Först måste jag säga att, av alla sitautionsbeskrviningar jag läst på Flashback är du nog den författare som varit bäst på att beskriva. det är underhållande och lärorik läsning för vem som helst, och änhu mer för för en sent född gen x som inte fattar mycket av millennials och gen Z's generationsinterna "due dilligence"
det är väldigt ovanligt att millennials och Z är bra på att beskriva exakt i detalj hur dom gör konkret utan luddighet så att resten av världen inte bara jämnåriga som förstår "koderna" kan få en klar bild av hur dom gör
så det här var betydelseflullt att läsa
(jag fattar inte vad min 7år yngre bror som är millenial säger när vi kommer in på just den här delen av livet, vad han gör och hur han gör det så jag fattar "vem han är" på dom sätt man bara kan genom att veta såna här saker. han tycks inte kunna eller vill inte/vågar beskriva, har aldrig fattat vilket det är.)
Jag tycker i a f att du seriöst ska fundera på att skriva berättelser "for a living" till någon del i a f. du har så bra flyt och har enorm förmåga att komma ihåg och sätta ihop detaljerna på ett sätt som gör vad du skriver till något som blir värdefullt för andra att läsa, du får med något i din beskrivning som är en bristvara i läsarnas liv.
lets get on the topic;
ok som gen x ger jag ju bara gen x råd, men det kanske kan betyda något på det sättet att du får en annan vinkel att se det från som av en slump,inte p g a min z/mill kompetens, kanske löser upp någon "Knut"
det första jag tänker på nu är att ni inte använder tiden på rätt sätt när det handlar om att skicka meddelanden, jag har gjort något liknande, jag har också suttit och grämt mej överhur jag ska skriva ,när jag ska skriva osv, och jag tyckte att allt det "dramat" var väl spenderad tid, även om jag inte visste om jag "gjorde rätt eller fel" så var det som en naturlag att det måste vara så mycketdram runt att skicka meddelanden
men just för att du beskriver så detaljerat och bra så man får ett så vackert tydligt helikopterperspektiv kanske du kan få något ut av att läsa din egen text medan du låtsas at du är någon som aldrig träffat dej,, då kanske du ser det jag tänker på, man kan säga på ett sätt att det produceras väldigt lite, så lite att det blir tydligt att det i det längre perspektivet inte är värt det att ha så mycket drama
jag känner flera killar som beter sej som han gör, det sättet dom inte svarar på det sättet dom kontaktar andra på det sättet dom tar initiativ, jag är inte kunnig nog om droger för att säga exakt vilken del av hur dom är som kommer av det men det är aldeles för vanligt att folk som drogar blir såhär för att det nte ska hänga ihop, altså drogerna gör någonting med medvetandet mellan "the highs"
sen vet jag folk som har dom flesta av hans egenskaper utan att ta droger ,det är en speciell sorts själ, hänger ihop med det poetiska inslaget, med konstnären.
men det är ju också ett sätt som långt ifrån alla konstnärer har.
det allra mesta av det dom gör är p ga en fight dom haft hela livet inuti med känslor som vi andra kanske, om dom någonsin kunde beskriva det inre livet för oss , skulle kalla ovanligt omogen blyghet för den åldern, ett barns nivå på komplexen dom har på en del sätt osv
altså det dom agerar ut mot andra kommer enbart från deras oförmågor , och har nästan exakt noll att göra med andra människor
jag är själv säker på att såna mäniskor tidigt i livet upptäckte att dom kunde, i stället för att kämpa med att mogna och deala med sin blyghet eller sina komplex upptäckte att de kunde utföra en dans av ett slag som fick andra att tro att det handlade om något dom gjorde eller något annat än deras omognad och fick andra attbörja dansa runt dom ha dom i fokus,
att dom verkar så genuina att det inte syns att det är en teater kommer av att dom började utföra den här "dansen" när dom var så unga, (4-5 år typ) att dom inte själva förstod om det var fel eller rätt
ett sätt att göra det på.det bara känns naturligt för dom och det är det som gör det så svårt tt dechiffrera för andra vuxna
just naturligheten som jag beskriver ovan är förvirrandev för dom också i någon varierande grad, dom har förståss börjat se att dom beter sej dyfunktionellt för länge sedan i varierande grad, om man tittar kan man se det i ögonen, på ett sätt som är tvärtom mot hur det är i ögonen hos andra människor
man ser geuninitet, längst in opch sedan teater ovanpå, men vi människor är vana att leta efter teater längst in och spelad genuinitet ovanpå när vi söker efter lögn och falkshet hos andra. det förvirrar oss och det är nyckeln till deras framgång
jag hoppar över snacket runt om man ska hänga med folk som är så mycket trubbel som du själv skriver, det är ditt ansvar.
Har en kort tanke slutligen om att du kanske ska tona ned i a f lite grann hur mycket tyngd du lägger på om någon har ett liv på sociala medier när du ska bedöma vilka dom är/ eller tweaka sättet du använder informationen på lite, ge bedömningen mer nyanser många fler kompletterande verktyg
allt ska ju handla om att ge dej störta möjliga framgång i livet och då duger det inte att hugga huvudet av andra för fort, då kastar man bort möjliga bidragsgivare till es egen framgång på något sätt, att dom flesta andra gör det också gr dom bara till losers i det långa loppet, det gör det inte till rätt sätt att va på
kolla runt bland dom mest framgångsrika yngre uppstickarna och upptäck att dom har varit jätte jätte duktiga på att I n t e göra så. och därför kört om alla losers.
