Citat:
Ursprungligen postat av
Framtyr
Hur känner kvinnorna?
Det är högst självförvållat och frivilligt. Men du kanske missat att unga kvinnor prioriterar
att "uppfylla sig själva", "leva livet" resa och festa och kravlöst kunna byta partner varje vecka.
Istället för att tidigt binda sig till en man och bilda familj.
Varför skulle dom vilja byta tror du? Dom anser sig själva leva livet.
Att det kommer få allvarliga konsekvenser, inte bara för kvinnor och män. Utan hela samhället i stort, är de för korkade för att fatta.
Samhället kommer att bli ännu mer våldsammare, mer våldsbrott mer våldtäkter osv.
Människan behöver en mening med livet, familj och barn är en stor drivkraft.
Men detta kommer att förnekas tusentals män, vilka i brist på mening med livet kommer gå till det extrema.
Jag vet inte om jag skulle säga självförvållat.
1968 gjordes en stor undersökning hos svenska kvinnor hurvida de ville ut i arbetslivet. Svaret var ett rungande nej från kvinnorna. Detta sket politikerna i och körde vidare ändå. Precis som man körde vidare med dagis fast alla remiss-instanser sa inga barn på dagis före 3-års ålder (ja, samtliga remissinstanser sa faktiskt nej).
I mångt och mycket blev de lurade med löften om en fantastisk framtid. Alla kvinnor skall göra karriär (när de allra flesta jobbar i skola, vård omsorg utan möjlighet till just karriär).
Man skall inte heller undervärdera hur mycket tid de få psykisk sjuka kvinnor som inte vill eller kan knyta an till barn och familj (tänk gudrun schyman) har att lägga tid på politik, när de flesta andra bara vill leva sitt liv.
Ta Alva Myrdal tex. Jag är 100 på att hon hade autism och inte kunde knyta an till barn och familj (jan skrev en berömd bok). Det syns tydligare på sonen Jan som måste fått sin x-kromosom från modern.
Denna barnhatande och antagliga mentalsjuka käring satt i regeringen 1966-73 när den svenska familjepolitiken utformades.