I det dagliga samspelet vi har med varandra är det centralt att förstå vad man själv vill och vad andra människor vill. Det gör vi alla hela tiden utan att ens tänka på det.
Om du exempelvis känner att du vill ut och se på bio med en vän, så är det vanligt att du först startar med att fråga om vännen också vill se bio med dig. Märkligt vore det att starta med att fråga vännen: “har du råd med en biobiljett?”.
När det gäller politiska åsikter är det lika viktigt att ta reda på avsikten, intentionen och viljan till andra först. Vill vi samma sak, men är oense om det praktiska tillvägagångssättet för att nå vårt gemensamma mål? Eller har vi samma mål och praktiska förslag för att nå dem? Var är oenigheten? Är det avsikten eller det praktiska genomförandet?
Många på min sida är reagerar mest på ting de ser och är emot ting. De är emot mångkultur, de är emot massinvandring, de är emot pk-normen, de är emot det ena och det andra. Men vad är man för? Är man för en nation? Är man för att själva kulturen vi har ska “bevaras”? När jag släppt vad jag är emot och funderat mer på vad jag faktiskt vill som jag har kommit fram till detta:
Det finns även många fler saker jag också vill och önskar när det kommer till politiska värderingar, såsom fred, säkerhet, välbefinnande, ömsesidig respekt, ökat förståelse mellan människor bland annat. Men kärnan av min djupaste önskan är bara kunna leva ett normalt fredligt liv med min familj och slippa läsa om kändisar som kommer med uttalanden att de “hatar vita män”, eller läsa och höra andra negativa generaliseringar om att “vita människor är för lata och bortskämda för att utföra dåliga jobb”, eller att en och annan domstol dömer att det inte är något hatbrott att någon uttryckligen säger “jag hatar vita” och slår ned en vit person på grund av att den är vit. Jag vill kunna leva ett fredligt liv utan att behöva gå runt och känna obehag över alla möjliga uttalanden och hets som alla möjliga typer öppet gör i samhället utan att de får några större konsekvenser över det. Jag vill inte att folk ska tala illa om det jag råkar vara född till, för det kunde jag inte påverka och jag ska inte behöva gå runt och må dåligt och bli hatad på anser jag. Och om någon anser det så känns det så fruktansvärt ondskefullt, så fruktansvärt orättvist och elakt. Det är en aspekt av den antivita mentaliten som jag ser i samhället som jag vänder mig emot, som jag inte vill ha.
Vidare så observerar jag att många i vårt samhälle har en anti-vit inställning i och med att de pratar negativt om oss vita, och önskar en värld utan det jag råkar vara född till, alltså vita människor som mig.
När jag tittar mig runt och ser folk som på något sätt också motsätter sig detta vit-fientliga samhälle som mig, så ser jag dessvärre att 99% av dem aldrig riktigt går på intentionen till de antivita, men diskuterar istället “fakta”. Oavsett vart det är, om det är på flashback eller i direktsändningar och debatter, så tenderar många på min sida att försöka motbevisa den antivita meningsmotståndaren med “fakta”. Den antivita sneglar lite på faktan och kommer sen med sin egna fakta, sen kan diskussionerna pågå i timmar och det är alltid samma sak.
Därför tänker jag att innan vi diskuterar något annat kommer jag därför att få ett svar på om personen jag diskuterar med vill att vita ska leva vidare eller inte.
På samma sätt som om du undrar om din vän vill gå på bio med dig, så tar du reda på det först innan ni diskuterar hur ni praktiskt ska gå tillväga. Om det är så att vännen inte ens har intentionen att gå på bio med dig och du snöar in dig på “fakta”, att biobiljetten är billig till exempel och att det inte bör vara något ekonomiskt problem, så är ju problemet att vännen inte vill gå på bio, inte att han inte har råd.
När det kommer till det politiska:
Jag försöker inte linda in något, jag försöker istället vara så öppen jag kan med vad jag vill, så tydligt och enkelt som jag kan. Jag vill bara slippa se och höra antivit hets i samhället jag lever i och jag vill att vårt folk ska få leva vidare. Det är det jag vill.
Detta tänker jag bör vara folk bör hålla med om, och om inte så tyder de på att de tycker de någonstans att det är ok att gå runt och generalisera vita människor på ett negativt sätt och att vi inte ska få leva vidare i framtiden.
