Bär en del av folkmordsförnekarna på en depression? (rubrändr.)mod

För de allra flesta av oss svenskar, så förstår vi gott och väl att vi vita svenskar kommer bli i minoritet i vårt eget land år 2025. Sen kanske någon tror att det blir senare än 2025, men det kvittar vilket år det blir, det sker snart iallafall.

Sen har vi ju de vita svenskar som röstar på socialdemokraterna eller något annat invandringsvurmande parti som förnekar allt med; ”nää det kommer aldrig att ske!”. När vi då påtalar att ”Jo det kommer visst att ske, här har du bevis *länkar*, *länkar*, *länkar*”
så rycker de på axlarna lite sådär nonchalant och likgiltigt och säger något i stil med;
”Nä det sker inte, men om det skulle bli så, så spelar det ingen roll ändå.”

Vi blir ju förbluffade över deras likgiltighet och ignorans trots att vi gett med all bevis de behöver. Saken är ju den att vi alla är fullt medvetna om att det är negativt om att vi vita svenskar tvingas till minoritet i vårt eget hemland, och det vet även de som förnekar att det sker.

En vän till mig kom med ett perspektiv för några dagar sedan som jag aldrig tänkt över förut. Teorin är då; Kan det inte vara så att dessa förnekare bär på en sorg? En sorg som de kanske inte är fullt medvetna om?

Låt mig ta en liknelse:
Ni har säkert träffat på en vän som varit igenom något svårt i livet. Kanske förlorat en flickvän/pojkvän eller att en familjemedlem har dött.
Du vet att det normala är att det följer en sorg efter en sådan förlust. När du väl möter vännen och frågar: ”Hur är det med dig?” Så svarar vännen ”Nej allt är bra, jag har kommit över det för länge sedan, har varit ute och rest och haft det jättebra, inga problem här”. Men du märker på vännen att någonting inte stämmer.

Det vännen gör, är ju att förtrycka sin sorg, att ignorera den så pass mycket att det inte verkar kännas något, och därav hamnar i en slags förnekelse att den känner något problem med förlusten i sitt liv i huvudtaget.

Kan det inte vara samma sak för de vita som gör samma sak när man påtalar att vi hamnar i minoritet snart?
Kanske de helt enkelt tycker det är för jobbigt att tackla, så de förtrycker känslorna vilket då blir ett uttryck för likgiltighet och meningar som ”jag bryr mig inte”. ??

Vad tror ni?

Vad har du för belägg för att de flesta svenskar tror att vita kommer bli en minoritet i Sverige inom en överskådlig framtid?

För min uppfattning är att det är mycket få svenskar som tror det. Inte ens någon av alla de SD:are jag känner tror detta.

Jag tycker att begreppet i rubriken är felaktigt. Det handlar snarare om ersättning. Förenta Nationerna har förresten ett särskilt program för detta som heter "Replacement Migration" och det har Sveriges befolkning själva gått med på.

Det var en ny teori för mig som du framför. Jag skulle snarare dela in de jag känner i följande tre grupper:

1. Förstår ej att svenskar blir minoritet. Detta är den största gruppen. Dessa personer klarar inte att tolka sinnesintryck eller göra enkla överslagsräkningar.

2. Vill att svenskar blir minoritet och ser de bra sakerna med detta. Detta är en nästan lika stor grupp som 1. De ser inte någon anledning till varför svenskar skulle ha företräde till jobb, bostäder eller bidrag i Sverige. Om det finns ett överskott av 18-åringar i Marocko, varför inte ta hit dem istället för att gå igenom den omständliga processen med BB, föräldraledighet och skola?

3. Förstår att svenskar blir minoritet men vill det inte. Cirka 20% ingår i denna grupp. Många av dessa har röstat på Alf Svensson, Göran Persson, Göran Hägglund och Bengt Westerberg. De har känt en känsla av rättfärdighet när de har läxat upp bekanta som har varit tveksamma till invandring. Idag är de stolta över att inte tillhöra de 87% som har orsakat allt elände här på jorden.

Jo men frågan i huvudtråden är inte om man ska kalla det för folkmord eller folkutbyte. Frågan är om de som förnekar att det sker och kommer med likgiltiga repliker som ”jag bryr mig inte”, att det kanske grundar sig i en sorg hos vissa av dem?

Vad du tror du om DET?

Det är ju klart att man kan undra varför någon börjar förneka förintelsen som skedde under andra världskriget, dvs de levde inte ens då och har egentligen INGENTING med detta att göra annat än att det nu är en historisk händelse som debatteras än idag.

Man kan titta på motiven och spekulera lite så kanske det går att förstå fenomenet lite bättre.

Att förneka förintelsen är något som vuxit sig starkare med tiden och det kanske hör ihop med sociala media och att så mycket falsk information når fram till så många.

Men det finns många olika motiv. Vi har en hel region i mellanöstern där man irriterar sig jättemycket på att judarna fick Israel och de fick ju landet som en gåva för att väst hade dåligt samvete över förintelsen = där vill man inte Israel ska existera och då genom att förneka förintelsen tar man även bort de moraliska skälen till att judarna fick landet så at det blir ett 100% brott mot palestinierna som redan bodde där och som fördrevs till ett ghetto liknande land.

Men när det gäller folk med nazi-sympatier är det svårare se något motiv. Om man är nazist så vill man ju att judarna är utrotade och borde då inte förneka förintelsen utan snarare lyfta fram att det kan hända igen om inte judarna passar sig. Genom att förneka förintelsen som nazist blir ju nazisten förminskad i betydelse.

Integration och invandring --> Psykologi: allmänt
/Moderator

Rubrik ändrad

Bär en del av folkmordsförnekarna på en sorg? -> Bär en del av folkmordsförnekarna på en depression?

/Mod

När vita antivita förnekar det pågående folkmordet mot oss vita, tror du att det främst har att göra med att de själva bär på en sorg och smärta av att inse detta? Eller är det mer en taktisk grej de gör när de förnekar folkmordet mot vita, för att minska dess betydelse?