Längdskidsäsongen 2021/2022

Det kan jag köpa på pappret att Frida är knapp favorit med tanke på säsongsinledningen. Håller dock personligen Diggins något före.
Ryskorna är ett kapitel för sig. Man hade väntat att Stupak skulle bubbla och sjuda inför touren fast hon är inte ens ljummen. Ebba har tyvärr inte egendesignat touren så pallplats långt borta. Brennan kan bli en "obehaglig" överraskning eller så faller hon igenom som du säger i VdF som en död sill.

Vad kan Flugan göra?


Ebba fixade bara 10 sek förra gången.

Edit. och nu har vi inte Linn och Maja som agerar bromsklossar i roten av backen.

Asch jag hade velat se Hansson i Dresden.

Fun fact: Sist Sverige deltog i Dresden var det också Nordström som ersatte två sjuka svenskor (Öberg och Sundling).

Jo, men jag tror Frida kommer köra klart bättre än Ebba gjorde ifjol - förutsatt att hon håller sig borta från hotelrumsgymmet. Jag har svårt att se vem mer än de två som ska slåss om segern om de är friska och hela.

Har varit frånvarande här så ni har säkert redan analyserat sönder detta men visst var Majas avslutning i Davos väldigt imponerande med tanke på en avslutande sträcka i en OS-stafett?

Ribom, Ebba, Frida och Maja är mitt lag just nu

Östberg och Weng (Heidi) kan säkert prestera bra i touren (om de åker). Båda är ju allround och Weng är ganska bra i sista etappen. Jag tror också mycket på Frida och Diggins.

Känns inte så stabilt med en sjuk åkare på första sträckan


Edit: Ser hellre Jonna i ett stafettlag än Maja, om båda är i bra form..

Dahlqvist ser jag som fullständigt utesluten för en stafettsträcka.

Sorina?

Det är ju inte rättvist att säga att damerna underpresterat direkt. Jag tror däremot att vi är många som haft högre förväntningar än vad som levererats hittils. Men som så ofta i Sveriges skidlandslag så är det skador och sjukdomar som ställer till det.

Herrarna däremot har underpresterat mer än förväntat. Förutom Kalle då såklart, han har åkt som jag förväntade mig.

Det är lite märkligt att tala om att damlandslaget underpresterar. Då minns man inte längre än senaste helgen, som visst - bara EN seger - men lite i underkant på distans. Jag är dock inte orolig förrän vi sett hur touren går. För två helger sen slog vi det bästa Norge kan ställa på skidor i stafett. Om det är kris i Sverige, vad ska uppfinna för ord för Norge? Deras sprintstjärna blev utslagen I KVALET i Davos:

"De norske skuffelsene sto i kø da Maja Dahlqvist sikret svensk seier i Davos. Tiril Udnes Weng var eneste norske innslag i finalen. Hun ble nummer fem.

Sprintdronningen Maiken Caspersen Falla og OL-håpet Kristine Stavås Skistad røk ut i prologen."

OL-håp minsann. Och jag tar Sundling, Maja och Ribom över vilken Weng som helst och förmodligen Hagström och Dyvik också.

Svenska damerna har fem segrar och totalt nio pallplatser på de åtta första V-cup loppen. Vi har Frida Karlsson som leder totala världscupen och U23 cupen, Maja Dahlqvist leder sprintcupen och Sverige leder nationscupen på damsidan med över 200 poäng.

2018 hade damerna 13 pallplatser de första nio V-cup loppen så det var lite bättre än nu, men bara två av 13 var segrar. Vi hade också fler åkare på pallen då, sex st olika mot tre i år.

Så den näst bästa säsongsinledningen om man ser till topplaceringar i V-cupen har det varit för de svenska damerna. Inte illa det trots allt, och säsongen är bara i sin linda.

Huruvida säsonginledningen varit bra eller dålig beror ju helt på hur man utvärderar.
Topparna (läs Frida och Maja) har ju överpresterat, medan toppbredden varit under förväntan - dvs antalet åkare som levererat pallplatser eller topp tio är under förväntan - delvis på grund av mycket sjukdomar och skador (som jag vägrar se som en slump).

Så ska man utvärdera åkarna så blir det?
Klart över förväntan: Frida, Maja, Moa O, Leo J
Ungefär som förväntat: Dyvik, Moa H, Johanna(kanske något under), Louise L, Grate och Persson (de tre sista något över), Häggas, Solin
Klart under förväntan: Kalla, Ebba, Moa L, Jens, Porris (för tuff bedömning?), Oskar, Fredrik A, Ribom, Jonna och Linn (i somras hoppades väl de flesta av oss att Linn skulle vara på väg tillbaka nu)
Samt att med undantag av Moa O och Anton så har inga B-landslagsåkare visat nånting. Juniorerna har också varit osynliga (vilket man kanske kunde ha förutsett). Jag hade också förväntat mig att någon av de yngre herrarna tagit ett steg resultatmässigt.
Summa summarum så är helheten under förväntan (framförallt herrarna) även om antalet segrar är över förväntan. Den stora orsaken är skador och sjukdomar. Men säsongen är ung.
Det som är glädjande är att mängden nationer i toppen på damsidan ökat - på herrsidan är det precis så dominerat av Norge och Ryssland som man befarade.