Denna diskussion är betydligt mer intressant än vad för uppfattningar och “fakta” en antivit person har om världsliga ting.
Låt oss säga att den antivita genuint har den uppfattningen att vi vita inte kommer bli i minoritet i Sverige, och du tänker att det kommer bli så. Så istället för att skicka massor med källor som påstår ditt påstående så är det ju egentligen irrelevant vad han har för uppfattning om vi hamnar i minoritet eller inte, vad tycker han om det och vad är det han önskar ska ske?
Låt oss säga att han faktiskt öppnar upp sig om att han inte vill att vi vita hamnar i minoritet, men att han inte tror att det kommer ske, då är han ju egentligen på vår sida om saken. Sen kan man prata om vad som sker och inte, men då vet du ju om vart han står.
Därför uppmanar jag nu alla på min sida att släppa faktan och fokusera på meningsmotståndarnas intention (becoming an intention-hunter). Det tror jag är rätta vägen.
Öva på att ta reda på andras avsikter och ge inte upp förrän de svarar. När de får frågan om de vill att vita ska leva vidare eller inte kan det vara en öm punkt för många eftersom många av dem har dåliga åsikter och vet att det ser fel ut att vara öppen med att de inte vill att vi ska leva vidare. Men ge inte upp. Om din vän är otydlig om han vill gå på bio med dig eller inte, låt han inte sväva iväg med förklaringar om att han inte gillar vissa filmer eller att biobiljetter är dyra, få fram om han vill gå på bio eller inte.
Av mina observationer, så har jag likt många andra kommit till konklussionen att de är inte “anti-rasister”, de är antivita. Men de vill gärna kalla sig “anti-rasister” för att det låter finare.
Hur kommer det sig att så många som kallar sig själva för “anti-rasister” ska argumentera emot mig om jag är tydlig med att det enda jag vill är att vi vita ska få leva vidare, eller att jag inte gillar anti-vitt hets mot personer som mig bara för att vi är vita. Det är där vi ställer de tuffa frågorna till dem. Är de inte antivita, ja då behöver de inte argumentera emot oss när vi bara vill att vita ska få leva vidare, och är de antivita, ja då är de ju de och då kan de ju vara ärliga med det istället för att gömma sig bakom en fasad om att de är något annat.
Om du exempelvis känner att du vill ut och se på bio med en vän, så är det vanligt att du först startar med att fråga om vännen också vill se bio med dig. Märkligt vore det att starta med att fråga vännen: “har du råd med en biobiljett?”.
När det gäller politiska åsikter är det lika viktigt att ta reda på avsikten, intentionen och viljan till andra först. Vill vi samma sak, men är oense om det praktiska tillvägagångssättet för att nå vårt gemensamma mål? Eller har vi samma mål och praktiska förslag för att nå dem? Var är oenigheten? Är det avsikten eller det praktiska genomförandet?
Många på min sida är reagerar mest på ting de ser och är emot ting. De är emot mångkultur, de är emot massinvandring, de är emot pk-normen, de är emot det ena och det andra. Men vad är man för? Är man för en nation? Är man för att själva kulturen vi har ska “bevaras”? När jag släppt vad jag är emot och funderat mer på vad jag faktiskt vill som jag har kommit fram till detta:
Det finns även många fler saker jag också vill och önskar när det kommer till politiska värderingar, såsom fred, säkerhet, välbefinnande, ömsesidig respekt, ökat förståelse mellan människor bland annat. Men kärnan av min djupaste önskan är bara kunna leva ett normalt fredligt liv med min familj och slippa läsa om kändisar som kommer med uttalanden att de “hatar vita män”, eller läsa och höra andra negativa generaliseringar om att “vita människor är för lata och bortskämda för att utföra dåliga jobb”, eller att en och annan domstol dömer att det inte är något hatbrott att någon uttryckligen säger “jag hatar vita” och slår ned en vit person på grund av att den är vit. Jag vill kunna leva ett fredligt liv utan att behöva gå runt och känna obehag över alla möjliga uttalanden och hets som alla möjliga typer öppet gör i samhället utan att de får några större konsekvenser över det. Jag vill inte att folk ska tala illa om det jag råkar vara född till, för det kunde jag inte påverka och jag ska inte behöva gå runt och må dåligt och bli hatad på anser jag. Och om någon anser det så känns det så fruktansvärt ondskefullt, så fruktansvärt orättvist och elakt. Det är en aspekt av den antivita mentaliten som jag ser i samhället som jag vänder mig emot, som jag inte vill ha.
