SSRI-mediciner påverkar mitt liv negativt, vad göra?

Tja,

Bakgrund: Mellan 25-30 år
Kön: Man

Jag har nu ätit alla möjliga typer utav SSRI-mediciner och alla har lämnat sina spår efter sig. Just nu står jag inför dilemmat om jag bara ska säga upp kontakten med öppenvården.

Jag har t.ex. fått urinvägsinfektion (pga att SSRI-medicin påverkar det neurologiska så mycket att hjärnan inte reagerar på när ”det är dags att kissa”.

Slutat också med att jag också fick åka till akuten två gånger pga att jag inte kunnat kissa, så dom har fått tömma blåsan på akuten.

Jag äter nu Lamotrigin, och den har stängt av mina känslor helt. Jag kan i princip inte känna känslor, särskilt inte skuldkänslor. Visst, det hjälper säkert ens mående, men vad för liv har man om man inte ens känner skuld för något? Känns snarare som den effekten skulle passa kriminella.

Seraquel och Mirtazapin tar jag på kvällarna. Resultatet? Sover minst 12-timmar om dagen om inte min flickvän väcker mig. Spelar dessutom ingen roll om hur lång tid jag sover, blir ändå att man känner sig extremt trött (riktigt bakis-trött).

Jag har under loppet utav 2 år varit en råtta som läkaren laborerat med. Jag kan inte ens räkna alla SSRI-mediciner som jag ätit med mina fingrar. Jag har kommit till det stadiet att jag är tveksam om någon SSRI-medicin har den effekt som läkarna gärna vill att man ska tro.


Har ni några tips på alternativ för svår depression och ångetattacker? Jag har fått förslaget om ECT-behandling från läkaren, men det känner jag inte mig trygg med utifrån hur det går till och vilka biverkningar man kan få (t.ex. förlorat minne).

Under det senaste läkarsamtalet tog jag upp två alternativ, antingen Ketamin-nässpray (mycket forskning lutar åt att det ger en god effekt mot depression, har blivit godkänt i många länder inom EU).

Fick ett kortfattat nej på det, synd. Har svårt att se att dom SSRI-medicinerna jag redan tagit är säkrare.

Alla tips uppskattas verkligen!

Trevlig Lördag på er

StellaArtois

lägg ner skiten. börja käka bra och dra till gymmet några dagar om veckan, dagliga promenader och en stabil dygnsrytm

Med tanke på din posthistorik där du drog upp gamla fejkbilder på tiggare för att svartmåla dom (och i andra massa tjöt om invandrare hit och dit) så verkar avsaknaden av normala skuldkänslor verkligen saknas.
Du säger också ibland att du har flickvän, ibland att du har fru - så vet inte hur mycket av en trolltråd detta är med tanke på sanningshalten i dom tidigare... men anyway. Om det inte är det:

Dina läkare är inte monster, dom är inte dumma i huvudet, dom vill genuint att du ska må bra. Det är därför dom laborerar så hårt med dina mediciner.
En grej du kan göra är att be om remisser för just terapi, fysisk och snackterapi för att på sikt skära ner medicinerna till en litet sundare nivå. Snacka ihop dig med din läkare om just tankar kring hur du ska komma vidare på sikt.

Det är nog den säkraste vägen att gå. Att efter alla mediciner försöka just trappa ner ett par grader så dom inte slår lika hårt och hitta sätt att hantera ångesten och depression.
Se det här som ett uppdrag, ett mål. Nåt långsiktigt som du vill bygga mot.

Testa också ECT en gång, förklara att du är rädd för det för din läkare (igen, dom är inte monster, dom hajjar ju det också) och förklara att du vill ge det en liten testperiod. En gång är ingen gång, sa killen som hånglade upp sin syrra, och om du gör det en gång så vet du om det var så bra som det påstås och kan väga det mot eventuella nackdelar. Eller se det som ett steg i din plan mot att skära ner.

