Citat:
Ursprungligen postat av
Ovetade
Du har helt sätt i att det är en motsättning. Det enkla svaret är kanske att det ligger i den enskildes samvete? Varför väljer jag bort umgänge med person X?
Det där är lite av ett problem. När jag växte upp, gick på förskola, så hade vi en unge som var udda som fasen. Wille hette han, och idag vet jag att han hade intellektuell funktionsnedsättning, men som 5 åring så visste jag ju givetvis inte det. Han undveks av alla ungar, mig själv inräknat givetvis. Och som lösning så fick han en speciell fröken, men eftersom det inte var så kul, så blev han utåtagerande. Vilket gjorde att vi andra undvek han ännu mer.
Till slut fick min farsa veta om det där, och undrade om jag trodde han valde det själv och om han trivdes med hur det var. Så efter det så började jag undra om han ville vara med oss andra, och efter en tid så kunde den där speciella fröken vara mer än 1-2 meter från han, och han hängde med oss andra utan att vi behövde vara rädda för snubben.
Hade det varit en lösning där och då om förskolan hade beordrat ungarna att umgås med ungen? Det var ju i princip det min far gjorde. Mitt samvete hade där och då definitivt klarat av att isolera honom, även om jag kanske hade haft svårare att klara det idag med insikten som följer en äldre hjärna.
Om vi då översätter det till gäddorna, så visst skulle vi kunna lita på folks samvete, men med tanke på risken för social isolering ska drabba en själv, alla de anmälningar som skulle komma till socialtjänsten om en person som umgås med gäddor har barn. Vi kan ju bara se på de skriverier som drabbade Fredrik Federlay, som fortfarande idag anklagas för att vara pedofil, och vars "arbetsgivare" fortfarande dras med ryktet att vara pedofilpartiet. Kan vi då lita på samvetet hos de andra i samhället??