Vidare så observerar jag att många i vårt samhälle har en anti-vit inställning i och med att de pratar negativt om oss vita, och önskar en värld utan det jag råkar vara född till, alltså vita människor som mig.
När jag tittar mig runt och ser folk som på något sätt också motsätter sig detta vit-fientliga samhälle som mig, så ser jag dessvärre att 99% av dem aldrig riktigt går på intentionen till de antivita, men diskuterar istället “fakta”. Oavsett vart det är, om det är på flashback eller i direktsändningar och debatter, så tenderar många på min sida att försöka motbevisa den antivita meningsmotståndaren med “fakta”. Den antivita sneglar lite på faktan och kommer sen med sin egna fakta, sen kan diskussionerna pågå i timmar och det är alltid samma sak.
Därför tänker jag att innan vi diskuterar något annat kommer jag därför att få ett svar på om personen jag diskuterar med vill att vita ska leva vidare eller inte.
På samma sätt som om du undrar om din vän vill gå på bio med dig, så tar du reda på det först innan ni diskuterar hur ni praktiskt ska gå tillväga. Om det är så att vännen inte ens har intentionen att gå på bio med dig och du snöar in dig på “fakta”, att biobiljetten är billig till exempel och att det inte bör vara något ekonomiskt problem, så är ju problemet att vännen inte vill gå på bio, inte att han inte har råd.
När det kommer till det politiska:
Jag försöker inte linda in något, jag försöker istället vara så öppen jag kan med vad jag vill, så tydligt och enkelt som jag kan. Jag vill bara slippa se och höra antivit hets i samhället jag lever i och jag vill att vårt folk ska få leva vidare. Det är det jag vill.
Detta tänker jag bör vara folk bör hålla med om, och om inte så tyder de på att de tycker de någonstans att det är ok att gå runt och generalisera vita människor på ett negativt sätt och att vi inte ska få leva vidare i framtiden.
Denna diskussion är betydligt mer intressant än vad för uppfattningar och “fakta” en antivit person har om världsliga ting.
Låt oss säga att den antivita genuint har den uppfattningen att vi vita inte kommer bli i minoritet i Sverige, och du tänker att det kommer bli så. Så istället för att skicka massor med källor som påstår ditt påstående så är det ju egentligen irrelevant vad han har för uppfattning om vi hamnar i minoritet eller inte, vad tycker han om det och vad är det han önskar ska ske?
Låt oss säga att han faktiskt öppnar upp sig om att han inte vill att vi vita hamnar i minoritet, men att han inte tror att det kommer ske, då är han ju egentligen på vår sida om saken. Sen kan man prata om vad som sker och inte, men då vet du ju om vart han står.
Därför uppmanar jag nu alla på min sida att släppa faktan och fokusera på meningsmotståndarnas intention (becoming an intention-hunter). Det tror jag är rätta vägen.
Öva på att ta reda på andras avsikter och ge inte upp förrän de svarar. När de får frågan om de vill att vita ska leva vidare eller inte kan det vara en öm punkt för många eftersom många av dem har dåliga åsikter och vet att det ser fel ut att vara öppen med att de inte vill att vi ska leva vidare. Men ge inte upp. Om din vän är otydlig om han vill gå på bio med dig eller inte, låt han inte sväva iväg med förklaringar om att han inte gillar vissa filmer eller att biobiljetter är dyra, få fram om han vill gå på bio eller inte.
Av mina observationer, så har jag likt många andra kommit till konklussionen att de är inte “anti-rasister”, de är antivita. Men de vill gärna kalla sig “anti-rasister” för att det låter finare.
Hur kommer det sig att så många som kallar sig själva för “anti-rasister” ska argumentera emot mig om jag är tydlig med att det enda jag vill är att vi vita ska få leva vidare, eller att jag inte gillar anti-vitt hets mot personer som mig bara för att vi är vita. Det är där vi ställer de tuffa frågorna till dem. Är de inte antivita, ja då behöver de inte argumentera emot oss när vi bara vill att vita ska få leva vidare, och är de antivita, ja då är de ju de och då kan de ju vara ärliga med det istället för att gömma sig bakom en fasad om att de är något annat.
