Är våra jämställdhetsmått missvisande?

”Det mest jämställda riksdagspartiet var Centerpartiet med 54% kvinnor. Näst mest jämställda var Socialdemokraterna med 50%.”

Citatet ovan påstås ha varit angivet i Aftonbladet någon gång i slutet av 90-talet, och har ibland använts för att illustrera hur enögd jämställdhetskampen ibland kan vara.

Jag tänkte på det härom dagen när det gick upp för mig hur World Economic Forum resonerar kring jämställdhet. World Economic Forum producerar det globala jämställdhetsindexet ”Global Gender Gap Index” (GGGI). Indexet rangordnar länder efter hur jämställda de är och används ofta i vetenskapliga sammanhang när man söker finna korrelationer mellan jämställdhet och olika parametrar. Det används även som ett lobbyverktyg. Det är inte ovanligt med nyhetsinslag och artiklar av typen ”I den här takten kommer det att ta XX år innan Land Y är helt jämställt”, baserat på World Economic Forums jämställdhetsrapporter. Den senaste rapporten finns att ladda ner på nedanstående länk för den intresserade:

https://www.weforum.org/reports/ab67...da6023/in-full

Men hur skapas då GGGI-måttet?

Först och främst är det helt baserat på utfall, så tesen är att utfallet definierar vad som är jämställt.

Men utöver det använder man även följande definition (sid 72 i rapporten):


Hängde ni med?

Om utfallet på någon parameter är 60/40 till mäns fördel går detta in i beräkningen som en indikation på bristande jämställdhet, men om förhållandet är det omvända (alltså 60/40 till kvinnors fördel) så beräknas det på samma sätt som om utfallet är 50/50, dvs ingen ojämställdhet antas vara observerad.

På så vis är alltså indexet uppsatt på ett sätt som innebär att ett land antas vara ojämställt så länge som det finns en enda parameter kvar där män har ett fördelaktigt utfall jämfört med kvinnor. Det är inte ens möjligt för indexet att visa att ett land är ojänställt i kvinnlig favör, även om vi tänker oss ett hypotetiskt matriarkat där pojkar förbjuds gå i skolan, vägras rösträtt, vård eller rätt till arbete. Det landet kommer att klassas som perfekt jämställt (eller möjligtvis aningen ojämställt i mäns favör om det skulle råka finnas en enda parameter kvar där männen har en utfallsmässig fördel).

Frågeställning:

Är ett index som mäter jämställdhet på det här sättet korrekt definierat? Vad kan de potentiella effekterna bli när den här typen av index används för att underöka jämställdhetsnivåer och följa upp politikers jämställdhetsarbeten?

För många människor är det fortfarande inte uppenbart att "jämställdhet" och "alla mäniskors lika värde" osv är fejk och gay.

Och används för i dunkla syften, att bryta ner och splittra vårat folk, kvinnor och män.
Ni vet dessa människor som Hitler hade problem med, dom har gått lös helt och hållet nu..

Jag tänker att den där mätningen är mycket anpassad till historiska utvecklingen. Det existerar inte ett samhälle där pojkar alltid är minoritet. Alltså blir det mer relevant med hur stor andel/hur många kvinnor som jobbar på företaget. Om det är 54% kvinnor är det knappast ett mått på ojämställdhet i partiet. Eftersom problemet alltid har varit att få med kvinnor i politiken, inte män.

I framtiden kanske det ändras och det blir mer relevant att mäta skillnaden runt 50%; Känns konstigt dock att mäta skillnader i utbildning på detta sättet eftersom där finns det situationer där kvinnor har fördel.

Nej, givetvis måste ett index kunna ta hänsyn åt bägge hållen.
Aspekter som borde finnas med i en sådant index:
1: Könsfördelningen i fängelser. Ett land där 90 procent av fångarna är män kan inte vara jämställt.
2: Andelen med barn. Ett land där barnlöshet är dubbelt så vanligt hos män som hos kvinnor är inte jämställt.
3: Högre utbildning. Ett land där 60 procent av de som studerar på högskola är kvinnor är inte jämställt.
4: Livslängd. Ett land där kvinnor lever 3 år längre är inte jämställt.

