P3 - ingen under 40 på kanalen?

Har på mig hörselkåpor när jag klipper gräs och använder dremel så då brukar jag ratta in P2 eller P3 för musikens skull. Att SR/Ur/SVT över lag är feminint och politiskt korrekt kan man inte sticka under stolen.

Problemet är att det låter bara i vänster högtalare när de pratar oavsett hur gamla de är!

Det behövs ett historiskt perspektiv på det här.

P3 startades på den tiden då det BARA fanns statlig radio - alltså reklamfri licensfinansierad radio.

P1 till P3 fanns, samt ett antal lokalradiostationer, minns inte hur de var namngivna, men de kallades exempelvis Radio Stockholm osv.

P3 kom enligt ryktet till när yngre människor klagade på att det bara var "gammal" musik i radion och inte typ rock, pop osv. Sveriges radio startade då P3 som respons på folklig efterfrågan från yngre publik.

Min mamma berättade att innan P3 kom, på 60-talet, så tyckte hon och hennes vänner att Sveriges radio var så trist att de lysnnade antingen på en olaglig radiostation som hette "Radio Nord", som sändes (olagligt, med reklam) från ett fartyg i Östersjön... Eller också på en utländsk radiostation med dålig mottagning, som hette Radio Luxemburg, som sände modern musik som nådde Sverige.
Sveriges Radio ogillade det här så skarpt att de startade P3.

När sen P3 kom igång med sändningarna, så var de övertygade om att de var coolast i stan. Självklart gjorde de exakt som staten ville, i alla avseenden och använde t.ex. inte farliga grejer som reklam... De hade även otaliga ungdomsprogram om frågor som Sveriges Radio (läs: Staten) tyckte var viktiga... Lyssnarna kunde ringa in.

När jag sen var tonåring så hade P3 hade alltså INGEN konkurrens alls, om lyssnarna på modern musik --- unga lyssnare. Det var P3 eller inget. Det fanns ibland lokalradiostationer som drevs av någon entusiast, utan vinstintresse - men det var typ kristna kanaler... Det förekom även enstaka "piratsändningar" i Stockholmsregionen - som jag personligen aldrig hörde - däremot var det mycket prat och skriverier om det efteråt. Jag tyckte det var otroligt ballt i andra länder, att slå på radion och höra reklam och topplistor i princip när man ville... T.o.m. reklamen verkade lite exotisk och intressant.

Kort sagt ---- P3 tror fortfarande att de är ballast i stan... Egentligen är det en rätt mesig kanal som predikar PK och spelar amerikanskt blask större delen av tiden. Helt oavsett åldern på programledarna!

Tack gode gud för internet radio och podcasts! Skulle idag inte falla mig in idag, att lyssna på P3 - gjorde det endast som ung o pank, när inga andra alternativ för att höra den senaste musiken fanns i vårt land!

I och med att unga numer inte lyssnar på radio utan på spotify, podcasts, (mp3?) så undrar man vilket ålderssegment de 40-åriga programledarna vänder sig till. Känns som att de tror att de fortfarande är 25.

Det har nog mer med att du ogillar musiken. Mats Nileskär är ändå engagerad vilket smitar av sig. Om han pratar lyriskt om Maze vilket han gjorde en gång gillar man det även om man tycker att Maze är rena skräpet. Jag trodde att Mats Nileskär snarare var född något årtal som 1944 när jag var yngre.

Jag håller med dig helt. När jag hörde Nileskär i min ungdom, i början av 80-talet, så trodde jag att han var pensionär. Han var alltså 40 år yngre än jag trodde 😮 Jag har egentligen övergett P3 sedan många år och har bara lyssnat några minuter ibland, av samma anledning som man ibland tittar på en kalkonfilm, så jag trodde han var död sedan många år.

När jag lyssnat de senast 10 åren har det oftast varit till morgonpasset, men jag har inte riktigt förstått om det är ett seriöst program fortfarande, eller om de bara medvetet spelar PK-2021. Visst är det väl fejk?

Helt klart. Det är alltid givande att lyssna på honom. P3 Soul har gett mig mer tips på bra hiphop än vad P3 Hiphop lyckades med.

P3 Soul är (om det finns och rattas av Nileskär så klart, annars "var") ett av dom få program på P3 som alltid har bjudit på kvalitet och trevlig lyssning.

Ja han verkar väldigt gubbig men nu har han kommit upp i den ålder han alltid har verkat vara i.


Jag tycker att all sorts musik skall spelas i radio inklusive genrer av musik man själv inte gillar och kanske hör man något man faktiskt gillar även om det inte är den musik man själv gillar. Mats Nileskär har ändå alltid varit engagerad och är en radiolegend och som för mig kan få fortsätta tills han dör.

Särskilt i skattefinansierad public service-radio.

Lyssnade man på P3 på 90-talet så var det inte som idag. Fanns inget som hette PK eller rasism eller, ja vad dom nu hittat på idag. Lite exempel från 90-talets P3. Rally. Några exempel.


I En Negers Skinnkavaj

https://www.youtube.com/watch?v=qn84aexv4L4

Jag är en enkel Taliban

https://www.youtube.com/watch?v=KDXn4YwGjP8

Mr Taliban 2

https://www.youtube.com/watch?v=lJuPMzDntto

Jimmy heter Gun

https://www.youtube.com/watch?v=V2GoMUcjlgk

Så jävla roligt var det inte då. Men jag saknar den här tiden och det är roligare idag. För det var ju så här det var och så är det inte idag. Folk är så tråkiga.

Jag trodde också Nileskär var mycket äldre. Jag trodde också att han gillade jazz och soul, eftersom det var vad hans program en gång handlade om. Visar sig att det bara var negermusik, oavsett vad, som han gillar, eller som han åtminstone får göra radio om. Har hört "P3 Soul" ett par gånger, och det var ju bara hjärndöd hiphop blandat med wokegnäll om förtryckta rasifierade och "gatans röst". Som att lyssna på en talsyntes med Nileskärs bekanta röst som läser upp valfri stereotyp P3-programledares debila dravel.

Jag ser framför mig Rheborgs rollfigur Caesar i Percy Tårar-parodin på Expressen Fredag. "Ett jävla liggsår" som desperat försöker vara nere med kidsen. "Kan vi inte göra ett knäck på trip-hop?"

Han är den sista kvarlevan från tiden då P3 hade riktiga musikprogram där man blev introducerad till nya artister och de faktiskt hade riktiga intervjuer med artisterna och inte bara läste kommentarer från deras sociala medier eller utskick från skivbolagen.

Jag tyckte det var najs att ha musikprogrammen på i bakgrunden om kvällarna när jag spelade spel eller liknande. Ibland fick man höra något som intresserade en. Chromeo gjorde en av de roligaste intervjuer jag någonsin hört. Det skulle aldrig hända i P3 Din Apa eller vad kanalfan heter.

Han låter lite mysko men han är jävligt duktig och driven i det han gör. Hans intresse och kunskap smittade av sig på de artister han intervjuade. Det var folk som ville att han skulle skriva deras biografi.

P3 har inte så mycket av ett åldersproblem som de har ett innehålls-, kompetens- och existensproblem. Det finns som sagt en minimalt behov av mer Miriam Bryant och Kodjos vrål och Eddie Murphyfantasier.