Citat:
Ursprungligen postat av
Raglefant
Var någonstans Fredrik Andersson befinner sig på skalan mellan milt PK-kritisk liberal och NMR-aktivist är omöjligt att säga eftersom det enda han kan framställa sig som utan att totalt förstöra sin karriär är det förstnämnda, alltså en liberal eller opolitisk person som tycker att PK-ismen gått lite för långt. Skulle han öppet säga sig vara så mycket som SD:are så kan han säga hejdå till de fina scenerna, ty så fungerar Kultursverige.
Ska jag gissa så är han helt enkelt sverigedemokrat. Men det är som sagt en ren gissning, därför att PK.
Man behöver inte vara SD:are för att vara kritisk till kulturmarxism, sjuka vänsterideal, oansvarig migrationspolitik, PK-ism, trång åsiktskorridor och utfrysning av meningsmotståndare.
Jag är inte SD:are.
Men jag sympatiserar med en del av deras tankegods och främst är jag kritisk till att de isolerats och anklagats för nazism.
Men många känner sig tvingade till att rösta SD för att de andra partierna vägrat se hur verkligheten kring migrationen, kriminalitet och laglöshet brett ut sig i dessa gangstergetton.
SD har lösningarna kring lag och ordning och integrationsproblematiken.
Sett ur ett europeiskt perspektiv är SD ett mittenparti med lutning åt vänster. SD är inget extremistparti som de ständigt och jämt anklagas för att vara. Sakta men säkert äter SD upp SAP och tar arbetarväljarna.
Så on-topic är Fredrik Andersson ingen SD:are utan en vanlig svensk som törs tänka själv. Som inte låter sig matas med ett färdigt "så här tycker jag för att eliten tycker att jag ska tänka så".