Och detta är givetvis bara en bråkdel av allt som kan tas med i ett sådant index.

Jo, men även om de aspekterna togs med (vissa av dem gör det, livslängd exempelvis, även fast man där definierar det som jämställt när det skiljer sex åt i medellivslängd till kvinnors fördel), så är ju indexet riggat så att det aldrig kan visa kvinnlig fördel.

90/10 manlig övervikt bland fängelsekunder får samma vikt som om utfallet hade varit 50/50. Men om fördelningen hade varit 55/45 med fler kvinnor än män i fängelse så hade det givit utslag.

Vilket visar på det absurda i denna typ av index. Eller snarare, det visar hur lätt det är att fuska för att kunna föra fram en viss typ av politiskt budskap. Först och främst måste ju de parametrar man tar med vara relevanta. Att 98 procent av alla mekaniker är män är kanske inget bekymmer för jämställdheten. Det behöver inte ens vara ett bekymmer om 98 procent av alla politiker är män så länge som de väljs i fria val. För precis som när vi väljer en mekaniker väljer vi politiker som vi förväntar oss kommer företräda våra ideal på ett så bra sätt som möjligt.

Så antingen går på vi hur förutsättningarna ser ut och om dessa är jämlika (samma regler för skolgång och sjukvård exempelvis), eller också ser vi på om utfallet blir jämlikt. Och i det senare fallet kommer vi "open a can of worms" som bara kommer leda till konflikt.

Lika rättigheter och möjligheter och lika utfall är aldrig samma sak.
Kommer aldrig visa samma sak.
Vi är individer och vi gör våra egna val och därmed kan utfallen aldrig bli samma.

Vad som helst mätt på gruppnivå är motsatsen resultaten på individnivå och begreppen kommer aldrig gå att överföra på varann, hur nära ett enskilt exmpel än skulle hamna.

Nästa person kan mycket väl hamna precis tvärtom. Och gör ofta det också.
Det är som att säga att "vi alla är medel" på allt vi nånsin mätts för.

Det mest orättvisa utfallet är väl att pojkar föds med penis. Men, var så lugn, "de" kommer efter dina barn för att rätta till det.

Ja, hormonbehandlingar med irreparabla konsekvenser för barn, MOT föräldrarnas vilja förespråkas redan.

Tas som bevis för att:
1) Män i grunden är kriminella (och destruktiva våldsverkare).
2) Män är frånvarande fäder när det gäller föräldraskapet.
3) Kvinnan har mer hjärna än männen.
4) Män är mindre livsdugliga och på det inte bryr sig om sin hälsa utan tar risker.

jag håller med. När män hamnar i fängelse beror det på våra machoideal. När män förblir ensamma beror det på att dessa inte vet hur de ska bete sig i kvinnors sällskap. När kvinnor i högre omfattning läser på högskola beror det på en antipluggkultur hos pojkar. Och återigen, när det gäller mäns hälsa handlar det om manliga ideal.

Liknande frågor men som primärt berör kvinnor målas istället alltid upp som något som beror på samhället i allmänhet och män i synnerhet.

Men även om det hypotetiskt skulle vara så att kvinnor inte har haft några fördelar inom något område i något land någonsin… varför då ändå inte ”framtidssäkra” dessa mått så att de faktiskt skulle kunna ta hänsyn till fall där kvinnor lyckas bättre än män? Vi vet ju att det faktiskt finns mängder av områden där utfallet är till kvinnors fördel.

Det är svårt att läsa på om hur dessa mått är uppsatta utan att få uppfattningen att de skapats utifrån en målbild där kvinnlig relativ framgång i detta sammanhang är ett ”problem” som ska sopas under mattan, eftersom det riskerar underminera bilden av ett gravt ojämlikt samhälle.