Snacka med din läkare, gör han eller henne till din lagkamrat i det här målet istället för nån som du måste bråka med så har du större chanser (visst det betyder att du måste charma personen litet, och det är synd att det ska vara så - men livet e livet)

EDIT: om detta inte är en trolltråd - seriöst, hoppas det löser sig för dig. Har flera kompisar som gått igenom liknande och det är ett jävla slit, men det GÅR att komma vidare och runt.
Så all styrka till dig nu, du har detta.

För att inte editera sönder: om du ska skära ner, hitta andra terapiformer för att kunna skära ner, snacka reguljärt med en terapeut eller psykolog och ha en vän eller släkting som kan ställa upp som kontaktperson som är tillräckligt långt bort för att inte bli närblind, men nära nog för att veta hur du funkar litet.

En säkerhetslina helt enkelt. Skära ner SSRI betyder ju att ångesten går upp och innan du hittat metoder att hålla den nere så är det en riskig sitts att vara i. Det ska man inte släta över. Så skaffa ett extra skyddsnät som du genuint och ärligt berättar vad du ska göra för så dom kan hålla ett extra öga på dig.
Bara för säkerhets skull

Du skriver att du varit en råtta som psykiatrikern laborerat på, men din läkare har gjort det som läkare gör, de har testat sig fram för att hitta en lösning, och landat i en skum blandning av mediciner.

I det perfekta fallet så kan SSRI vara en väldigt bra medicin. Då hjälper det en att komma ur depressionen, man får energi att ta tag i saker och ting och efter 6 månader sätter man ut medicinen och kan leva som vanligt igen, det är nog det läkaren hoppades på i början.

Eftersom SSRI/SNRI är det som har bäst visad effekt och människor svarar väldigt olika på de olika medicinerna är det normalt att testa många olika innan man hittar en som fungerar. Att man blir känslomässigt avtrubbad av SSRI är inte så farligt om man tar det under nått år i livet, det är värre för omgivningen att du inte kan göra något alls, men som sagt så är det bäst om man kommer ur depressionen och kan sluta medicineringen efter några månader av stabilitet. Det är o

När man provat SSRI & SNRI & Voxra och inte svarar på medicineringen klassas det som behandlingsresistent depression och då finns det inte längre några självklara alternativ för medicinering kvar. Ska man gå vidare måste man testa antingen mediciner som har högre risk för biverkningar (gamla antidepp eller ECT) eller mediciner som är mindre träffsäkra (medicin för bipoläroitet och antipsykos medicin som har visad effekt på depression). Du har fått stämningsstabiliserande (Lamotrigin & Seroquel) som man brukar ge till bipolära, både för att stoppa höjda stämningslägen och depressioner, så med dessa mediciner blir ens känsloregister begränsat åt båda hållen. Dock är det många epileptiker som går på Lamotrigin och är nöjda med det, många tycker också att det är bra att man inte blir lika arg/ledsen/irriterad osv. Känslor kan ju ställa till det ganska mycket.

För att avgöra om det är värt det för dig att fortsätta med din medicinering måste du bedöma hur illa det var innan du började medicinera, och hur det är nu. Det spelar också roll hur länge du gått på dessa mediciner. Jag tycker att inte du ska ta några mediciner som du inte mår bättre av, och det är värt att läsa på om ECT för att få en uppfattning om hur stora riskerna är. Om du har en djup depression skulle jag säga att det är värt att ta vissa risker, men om den är av en mildare grad kanske du kan finna en terapeutisk eller "egen" väg framåt. Jag hoppas att det blir bättre snart, förstår att det känns hopplöst att ha provat så mycket under dessa år men ändå inte hittat fram

Det där med att inte kunna kissa har hänt mig npgra ggr med. Äter seroquel och zyprexa och lamo. 🤮 isch. Läskigt att tvingas inse att de är dessa piller som skapat detta. är bipolär så att vara helt utan är ingen lätt match.

Trappa ned försiktigt som fan om du bestämmer dig att sluta

Kolla upp tDCS

Jag tror inte riktigt du förstår vad depression och psyisk ohälsa betyder.

Det är neuroleptikan du använder som ger neuroleptikabiverkningar, du använder inte ens någon SSRI. Är du psykotisk eftersom du har en massa neuroleptika? Annars bör du sätta ut dessa långsamt och satsa på att behandla just ångest och depression.