Frihet - något vi bara vill ha lagom av, inte fullt ut

Eftersom vi genom de senaste århundradena levt med totalitära regimer är det inte konstigt att vi idag törstar efter och värdesätter frihet högt. Att få sin "frihet" inskränkt, bli förvägrad att "vara den man är" eller att göra det man vill (utan att göra det på någon annans bekostnad) är något de flesta människor världen över kan vara ense om att få sky.

I denna kamp, om att säkerställa friheten från diktatorer, kungar och teologer, har kravet om frihet dock blivit större än det faktiska behovet av mängden frihet. Man skulle nästan kunna gå steget vidare från det ordvalet, 'behovet', och istället säga Vad som är psykologiskt möjligt för (de flesta av) oss. Det vill säga - även om det på den medvetna planet tros att absolut frihet är det eftersträvansvärda så är det inte ett tillstånd vi är kompatibla med.

Problematik, hur vi hamnade här, springer givetvis ur vår historia. Då vi allt för många gånger blivit berövade av frihet (inte friheten) i för stor utsträckning har vår strävan efter (mer) frihet lyft upp begreppet, värdeladdningen, till en piedestal. Nu är begreppet Frihet så högt värderat att den endast handlas i absoluta termer. Fri eller inte fri. Detta i sin tur omöjliggör en mer sansad dialog där man vågar säga "lagom med frihet" eller "för mycket frihet". Om utgångspunkten ska vara att friheten ska vara 100% så blir alla försök att inskränka detta, ned till låt säga 97%, en total katastrof.

Sanningen är dock väldigt enkel och tydlig. Någon absolut frihet eller total avsaknad av frihet finns inte. Det finns bara mer eller mindre frihet, en rörlig skala.
Vi begränsas av det kosmos vi lever i med dess fysikaliska lagar. Vi begränsas av våra kroppar. Våra sinnen. Eller - alla dessa ger oss möjligheter? Är glaset halvfullt eller halvtomt? Oavsett. Det finns ändlöst med fysiologiska regler som ger oss förutsättningar vi inte kan rubba.
På det kommer förutsättningar vi kanske kan påverka, men inte i nuläget vilket fall. En orkan blåser in. Det blir krig. Det blir massiv inflation och arbetslöshet. Grundvattennivåerna sinar. Allt detta faktorer som begränsar vår "frihet" då våra liv styrs av dessa faktorer i allra högsta grad. Även om vi idag är mer utbildade och kunniga så är vi t.ex. fortfarande slavar under väder och vind.
Även på samhällsnivå gäller dessa regler om frihet / inte frihet. Våran socioekonomiska uppväxt möjliggör ett friare liv än andras. Desto mer tillgång till kapital, skola, sjukvård, media - desto mer "frihet" - och tvärtom.

Från samhälle hoppar vi vidare in på finalen - normer, regler, grupptryck, identitetsbehov. Det är nu det blir spännande att diskutera frihet - på riktigt spännande.
För att oavsett hur mycket frihet vi inbillat oss att vi vill ha så kunde sanningen inte varit längre ifrån. (OBS! För de allra flesta) Är behovet av gruppens acceptans och letande efter identiteten så stor att (de allra flesta) är beredda att offra i princip all frihet. Läs det igen, för det är inget skämt. Behovet av grupptillhörigheten är så pass stor att många är beredda att offra enorma mängder frihet. Att få passa in, vara som andra, att bli accepterad är en enormt stark drift i människans flock-psyke. Hela vårt samhälle osar och återspeglar denna starka drift. Behovet av frihet blir helt plötsligt sekundärt. Att det ens finns kvar där är tack vare sin värdeladdning och historik.

En grupp aktivister (vi säger vänsteraktivister) som är ute och demonstrerar för mer frihet gör detta sekundärt. Den primära driften är den som fört den samman, grupptillhörigheten. Väl som grupp har de dock en lista saker de ska utkräva från livet. Primärt - gruppen (på bekostnad av det mesta, inklusive en hel dos frihet) - sekundärt Frihet. Ironiskt.
Testa att splittra samma nämnda gruppering. Skulle det vara fullt av individer, från varandra helt åtskilda, som står och protesterar efter mer frihet? Nä. Som små lamm skulle direkt återgå till sitt grundläge och börja söka sig till sin grupp och avvara all sin ull för att få komma in i värmen.

Normer, grupptryck, religiösa uppfattningar, ideologier - faktorerna som gör att vi strävar mot ett mål som många gånger är på bekostnad av vår kära frihet. Bara något så enkelt som "får han gör så får jag". Eller de faktum att normalisering av något som tidigare ansågs (och faktiskt) är helt förkastligt kan med hjälp av grupptrycket få folk att göra riktigt onda gärningar. För det är väl ingen som trodde att alla tyskarna som gick med i kriget gjorde det för att det fanns hemliga kemikalier i dricksvattnet? För att inte nämna kvinnor, som vill framhålla sig själva som starka individer med stort intellekt och inte som ett sexobjekt, som mer än frivilligt slänger av sig i princip varenda klädesplagg - varför? Tja.. Är det inte drift och behovet av att bli sedd så är det tack vare (eller kanske - på grund av) en samhälle med hjälp av kapitalet som normaliserat vad som egentligen är rent skamligt.

