Om ansiktsigenkänning.

Varför kan människor känna igen hundratals eller tusentals människors ansikten, ha åsikter om deras utseende eller skönhet och andra karaktärsegenskaper, men det är så väldigt svårt att precis sätta fingret på alla detaljer om varför man känner igen en viss person, eller personer som är besläktade ?

Varför man gillar vissa människors utseende men inte andras, även kanske människor från andra världsdelar med ett annorlunda utseende ?

Jag tycker det är intressant. Människor måtte vara den mest extremt avancerade djurarten i förmågan att känna igen andra individer på det sättet.

Min hypotes är att människor har specifika medfödda hjärnfunktioner som ligger i det undermedvetna, som ger denna förmåga.

Hjärnan är ju egentligen en dator och precis som AI-system kan känna igen ansikten genom att mäta symmetrin, så kan ju såklart dator i huvudet göra samma sak.
Det handlar alltså om att hjärnan analyserar detaljer som är unika för den specifika individen och memorerar dessa. Mer specifikt så är det ett område i hjärnan som heter fusiforma ansiktsområdet, som ligger i området gyrus fusiformis, som är vad som gör ansiktsigenkänning möjlig.
Vissa individer har dock fel på detta område och kan således inte känna igen ansikten alls, något som heter Prosopagnosi.

Hjärnan är verkligen fascinerande, när man tänker efter (med densamma ).

Tack för ditt svar, mycket informerande. Jag kände inte till dessa specifika hjärnstrukturer.

Dock vänder jag mig emot att jämföra människohjärnan, eller djurens dito med en avancerad (digital) dator enligt tankeexperimentet med det "kinesiska rummet".

Sen det sjuka är att hjärnan kan inte skapa egna ansikten så varje ansikte du ser i en dröm kan hämtas från det undermedvetna t.ex. från en film eller någon du sett på stan för flera år sedan.

Håller inte med.

Det kan förmodligen bero på att en karaktär från en spelfilm inte sätter tillräckligt avtryck i medvetandet som en person man mött i verkliga livet.

Hjärnan tar sina intryck från verkligheten och behandlar dem i drömmarna. Därför finns inte påhittade ansikten i drömmen, för de finns inte i verkligheten.