Stora tråden om bilfärger!

Jag körde en Volvo C30 ett tag, kul bil i färgen "Hello Yellow" . Inte så vanlig ens då..

/Dick

Ha,ha,ha!
En granne till mig för länge sedan stod och penselmålade sin V4 på parkeringen när jag gick förbi och sa "Fan vad fränt att du målar den kukhuvud-blå!"🤘

Hade själv en bajsbrun SAAB 900 som jag rollade i M90-camo mönster/färg..
Den hette terracotta-brun,men var...bajs färgad..

Färgerna var mer exotiska förr.
Innan PK-maffian slog till.

Metallicfärger är ett stort subtema inom bilfärger.

Historiskt kom metallicfärg på bilar först i USA på 30-talet, har jag hört.

Idag är metallic rätt vanligt. Men i rätt sammanhang är en metalliclack helt rätt.

Jag minns hypen med mirra, metallic utspätt med lsd typ. Men på 80-talet var det störtinne.

Anledningen till att valen är så få vad gäller färger idag är att udda färger blir stående länge hos handlarna.

Men till ämnet: Har några bilar (dock långt ifrån så många som förr). Har är två exempel:

Palomino Beige/Starlight Blue Metallic

Perlgrau/Dunkelblau

Visst var färgerna fantasifullare förr. Även namne vittnade om marknadsförarnas kreativitet.

Ollonblå? Lät inte skönt.

Tror faktiskt inte det är färre färger som biltillverkarna håller sig med idag, och de brukar släppa nya färger nästan för varje årsmodell, och hålla kvar en del populära färger, och ofta är det lite märkesspecifikt etc.

Dessutom så lackar ju inte fabrikerna en drös bilar i olika färger helt på eget bevåg för att ha i lager. För de flesta biltillverkare (i alla fall de europeiska) bygger bilar bara på order, alltså att alla bilar de bygger redan är sålda och kunden (bilimportören eller privatkund) har redan valt vilka färger de vill ha.

Sparkling Gray, skimmar i lite olika färger när den är nyvaxad..
Stolarna skinn heter Boston (bruna)
Innertaket Antracit, även om jag tycker det är svart.

När jag var ung på 60- och 70-talen var metallic tämligen sällsynt. Det var bara grannens guldfärgade Volvo 164 som approcherade metallicstatus i lacken.

I en svensk bilvardag på 70-talet förekom i min värld inte metallic. Men i de biltidningar om jänkebilar man läste var metallic vardag. En metallic med lite större metallflingor (med skarpare ljuseffekter) kallades "flake". Sedan fanns det "pearl" också, vad nu det var. In alles, metallic var symbolen för en paradisisk bilkultur där, jämte krom och tilltalande karossformer, allt skimrade och lyste.

Det må vara att metallic i dagens allmänna bilkultur är vardagsmat. Men även vissa standardbilar med särskilda metallicnyanser sätter spår. Som Volvos lite mörktonade metallic för både guld och silver.

Amerikanska bilfärger är ett kapitel för sig.

USA var ju pionjär för varierad billack öht. Ford höll sig till svart men andra USA-märken (såsom GM:s märken) tog marknadsandelar genom att erbjuda olika färger. Och på 30-talet kom metallic. Och sedan kom tvåfärgslack; t.ex med taket i en färg och resten en annan färg. Tänk er en vit 50-talsford med rött ovanför midjekromlisten; detta blev början till en origie i smakfulla och ibland vidriga färgkombinationer (såsom svart och rosa).

Men här tänkte jag bara nämna en episod i sammanhanget: Chryslerconcernens lustiga färgnamn från 1970.

Mango-orange kalldes tillexempel "Go Mango" (ordlek på "go, man go!").

En purpur-rosa kallades Panther Pink.

En skarpt gul färg kallades Curious Yellow (anspelning på Vilgot Sjömans überhypade film med samma namn, på svenska Jag är nyfiken gul).

Så hade vi dessa:

Sassy Green

Top Banana

Plum Crazy

På sajten DodgeGarage nämns även förkastade färgnamn inom Chryslerkoncernern, såsom "Catch Me Copper, Unforeseeable Fuchsia, Hi-Ho Silver, Well-Red, Cost of Living Rose, Fisher Body Rust and Frank Lloyd White".

Lite väl lustigt för marknaden kanske men visst kan de skoja till det över där, även inom bilkulturen.

Humor!