Vad vet ni om ontologisk säkerhet och kognitiv dissonans?

Ontologisk säkerhet:
Kognitiv dissonans:
Dessa fenomen förhindrar tydligen användbara justeringar av ens världsbild: Felaktig världsbild leder till felaktiga beslut. Felaktiga beslut leder till felaktiga handlingar. Felaktiga handlingar kan bli dyra misstag. Dyra misstag leder till förlust.

Få eller ingen har en perfekt världsbild: Så hur kan man korrigera den man har - utan att uppleva den här typen av ihållande ångest?

Frågor:
Har jag förstått begreppen rätt? När har ni upplevt det här? Hur hanterar man de här begränsningarna?

Jag har haft problem att acceptera hur bokföring, inflation, islamism, socialism, utbildning, juridik och auktoritet fungerar.

Jag antar att det är för att tidigare världsbilder inte gått ihop med dessa saker. Det har blivit smärtsamt att "uppdatera" till den nya informationen.

Jag har nog haft lite problem med detta. Dock har det hjälpt mig.

Jag var tidigare väldigt godtrogen och snäll då jag såg alla som "vänner".

Tillslut orkade jag inte mer då jag blev utnyttjad och överkörd psykiskt typ konstant. Så istället för att se alla som "vänner" så försöker jag se alla som "konkurenter".

Alla andra blir alltså "konkurenter" i detta "spel" (livet). Detta blir alltså ett nytt synsätt man kan leka lite med.

På så sätt kan jag sluta bry mig om alla vänner (alltså alla människor bra som dåliga) som egentligen är "konkurenter". Med ett sånt synsätt blir det iallafall lättare att sluta va godtrogen och snäll. Man blir en man med lite mer ilska och krut i istället för en snäll liten idiot som alla spottar på...

Sen behöver man ju inte gå stenhårt på orden. Men för mig funkade det att ändra synsättet lite så man inte blir behandlad som en trasa hela livet.

Ja, det låter som ett rejält perspektivskifte. Men det var frivilligt?

Kognitiv dissonans påverkar en tydligen när man inte kan komma på en rationell orsak till det egna beteendet: Din nya världsbild var frivillig och hade en rationell förklaring. Upplevde du ångest eller svårigheter att acceptera den?

Edit: Jag läste igen: Det var alltså som godtrogen och snäll som du upplevde problem? Din nya världsbild botade dig genom att återupprätta ontologisk säkerhet. Så din ångest är bättre nu, eller?

Det har varit både frivilligt och icke frivilligt. Helst hade jag önskat att jag bara kunde ha varit den jag var innan men då världen inte fungerar så bra ihop med "goda/snälla människor (då man bli uppäten/utnyttjad och psykiskt nedbruten) så kommer man till en punkt Då man får ge upp det man trodde på och börja tro på något nytt.

När man ska börja tro på något nytt så lärde jag mig även att man måste ha verktyg för att det ska gå att börja tro på något man kanske inte alls va inne på innan.

Exempel på det kan va där man kommer fram till att det inte finns något rätt eller fel. Det enda som finns är det som funkar och att överleva. Livet går ju ut på att överleva, livet går ju inte ut på att dö. När man inser det så blir det lättare att bli en ny person genom nya värderingar som i slutändan kanske kändes fel i början men som gör livet sjukt mycket lättare, speciellt när det även känns rätt med rätt verktyg och insikter.

Är det rätt eller fel? Eller handlar det kanske bara om att överleva? Vad är rätt för att överleva typ?

Ångesten e typ borta, att duga för folk känns mer och mer meningslöst. Varför ska jag duga för min "fiende"/"konkurent"? som troligtvis bara vill utnyttja mig om jag försöker duga för hen...

Nu slipper man duga för folk, man slipper bli utnyttjad och visst, folk kanske hatar mig men vem fan bryr sig om "fienden" hatar mig .

Nu säger jag inte att alla e konkurenter och fiender men när man tidigare såg ALLA som "vänner" så e detta ett bra sätt att använda för att ändra på det så man inte blir utnyttjad psykiskt.