Kristenheten i västvärlden har förändrats mycket de senaste 60-70 åren. Den har minskat påtagligt både i storlek och makt, men också förändrats i grunden. De tidigare dominerande protestantiska kyrkorna, som i USA kallas ”mainline protestant”, har närstan försvunnit. Till dessa ingår anglikanska, lutheranska, metodistiska, presbyterian bland annat.
Deras ställning i samhället ser man tydligt på den utveckling de lutheranska statskyrkorna haft i Norden eller utvecklingen för de anglikanska kyrkorna i bland annat Storbritannien, Australien och Kanada. Eller allra tydligast, alla mainline kyrkornas utveckling i USA = tappar medlemmar väldigt fort.
Det som förenar dessa kyrkor är framför allt att de försökt att anpassa sin teologi till rådande samhällsutveckling, vilket baserat på tappet av medlemmar funkat väldigt dåligt.
Kvar blir då katolska kyrkan, som representerar struktur och tradition, och evangeliska kyrkorna (bl.a. pingst), som representerar en mycket personlig tro på Gud och en bokstavlig tolkning av bibeln. Bägge två har konservativ syn på moralfrågor.
I de flesta aspekter är dessa två grenar av kristendomen motsatser, där ena belyser sakrament, liturgi och tradition, och den andra är lågkyrklig och belyser personligt förhållande med Gud samt bokstavlig tolkning av skriften.
Ändå ser man, inte minst i Sverige, att unga kristna dras till dessa två inriktningar.
Vad innebär denna utveckling för kristendomen i framtiden för oss i väst?
Deras ställning i samhället ser man tydligt på den utveckling de lutheranska statskyrkorna haft i Norden eller utvecklingen för de anglikanska kyrkorna i bland annat Storbritannien, Australien och Kanada. Eller allra tydligast, alla mainline kyrkornas utveckling i USA = tappar medlemmar väldigt fort.
Det som förenar dessa kyrkor är framför allt att de försökt att anpassa sin teologi till rådande samhällsutveckling, vilket baserat på tappet av medlemmar funkat väldigt dåligt.
Kvar blir då katolska kyrkan, som representerar struktur och tradition, och evangeliska kyrkorna (bl.a. pingst), som representerar en mycket personlig tro på Gud och en bokstavlig tolkning av bibeln. Bägge två har konservativ syn på moralfrågor.
I de flesta aspekter är dessa två grenar av kristendomen motsatser, där ena belyser sakrament, liturgi och tradition, och den andra är lågkyrklig och belyser personligt förhållande med Gud samt bokstavlig tolkning av skriften.
Ändå ser man, inte minst i Sverige, att unga kristna dras till dessa två inriktningar.
Vad innebär denna utveckling för kristendomen i framtiden för oss i väst?