Mindre människovärde pga lättja.

Jag har levt hela spektrat men nu gäller det dig också! Vad känner du för att en människa som till och med har enorm slumrande potential, om personen slösar bort sina egenskaper och lever i själslig misär och lättja, tar den enklaste vägen. Är en sådan människa mindre värd? Egenvärdet borde ju minska för när jag bodde i soffan åtskilliga dagar så kunde jag inte ens resa mig tillslut genom lättjan och egoismen. Vad är ” human dross” som sänker nivån o livet och för andra?
Har det med evolution att göra? Och om samma individ sent om sider tar sig samman och når sin framgång och lyckas attrahera livet, är då denna människa förlåten och värd det vackra?

Vad menar du med "slösar bort"?

Om man har talang för att bli läkare men blir lastbilschaufför istället, har man slösat bort sin talang då?

Jag glömde att vara specifik. Om man ligger i en soffa och halvsover genom sina dagar eller inte tar tag i sitt liv och inte försöker ens. Det finns även de som på allvar tar det ett steg längre och menar att handikapp och svaga är ve den svage. Det kan dessvärre vara så fruktansvärt att en person som från början är stark och ger upp , gång på gång förlorar sin karaktär och urholkas till ett kärl som blir styrt av andra och av omgivningen. Det är väldigt vanligt att människor föraktar eller hatar de som de ser som svaga och osäkra även om de själva är sjuka och svaga gruppindivider som gör narr av andra, eller vad trodde du?

Jag vet inte om jag motsvarar TS' begrepp om "lättja" eller ej. Jag arbetar, men jag har valt att inte arbeta mer än vad som krävs för att ha råd med bostad, mat och andra nödvändigheter (för närvarande ungefär 15 tim / vecka). Visst, jag skulle kanske kunna arbeta mer (till priset av en humörförändring i mycket obehaglig riktning!), men varför skulle jag göra det, då det inte finns något jag skulle kunna köpa för pengarna som vore mer värdefullt för mig än min fritid!

En del av fritiden tillbringar jag väl på soffan, framför TV:n eller lyssnande på poddar; därutöver odlar jag litet grönsaker i trädgården, fiskar eller plockar svamp (mitt behov av bär köper jag däremot, då jag kommit fram till att det är en fantastiskt usel timlön för bärplockning, därhän att jag frivilligt brukar betala bortåt tredubbla marknadspriset!).

Naturligtvis kan man väl se det som att det är mycket själviskt av mig att inte generera större mervärde åt samhällsekonomin. Men å andra sidan förbrukar jag ju mindre av tillgängliga naturresurser än de flesta, vilket bör glädja dem som är storkonsumenter därav!

Människovärde är ett begrepp som slår fast en jämlikhet mellan människor, oavsett ursprung och medfödda egenskaper. För den principen har inte alltid varit rådande. Människovärdet är ett axiom som ska ligga till grund för alla etikresonemang, speciellt inom vården. Så därför tänker jag att det är just i frågor om vård som människovärdesfrågan blir relevant. När corona avdelningen har en respirator kvar och måste välja mellan att rädda livet på en ensamstående soffpotatis och en hårt arbetande sjuksköterska som är 3 barns mamma, så sätts det hela på sin spets. Jag är nog inte ensam om att tänka att det är viktigare att rädda en person som bidrar något till samhället eller människor runt omkring den, för att det ger bättre konsekvenser för ett antal människor. Alltså kan jag dra slutsatsen att lätja minskar människovärdet, men att människovärdet samtidigt kan vara högt hos en lat person om den har många människor runt sig som bryr sig om den. Det beror dock på vilken etisk grundtro man har.