Kollar ni på TV när ni umgås med era föräldrar?

Tycker det är så jävla trist detta med TV-tittande, man umgås inte längre på samma sätt som man gjorde förr. TVn och mobilen är det som gäller nu.
När jag besöker min mamma, så ska det tittas på TV. Varför kan man inte hitta på saker tillsammans som man gjorde förr? spela kort t.ex.. jag tror man hade trevligare förr i tiden när TV inte fanns. Säkert var människor lyckligare också. Nu pratar jag inte om 1800-talet, utan det räcker att gå tillbaka till före 1960, då var det inte så vanligt med TV hemma.

Alla får såklart göra hur fan de vill, men ibland förstår inte jag varför man ens ska träffas när det bara är TV som gäller i ens liv. Och inte tala för den förbannade mobiltelefonen.

Hur är det för er och era nära?

Då läste folk tidningar istället eller lyssnade på radio.

Generation Z ser inte på TV och en del av dem träffar inte heller sina föräldrar.

Den Svenska Ensamheten har inte minskat i omfattning.

Håller med. Det kan vara trevligt någon gång att se en film eller så, men varje gång? Orkar inte. Så jävla tråkigt!

TV kan jag kolla när jag är ensam och uttråkad

Går jag och besöker en av mina föräldrar så hamnar man snabbt i soffan. Väljer därför enbart ses ute för en lunch eller middag.

Varje gång jag hälsar på hos min mamma hamnar vi framför TVn, vi tillochmed äter framför den.
Det är tråkigt att besöka min hemstad pga det, så jag åker mest "hem" vid högtiderna då det inte är lika mycket häng vid TVn men det händer också...

Fan va trist det låter. När jag hälsar på min mamma så sitter vi på hennes veranda och spenderar tiden med att dricka drinkar och spela kort och tärningsspel. Har jag varit hos henne en hel dag kan vi eventuellt avsluta kvällen med att sitta i soffan och glo på tv i någon timme.

Känner igen fenomenet, att träffas och umgås landar lätt i tittande på tv och telefon. Jag menar nu inte nödvändigtvis förälder - barn utan även annat umgänge med släkt och bekanta.

Jag funderar på om det delvis handlar om vanor, människor ägnar idag mycket tid åt telefon och tv och är inte sällan ensamma i betydande omfattning. Kan det vara att man faller in i sina vanliga mönster även vid besök? Enklast liksom. Visst kan säkert ett visst ointresse spela in. Men, jag tänker samtidigt att det också kan vara att man bara behöver ta sig över en puckel för att komma igång med något annat. Som med träning ibland - en spark i baken kan behövas. Man får helt enkelt bli bättre på att föreslå kortspel, annat spel, promenad, ge sig ut på fika eller restaurang, sätta sig i ett rum utan tv och börja prata. Att ställa frågor om, och till, andra brukar vara dörröppnare. Har man kunnat ha kul tillsammans tidigare i livet så finns fortsatt möjligheten. Och kanske ska man inte ha alltför stora krav och förhoppningar. Till att börja med räcker det väl med att aktiviteten är trevligare än att titta på tv eller sin telefon. För det krävs inte jättemycket.

Låter underbart!

Jag brukar spela golf med mina föräldrar. Åka skidor, gå på fotbollsmatcher, teater, opera, ta dom på en mc-tur. Hur gamla är dina föräldrar?

Bara om det är hockey eller fotboll på tv, annars blir det bärs och en å annan snaps i trädgården!

Näe, som väl är inte. Inte annars heller, för den delen.

Vi går runt i trädgården och tittar, eldar, samlas kring pianot och sjunger och spelar, jag fixar deras datorer, vi äter mat och fikar, gärna utomhus.

Måste säga att vi kör på samma sätt hos oss, när jag hälsar på morsan eller farsan så finns det alltid något att pilla med.
Mina syskon hälsar jag sällan på men morsan behöver alltid hjälp med sin gård så hon bjuder in hela släkten för att hjälpa henne att bygga eller renovera tillsammans, så bjuder hon på mat i efterhand, sjukt mysigt och skönt att jobba tillsammans med familjen för att hjälpa morsan med hennes saker.

Åker annars väldigt ofta till morsan med min familj och mina barn, där går aldrig TVn. Utan barnen hittar på sjuka grejer att de inte hinner.
De har lärt sig att morsan är en riktigt pysselmamma så det finns alltid saker att greja med tillsammans.