Vill bara vara ensam

Jag kämpar mot en depression och ångestsyndrom just nu och har precis fått diagnos dysmorfofobi.

Mina föräldrar förväntar mig att jag ska komma förbi varje helg och stanna några dagar och gör jag inte det så blir dom nästan stötta. Och jag känner ett ansvar att komma dit för att jag är den yngsta i familjen (är 20+) för alla andra har familj och man nu förutom jag.

Dessutom är dom otrevliga så fort dom är fulla, det är som att allt dom inte annars vågar säga kommer ut. "Du ser hemlös ut, du kommer aldrig kunna jobba igen, du kommer leva på bidrag hela ditt liv" + massa andra otrevliga åsikter och kommentarer.

Jag är bara så innerligt trött. Och jag orkar inte oroa mig för andra, ha ångest över andra. Alla deras negativa kommenterar drar mig bara ner hela tiden.. Och jag säger inte att dom alltid är otrevliga, vi kan ha en fin kväll och sen kommer allt skit när alkoholen kickar in.

Blockerade deras nummer för två veckor sen och sa att jag inte orkar med deras kommentarer mer och vill vara ensam. Skrev efter en vecka att jag är okej och det jag sa innan fortfarande gäller.

Har jag gjort fel? Hur hanterar man detta

Jag tycker du har gjort helt rätt!

Vad är det för familj du har som går på så med såna kommentarer när du kämpar mot depression å ångest. Dom borde lyfta upp å stötta även fast dom har intagit rus drycker.

Ta hand om dej å kämpa på! 🙂

Du skall prioritera din egen hälsa först, det är ditt liv det gäller. I vissa lägen i livet så får man en övermäktig belastning, då kan man inte vara andra till lags, så pausa det negativa som inte stärker dig och berätta för dem att du behöver egentid.

Så ta hand om dig själv, hur du grejar depressionen är upp till dig att välja, men sätt dig själv i första rummet och om de runt dig inte accepterar det, ja blocka dem då för du behöver inte negativitet och mer belastning nu...

Kan detta hjälpa dig att må lite bättre så glädjer det mig.

Lycka till

~Bäver

Jag tycker att du har gjort rätt. Du behöver fokusera din energi på dig själv just nu. Du behöver knappast någon som trycker till dig på olika sätt. Det gör bara din depressivitet ännu sämre. Du har varit tydlig med hur du känner och dina föräldrar måste respektera det.

När du mår bättre igen, kan kontakten med dina föräldrar återupptas.

du har ett par jävliga idiotföräldrar. jag lider verkligen med dig.

spendera inte din dyrbara tid med äckliga alkoholister. hellre ensam isåfall.

Tack! Det hjälper, man blir dimmad när man mår dåligt och mycket pågår.



Äckliga är dom inte.. Båda har jobb och är fullt funktionabla under dagarna och nyktra. Men sen när klockan slår 18 åker vinet fram. Pappa är värst ute, han hinkar i sig och jag tycker det blir mer och mer. Försökt sagt till mina systrar men dom blir bara sura eller arga på mig trots att dom sett det själva när vi var mindre.. Jag har minnen av mina föräldrar som knappt kommer upp för trappen, och är fulla ofta från barndomen men sen blir jag osäker, och vet helt plötsligt inte om jag kommer ihåg rätt eller fel.

Det är mycket som jag inte vet, mycket som ligger kvar från barndomen som jag nog har förträngt..

Tycker du har gjort helt rätt. Tänk på din egna hälsa i första hand och dina föräldrar har ingen anledning att ta det personligt ifall du vill vara ensam. Det är bara för dom att acceptera!

Man väljer inte sina föräldrar, men när man är vuxen kan man välja om de får lov att vara i ens liv eller inte. Låter som att de tar mer energi än vad de ger dig.

Du kan välja att ha vänner som din familj, dom som du väljer själv.

Tycker inte du gjort fel, DU behöver egentid, din fullständiga rättighet. Kan dom inte förstå det så ligger problemet hos dom, inte hos dig.
Gör din grej, om du behöver egentid, Har du aldrig rätt att ta den tiden, utan att behöva ta massa negativa kommentarer osv. Jag är likadan jag behöver mina perioder där jag är ensam i mitt hem och inte har någon direkt kontakt med omvärlden, förutom över PlayStation med några vänner där😊