, och allt som motsäger det är lögn. Det som skrivs i chattarna av den uthängda, där gäller sanningen också, men bara de delar som passar in i bilden. Resten sorteras bort utan större eftertanke.

Inser man inte, eller väljer man att blunda, för vad det här faktiskt gör med de anhöriga? Alla de känslor, de trauman som det här spektaklet lämnar efter sig.
För det stannar ju inte vid den som hängs ut. Det sprider sig. Ringer på vattnet, som man brukar säga. Människor runt omkring dras med, liv påverkas på sätt som inte går att ta tillbak

För vad egentligen? När metoderna dessutom är rätt trubbiga och i många fall direkt verkningslösa. Det är en ganska hög kostnad för något som, vid närmare granskning, inte leverera det man påstår.