Får inte träffa mina syskonbarn längre

Jag har varit deprimerad under många års tid och just nu är en tid då jag mår som allra sämst. Jag har knappt sovit på veckor och jag vaknade upp efter 3-4h varje natt och kan inte somna om.

Anledningen till att det blivit mycket värre är för att jag och min mamma bröt kontakten då jag sa ifrån då hon lurat mig på en hel del pengar och vägrar betala tillbaka. Hur som helst så var min lycka då jag fick träffa mina syskonbarn som är det enda som gjort mig glad då att jag inte får vara hos min syster då min mor är där. Jag får alltså inte vara där på julafton och midsommarafton och snart fyller hennes barn år nu på hösten och jag kommer inte få vara där då heller.

Nu har jag absolut inget att leva för, dom var det enda som gjort mig glad. Min lätta depression jag fått diagnos på har gått till en helt ny nivå, nu är det riktigt illa. Jag tänker så mycket på allt att jag går runt med huvudvärk varje dag och jag brukar aldrig ha huvudvärk.

Jag orkar knappt fokusera på jobbet och jag kan inte ens fokusera på en film. Hur ska jag göra egentligen?

Du kan berätta mer ?

Om inte fin familj vill ha dig i sin närhet så får du nog börja fundera på vad du gör för fel, förmodligen inte det svaret du vill ha men sanningen svider.


Om du anser att du inte gjort något fel får du hitta lycka någon annanstans, hittar du den inte någon annanstans så blir det svårt och hårt.

Träffa syskonbarnen när din mor inte är där då?

Men rent spontant så känns det som du behöver skapa dig egna saker att leva för, försök lägga energi på dig själv. Träna och motionera om det behövs (om du är tex överviktig). Sen börja dejta och försök hitta en egen partner för att ev skapa din egna familj.

Hör av dig till din syster och berätta hur det är och att du gärna skulle vara med när de hittar på saker utan din mor.

Snacka med syrran om hur viktigt det är för dig så hittar ni förhoppningsvis en lösning. Tycker det är otroligt fint att du värdesätter kontaken med dina syskonbarn, jag blir mest bara obekväm runt barn.

Det här med depressionen verkar svårt, jag antar att du testat olika behandling och inte funnit något som funkar. Depressioner går nästan alltid att bota, så jag tycker du ska ge det några till försök. Om ingen SSRI funkar, och depressionen bara fortsätter kanske det är värt att prova ECT, som har den bästa dokumenterade effekten på depression.

Jag blir lite orolig av att läsa om din situation, du borde kanske gå till akutpsyk när saker och ting är så illa. Din hjärna måste må skit av att inte få vila tillräckligt på natten, vilket nog gör att det blir värre och värre för varje dag som går utan att du får sova. De kan skriva ut sömnmediciner till dig, och se till så att du får snacka med en läkare snart. Eller lägga in dig förstås, om det är påväg att bli riktigt illa.

Lycka till.

Det är aldrig lätt att ta ställning mot en släkting när inte övriga släktingar gör det. Jag tänker att du borde kunna kontakta din syster och hitta en lösning på att kunna se syskonbarnen när mamma inte är med. Du borde också skaffa dig en samtalskontakt för att prata ut om allt. Du behöver också komma rätt i din vardag med dina rutiner så att du kan sova. Jag tror du behöver hjälp med det här.

Ja det är väl det jag får försöka. Men hon bor på samma gata och är där nästan dagligen tyvärr.

Ja jag behöver skaffa mina egna saker att leva för. Jag är normalviktig men jag promenerar mycket särskilt nu på sommaren. Dejta är svårt då ingen vill träffa mig. Har varit aktiv på dejtsidor i 12-13 år och inte kommit någonstans. IRL så har det inte gått heller. Så egen familj är tyvärr inte möjligt.

Ja jag får väl försöka träffa dom någon gång om året när vi är hos pappa (skilda föräldrar) men min pappa har blivit väldigt isolerad med sin nya fru och liksom bortprioriterat sina barn.

Och ja jag har testat SSRI i omgångar och har har väl hjälpte lite, men inte bra skulle jag säga. Sedan är det en del bieffekter jag inte gillar. Jag har faktiskt funderat på akutpsyk senaste dagarna då jag börjat tänka på självmord, det har jag inte gjort innan under alla år då jag haft en lätt depression.

Varför kan du inte be om att få ha ett eget firande med barnen? Din syster vet väl om hur situationen ser ut?

Så har vi gjort med syskonbarnen under Coronan, delat upp firandet. Inga problem och barn tycker bara det är kul att få ”flera födelsedagar”.

Hej kära syster,
Tänkte ta med ungarna på XXX nu inför deras födelsedag, går det bra om jag plockar upp dem kl 3 på onsdag och kommer tillbaka till 9?

Mvh
Älskade broder

Hej, går det bra om vi äter julmat den 23:e så kan vi byta presenter då samtidigt?

Ja du förstår vad jag vill ha sagt.

Jesus älskar dig och vet vad du går i genom. Sluta tänka för mkt och överanalysera saker. Sätt Gud först och älska Honom över allt annat. Han tar hand om dig.

” Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt.". Jesus - Matteus 11;29

Varför hänger du upp mötena med syskonbarnen på dina föräldrar? Du är väl vuxen och kan stämma träff med ditt syskon och dennes barn utan att mamma eller pappa ska styra upp det åt dig?

Hur mycket prioriterar du kontakten med din pappa? Det låter snarare som du förväntar dig att alla andra ska fixa saker åt dig.
Det låter kanske hårt men det är en farlig sak att sätta sig i den sitsen och det leder ofta till depression och annat. Vill man ha något i livet så måste man jobba för det själv.
Vill du träffa dina syskonbarn så får du se till att själv prata med syskonet och be om en träff.