Finns det en början eller slut på friheten? Det skulle väl vara döden möjligtvis. Men annars, nej. Det är flyktig skala. Så länge vi tror att vi kämpar efter absolut frihet kommer andra aktörer kunna manipulera och nyttja detta omättliga behov till deras egen vinning. Att sälja in "mer frihet" till dem som redan har lagom med frihet är ett vinnande koncept. Frihet säljer, många gånger på bekostnad av den redan uppnådda mängden frihet.

För att få ett bättre klimat och mängd av frihet behöver vi släppa taget om Allt eller Inget och anamma det som varje svensk redan bör ha i sitt blod: Lagom. Våga acceptera att komplett frihet varken går att uppnå eller bör eftersträvas. Lagom med frihet får oss att må som bäst - och det är sanningen, oavsett vad folk Tycker.

Kommar och nassar propagerar för Flocken att "Lagom frihet" inställd på Mellanmjölks-syndrom-läget är grejen för oss.

Vi anser kommunism och nazism och därtill militant islamism alla tre suger folkmord.

Vi kräver T O T A L - F R I H E T.

total frihet är alltid på ngn anna s bekostnad den solidariske nöjer sig med begränsad frihet för alla människors bästa

Makten, älskar de medborgare som propagerar för att vi i solidaritetens namn skall begränsa vår frihet.

Arma, arma Sverige.

Frihet är en hägring vid horisonten. Man kan komma närmare, men aldrig nå fram.

Ju fler människor man behöver förhålla sig till, desto mer frihet måste man ge upp. Partner, barn, släkt, även vänner skär in på friheten. Och det moderna samhället blir allt mer tätbefolkat och de flesta söker sig mot städernas trängsel....

Människan i allmänhet är nog inte så intresserad av frihet. Det är viktigare att passa in, och bli en del av gemenskapen. Gäller särskilt kvinnor. Förklaringen är evolutionen. Män har alltid varit jägare, upptäckare, äventyrare, och kvinnor har alltid skött barnen och varit beroende av stammens goda vilja och omvårdnad. Män har kunnat överleva i naturen, men aldrig kvinnor pga deras sämre fysik, mindre risktagande, och utsatthet för kringströvande män som inte skulle lämna en frigående attraktiv kvinna i det vilda ofredad.

Ett fåtal män, kanske några få procent, har den mentala kapacitet det innebär att hantera mycket stor frihet. Ensamseglaren Sven Yrvind är ett sådant exempel. Han är ensam på havet, rör sig mellan länder som ett löv i vinden. Inga barn, ingen gnällig kärring, ingen oro över pengar.

Ingen kan ha 100% frihet och 100% säkerhet samtidigt. Dessa två värden måste således vägas mot varandra. Eftersom människan inte bara vill vara fri, utan även säker och trygg, så kommer vi aldrig komma till total frihet.

Jag godtar definitionen av frihet som att man tillåts göra det man vill utan att vara på andras bekostnad.


Diktatorer, kungar och teologer tillåter inte att man gör det man vill fast det inte är på andras bekostnad? Jag hävdar att diktatorer, kungar och teologer är personer som ansvarar för existerande samhällssystem för att hindra att folk utövar deras vilja på andras bekostnad. Det vill säga att dessa är agenter för att upprätthålla friheten.

Är absolut frihet en typ av frihet där man tillåts göra det man vill på andras bekostnad?
I så fall är det självklart ska vi inte vill ha en absolut frihet eftersom vi sannolikt kommer bli hindrade att göra det vi vill när någon annan utövar sin vilja.


Det är sant att antingen kan man får göra det man vill eller så får man inte det. Det som skapar diskussionen om frihet är att vi inte vet säkert vad som är och inte är på andras bekostnad.


Jag motsätter mig till ditt ställningstagande. Det existerar absolut frihet. Lag och ordning är till för att skapa frihet genom att straffa dem som gör saker på andras bekostnad. Ditt koncept av frihet från naturens lagar är absurd, det är absurd frihet. Det vill säga omöjlig, ologisk, paradoxal.

Frihet är både elementär, binär och skalär. Frihet kan bland annat vara i avseende av var man får parkera bilen eller säga åt någon att dö. Det jag menar med elementär är att det finns skilda avseenden det kan handla om. Binär är det för att antingen tillåts man eller inte. Skalär för att vi kan beskriva om det är mer eller mindre fritt, då man kan vara fri i fler eller färre avseenden.


Vad vi har och inte har för behov får du ta upp med en psykolog eller beteendevetare.


Vissa avseenden av frihet kan vara viktigare än andra för vissa, dessa person och avseenden kan grupperas, vilket du gjort när du säger "en grupp aktivister"; de har en gemensam åsikt om ett visst avseende av frihet som är viktigt och definierar gruppen.


De är också medel för att skapa ordning, som du säger. Men jag sysslar inte med psykologi så jag kan inte diskutera det på något bra sätt. Vi är inte helt rationella, jag har inte mer att säga om det.


?


Vad är lagom frihet?





Jag håller med om att friheten är svår att ta fasta på. Det är bara ett håll naturlig selektion går åt, om det blir mer frihet eller inte är upp till väder och vind, så att säga. Kommer vi bli fria från att föda barn kanske? Odla människor? Blir vi odödliga i framtiden? Många intressanta frågor där.