Kvinnors mansförakt. Varför?

Det beror på mansöverskottet. Männens värde har sjunkit och kvinnor kan dissa och se ner på män utan några risker. Männen blir desperata och sjunker ännu mer i kvinnors ögon. Men vi vill ju ha det såå

Som många skriver här. Kvinnor vill ha starka (re) män som kan ta hand om dom och som dom kan se upp till. Medvetet eller omedvetet.

Hur mycket av den viljan och behovet som är genetiskt betingat eller kulturellt skapat, är svårt att veta.
Men den finns där.

Intellektuellt förstår dom att detta inte är rimligt. Sällan eller aldrig sant.
De hamnar därmed i ett problem, en inre konflikt. Hur ösa det?

1. Ett alternativ: Bli besviken, ta avstånd och vända beundran till sin motsats. I värsta fall förakta allt vad män heter. Och vända sin kärlek till andra kvinnor kanske.

2. En annat alternativ: Bortse från eller helt förnekar männens "svaga" sidor och fortsätter att beundra honom. Eg. för att hon inte vill lämna sin myt, sitt ideal om den överlägsna mannen. Den ger henne trygghet.

3. Den tredje alternativet. Inse att idealet inte stämde och ev. älska den "nye" man har med hans svagheter och styrkor.

Ofta pendlar kvinnor mellan de tre alternativen. Eller hur? Ni som vet.

Ibland vill de (något infantilt) beundra sina män, för att i ett annat tillfälle skratta åt dem och deras tillkortakommande och sen åter se relationen som den är och inte bara acceptera den, utan också vara glad för den.

Män har motsvarande konflikt och motsvarande tre alternativ.
Försöka leva upp till att vara He-män, se sig som loosers eller söka en realistisk relation. Och pendlar ofta mellan dessa positioner - de också.

Båda parter måste förhåller sig till myten om den starke, överlägsne mannen.
En myten blir mer och mer ihållig, mer och mer kuliss. Men trots levande. Syns mycket i texter här på FB.

Vi har i (Norden) stort sett lagt av beroendet av en tidigare stark gudsmyter,så går, går det. Men det knakar i fogarna. Många protesterar. Många värnar om myterna.

Myter lever inom oss alla, tror jag ,och är ofta mysiga att plocka fram. Det är inte BARA att lägga av dem. Min vän doktorn, sa en gång: kvinnor ska inte skita. Riktiga kvinnor gör inte det. Riktiga kvinnor syr i våra knappar. Och är alltid väna och fräscha.
Barn är snälla, älskar sina föräldrar och Jesus är vår vän. Amen.

Alternativ 2.

Men kvinnors nedvärderande och gäck mot män är mycket sofistikerat och inte alls lika rakt och klumpigt som det män har mot kvinnor.
Jag hajar 🦈 dem och de samarbetar mot tristess.

En annan varning: vänder du kvinnan ryggen förgör hon dig.

Manshat får många män att må dåligt och begå brott mot kvinnor, därför är manshat farligt.
Mycket farligt.

Kvinnor under 30 är sällan manshatare. Ju äldre kvinnor desto bittrare. Samtidigt brukar det gå åt andra hållet för männen som blir mer harmoniska med åren.

Kan stämma med hypotesen att kvinnor under 30 år ser att dom kan leva upp till myten att vara väna, feminina och eftertraktade i sina egna och männens ögon. Samtidigt som dom ännu inte fått sin bild av de starka goda omhändertagande männen, raserad.
Myten om män och kvinnor fungerar fortfarande m.a.o.

Men många unga kvinnor är också kritiska till genusmyterna. Men det tror jag bara är på en tunn intellektuell nivå. Många av dom tycker om att lägga upp sexiga väna bilder av sig själva på social medier.

Ett annat ytligt avståndstagande till myterna är en del mäns kategoriserande av sig själva som feminister. Det ter sig ofta som ett koketteri. Som sitter löst förankrat i deras personlighet. En pose.

Så nu är det kvinnans fel att det begås våldsbrott mot henne?
Man tror att man läser fel.

Här kanske man ändå får fundera på vad som är hönan och vad som är ägget.