Vad har farsan för problem?

Så du startade en tråd här för att få bektäftat att det är något fel på far din så att du slipper känna att du brustit någonstans på vägen. En ettikett att klistra över känslan att det kanske inte bara är hans fel alltihop?

Du har inget ansvar för dina föräldrars välmående. Det fungerar inte så. Föräldrar sätter barn till världen och det ger ett ansvar. Barnen har inget ansvar åt andra hållet men bör inse att föräldraansvaret har gränser. Ingen är skyldig att umgås med eller stötta vuxna barn, inte mer än vuxna barn har någon skyldighet att ha kontakt med sina föräldrar. Jag tror det perspektivet är svårt att ta till sig om man inte är man med vuxna barn, men dock.

Det betyder att om du vill föra ett samtal med din far så får du lämpa akterlykten ur vagnen och inleda ett samtal. Gnälla om det till andra hjälper inte, och lyssna nu:

Jag vet inte om gubben är paranoid. Men DU snackar per definition skit om honom bakom hans rygg. Herregud, det är ju vad tråden är.

Prata med honom om du vill hjälpa. MED inte OM. Ett riktigt försök då, det blir troligen svårt och smärtsamt att bygga upp förtroendet som krävs.

Eller skit i det och äg ditt dåliga samvete.

Over and out.

Vi närma oss inte honom överhuvudtaget. Han gillar oss på ett sätt men han är så trist och icke-uppmuntrande. Vissa saker döljer vi för honom för att vi vet vad han tycker redan och orkar inte höra hans tysta kritik.

/../

- han sitter hemma varje dag, går så gott som aldrig ut
- pratar nästan aldrig
- groteskt svartsjuk och uppviglar ibland till skilsmässa som aldrig tas ut
- kontakten med oss "barn" går via morsan, men när vi är på besök hemma hos dem så kommer han aldrig och pratar med oss
- sen barndomen har han inte pratat med oss så mycket
- han är osocial och söker aldrig kontakt med andra
- tystlåten och misstänksam
- han är paranoid men samtidigt lätt att lura på något konstigt vis
- inget sexliv överhuvudtaget på många år, säkert över 15 år
- lider i sin ensamhet och är aldrig glad
- han har inga intressen förutom att resa, spara pengar och typ slänga sopor
- hela hans mindset är stelt, saker ska vara på ett visst sätt och han blir förvånad när andra gör på ett annat sätt eller inte blir som han förväntat. Då stänger han in sig för att han typ inte känner igen sig hos andra.

Är det en djup depression eller typ autism? Autister har ju åtminstone ett intresse som de fastnar vid men han har inget sånt.

Kanske låter det som vanliga problem dessutom. Han är snart 70.

- han sitter hemma varje dag, går så gott som aldrig ut
- pratar nästan aldrig
- groteskt svartsjuk och uppviglar ibland till skilsmässa som aldrig tas ut
- kontakten med oss "barn" går via morsan, men när vi är på besök hemma hos dem så kommer han aldrig och pratar med oss
- sen barndomen har han inte pratat med oss så mycket
- han är osocial och söker aldrig kontakt med andra
- tystlåten och misstänksam
- han är paranoid men samtidigt lätt att lura på något konstigt vis
- inget sexliv överhuvudtaget på många år, säkert över 15 år
- lider i sin ensamhet och är aldrig glad
- han har inga intressen förutom att resa, spara pengar och typ slänga sopor
- hela hans mindset är stelt, saker ska vara på ett visst sätt och han blir förvånad när andra gör på ett annat sätt eller inte blir som han förväntat. Då stänger han in sig för att han typ inte känner igen sig hos andra.

Är det en djup depression eller typ autism? Autister har ju åtminstone ett intresse som de fastnar vid men han har inget sånt.

Kanske låter det som vanliga problem dessutom. Han är snart 70.

- han sitter hemma varje dag, går så gott som aldrig ut
- pratar nästan aldrig
- groteskt svartsjuk och uppviglar ibland till skilsmässa som aldrig tas ut
- kontakten med oss "barn" går via morsan, men när vi är på besök hemma hos dem så kommer han aldrig och pratar med oss
- sen barndomen har han inte pratat med oss så mycket
- han är osocial och söker aldrig kontakt med andra
- tystlåten och misstänksam
- han är paranoid men samtidigt lätt att lura på något konstigt vis
- inget sexliv överhuvudtaget på många år, säkert över 15 år
- lider i sin ensamhet och är aldrig glad
- han har inga intressen förutom att resa, spara pengar och typ slänga sopor
- hela hans mindset är stelt, saker ska vara på ett visst sätt och han blir förvånad när andra gör på ett annat sätt eller inte blir som han förväntat. Då stänger han in sig för att han typ inte känner igen sig hos andra.

Är det en djup depression eller typ autism? Autister har ju åtminstone ett intresse som de fastnar vid men han har inget sånt.

Kanske låter det som vanliga problem dessutom. Han är snart 70.

- han sitter hemma varje dag, går så gott som aldrig ut
- pratar nästan aldrig
- groteskt svartsjuk och uppviglar ibland till skilsmässa som aldrig tas ut
- kontakten med oss "barn" går via morsan, men när vi är på besök hemma hos dem så kommer han aldrig och pratar med oss
- sen barndomen har han inte pratat med oss så mycket
- han är osocial och söker aldrig kontakt med andra
- tystlåten och misstänksam
- han är paranoid men samtidigt lätt att lura på något konstigt vis
- inget sexliv överhuvudtaget på många år, säkert över 15 år
- lider i sin ensamhet och är aldrig glad
- han har inga intressen förutom att resa, spara pengar och typ slänga sopor
- hela hans mindset är stelt, saker ska vara på ett visst sätt och han blir förvånad när andra gör på ett annat sätt eller inte blir som han förväntat. Då stänger han in sig för att han typ inte känner igen sig hos andra.

Är det en djup depression eller typ autism? Autister har ju åtminstone ett intresse som de fastnar vid men han har inget sånt.

Kanske låter det som vanliga problem dessutom. Han är snart 70.

Frågan är vad du, dina syskon, och din morsa har utsatt din far för. Alla pappor älskar sina barn. Det som händer är att barnen manipuleras av sina morsor att avsky sin far. Så som du skriver så låter du som en kärring, precis som din morsa.

Låter som han har fått nog av kärringen men inser att livet helt enkelt kommer att se ut så här den korta tid som finns kvar av livet. Jobbiga barn och krävande kärring. Usch, där vill man aldrig hamna själv. Jag lider verkligen med honom.

Gå vidare med era liv och låt farsan ha åtminstone lite glädje kvar den sista tiden i livet.

Jasså låter jag som en kärring. Apropå vad?
Ta dina råd och dra åt helvete, horunge.