Gillar verkligen inte folk

Dom flesta normala människor med normalt jobb är jävligt korkade. De var helt enkelt för lata eller för dumma för att lyckas i livet.
Är lyckligt ovetande löneslavar som tycker att 4 veckors semester och göra vad fan du vill är lyx. Läs den meningen igen så inser du hur jävla korkat det är.

Att umgås och va social bara för att är jävligt överskattat.
Jag har själv inget intresse av att sitta och babbla med nån och se på lotta på skansen medans andra verkar tycka det är veckans höjdpunkt, gärna med en flaska vin och dricka sig full.

Det ÄR lyx med fem veckors betald semester, eller ja i alla fall så är det skönt att vara ledig fem veckor och få betalt under tiden. Bara för att du inte kan känna lycka så behöver du inte se ner på andra som gör det.
Det ena utesluter inte det andra, man kan uppskatta semestern, men även uppskatta sitt jobb och sin fria tid eller sina hobbys. Bara för att någon säger "fan vad skönt med semester" betyder det inte att personen endast lever för just DET.
Tänk ett steg längre förfan.

För att vara lite mer OnT så har jag även "svårt" för att umgås med folk, det är utmattande i längden. Man måste lära sig att hitta personer som inte nödvändigtvis måste 'göra saker' hela tiden och bara kan sitta och vara tysta. Majoriteten av folk är sociala till en grad som får mig att tro att dom är höga på kokain 24 timmar om dygnet, när det egentligen bara är jag som har låg energi i jämförelse.

Ända sedan högstadiet så har jag varit väldigt ensam. Hade många vänner under skoltiden men har aldrig riktigt tyckt om att umgås med folk. Har även haft en del flickvänner under åren men det är samma visa där, kändes bara jobbigt att spendera sin lediga tid med någon annan och att man typ slösade bort sin vardag.

Det är helt omöjligt för mig att klicka med någon. Har varit på samma jobb i många år men alla känns fortfarande som totala främlingar. Samtidigt så ser jag hur alla dom andra skojar med varandra och är så bekväma i varandras sällskap. Folk som har jobbat här en vecka blir direkt en i gänget, fattar inte. Jag börjar misstänka att jag har någon form av autism eller nåt.

Livet måste vara busenkelt för folk som alltid passar in och trivs i det sociala. Jag är extremt introvert och klarar verkligen inte av att kallprata. Träffar ibland arbetskamrater i affären och jag hälsar bara och fortsätter gå. Ser inte varför man ska stanna och låtsas vara intresserade av varandras liv när vi har noll saker gemensamt.

Det som är jobbigast är att jag desperat vill byta jobb. Fick en utskällning av chefen idag för jag bad om en liten tjänst. Vill bara byta jobb och aldrig se dessa människor igen men det känns ju som att det kommer bli exakt lika på andra arbetsplatser så jag vågar aldrig ta steget. Här vet folk i alla fall att det inte är någon ide att prata med mig så dom låter bli, vilket är skönt. Att jobba hemifrån vore rena drömmen.

Förra året försökte jag prata med kollegorna och vara lite social men jag tappade intresset direkt, fyfan vad tråkigt det var. Är inte ett dugg intresserad av andras liv så varför försöka?

Vad tycker ni som läser det här, någon som känner lika?

Jag trivs väldigt bra ensam men världen är inte skapt för såna som mig och det gör vardagen väldigt komplicerad ibland.

Det spelar ingen roll om du gillar folk eller inte, du ska skydda det svenska folket, för det är vi som håller uppe er autister. Skydda Sverige, och sen kan du hålla käften. Bra grabb va. Släng några kronor på mig sen.

Bara för att du har svårt att tänka längre än ditt eget perspektiv, så betyder det inte att folk har autism eller är "aspies".

Skydda Sverige? Vad är det för svammel du kommer med?

Jag nationalist och älskar Sverige. Jag kan förstå att det kan vara lite svårt att fatta för en Trotsky som dig. Hur många miljoner mördade Trotskij förresten, kommer du ihåg idiot?

Jag har inte skadat någon, men det har din ideologi gjort. Idiot.

Känner igen mig.

Jag vill tro att folk där ute är sociala horor. Det finns inte en chans i helvetet att folk är så pass intresserade av andra människor på ett genuint sätt. När folk visar intresse, kallpratar och all den rapakaljan så är det för att smörja motparten.
Jag klarar inte av människor som fungerar på det där viset. Pratar jag med någon om något så är det för att det finns en genuint intresse hos mig att prata om en viss sak med en viss person. Jag kommer aldrig att kunna prata med en person "bara för att vara snäll", eller "för det är så man gör". Tack, men nej tack. Folk kan ta sin fejkade persona och köra upp den, det är oerhört lätt att känna av när folk inte har ett genuint intresse i något och då är det helt enkelt inte värt att slösa varken energi eller tid på det.

Vem fan gillar folk??