Vetenskaplig metod - teori vs fakta [Vetenskapsteori]

Väcker liv i den här tråden lite..

Jag har ett prov inom kort, ska skriva en slags uppsats on vetenskapsteori, och har fastnat vid en punkt som jag skulle skriva om.


Kan någon förklara vad God och dålig vetenskap innebär så jag kommer in på rätt spår. Är verkligen helt lost och vet inte vart jag ska börja i min uppsats.

Om du kan förklara det i din uppsats så har du i alla fall en rätt bra utgångspunkt.

Vad tror du själv? Någon uppfattning måste du ha. När man väl börjat tänka så blir det också enklare att börja skriva.

Skriv gärna här vad du själv tror, tänker och motivera dina tankar.

Jag tror att god vetenskap är när man själv kan bekräfta att en viss sak är sann/falsk, och dålig vetenskap är om man t.ex läser ett stycke ur en bok eller liknande där det står om en sak som har hänt för flera flera tusen år sedan, Big bang t.ex. Det är bara en teori om hur jorden skapades men inte god vetenskap om att det verkligen är sant. För man har ju själv inte upplevt det osv.

Du hade rätt att det blev lättare att skriva när man börjar tänka efter.

Men i min uppsats eller Paper som det kallas så ska jag också skriva ner om de anteckningar jag har skrivit. Vilket är om t.ex Karl Popper, hermeneutik, kritisk teori, Logisk empirism och lite mer.
Jag vet inte riktigt hur jag ska få allt det här sammansvettsat till en uppsats

Jag kan likagärna visa visa uppgiften så det blir enklare

Väldigt tacksam för svar.

Snarare när alla andra också kan bekräfta det du bekräftar. Om du är den enda som kan bekräfta en sanning. Är det då sant? Det är viktigt att andra personer kan bekräfta samma sak, t.ex. genom att göra experimentet igen om komma fram till samma slutsats eller något liknande.

Ja just det! Om man läser ett moment som hände för väldigt länge sedan och som vi inte kan reproducera igen. Vi kan alltså inte utföra ett experiment eller liknande för att ta reda på hur det gick till så får man vara mer försiktig. Även om jag personligen tycker Big Bang är en teori.

Och för övrigt så är en vetenskaplig teori inte samma sak som en hypotes. Det är inte något man bara tror utan en vetenskaplig teori är troligen starkare än du tror. Evolutionen är en vetenskaplig teori.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Vetenskaplig_teori

Visst är det ett av många bra sätt? Hoppas jag var till hjälp.

Du kan nog inte lära dig på flashback hur du skriver det till en uppsats. Att lära sig skriva är en process som tar många många år och något man utvecklar främst i högstadiet och gymnasiet. Samma som att lära sig sparka på en boll. Alla kan ju sparka på en boll (skriva med en penna) men alla kan inte sparka på en boll som Zlatan sparkar.

Hur just du skall skriva uppsatsen är rätt svårt att lära ut. Men det man övar på brukar man bli bättre på!

GL HF

TS har mycket bra inledning.

Vill tillägga:
I riktigt bra vetenskap, så skall oberoende forskare kunna upprepa experimenten. (Blir mer pålitligt).
Bra om oberoende kan kontrollera beräkningar, experimentutförande mm.

Bra att ibland tänka på:

1) Ibland kan det vara bra att fundera på om hypotesen är fel och vad det betyder om annan hypotes är rätt.

2) Paradoxer kan tyda på felaktigheter eller fel tolkning.
Filosofiskt menar jag att hela och fulla sanningen är paradoxalfri, eller att det skenbart är en paradox.

3) Orsak kommer före verkan.



Christer

Låt mig hjälpa dig med ett till exempel på skillnad mellan bra och dålig vetenskap: När man testar ett fenomen inom medicinsk vetenskap, i det här fallet testar vi om vanligt kaffe gör dig piggare än koffeinfritt kaffe.

-Dålig vetenskap: Ledaren säger till försökspersonen "där har du kaffe, och där till vänster har du koffeinfritt kaffe, testa och se om du blir piggare av det riktiga kaffet!" (testet är inte blint, förväntningar och antydningar om vad man ska förvänta sig förorenar testet)

-Bättre vetenskap: Ledaren säger "Här har du två olika drycker, testa och se vilken som gör dig piggare". Bättre, men ledaren vet vilken kopp som innehåller riktigt kaffe och kan, medvetet eller omedvetet, ge signaler om vad som är vad i testet. Detta test är blint.

-Korrekt vetenskap: En dator ger kopparna slumpmässiga nummer, ledaren bär iväg kopparna 1432 och 1433 och har ingen aning om vad de innehåller och ger försökspersonen instruktionerna, detta test är DUBBELBLINT.


Utifrån detta skulle man kunna säga att bra vetenskap handlar om att testa hypoteser och säkerställa att man bara testar hypotesen, och inte testar försökspersonens förväntningar, eller läkarens förmåga att ge omedvetna signaler, man filtrerar bort så mycket ovidkommande man kan för att vara säker på att man bara testar hypotesen och ingenting annat.


I korthet: Ansträng dig för att se till att du inte testar något annat än hypotesen.

Riktigt intressant trådstart. Inspiration och nyfikenhet flödar, och jag hamnade vid det här stycket:

"I brist på andra vetenskapliga utgångspunkter på sin tid, kan merparten av antikens vetenskapsmän och filosofer sägas tillhöra kretsen av naturforskare, liksom efterföljande tiders alkemister, mystiker och filosofer, och många vetenskapsmän genom historien sägs ha fått intuitiva ingivelser till sina teorier genom att studera/jämföra företeelser i naturen och världen omkring dem eller genom studier av metafysiska skrifter, bland dem t ex Isaac Newton, Gottfried Wilhelm von Leibniz, Albert Einstein. Till senare tiders rena naturforskare kan räknas t ex Johann Wolfgang von Goethe, Rudolf Steiner och dennes efterföljare inom antroposofiska rörelsen, Viktor Schauberger, Masaru Emoto. Även flera av den moderna naturvetenskapens förgrundsgestalter har sysselsatt sig med och skrivit om dessa metafysiska perspektiv, t ex Werner Heisenberg, Erwin Schrödinger, Louis de Broglie, Sir James Jeans, Max Planck, Wolfgang Pauli, Sir Arthur Eddington. (Litteratur ex.: Quantum Questions - mystical writings of the world's greatest physicists, red. Ken Wilber, 2001.)"

Vad tror ni det är som gör att vissa människor blir så otroligt framgångsrika inom olika områden? Vissa kan räknas som "genier" inom sitt huvudområde, andra lyckas med nästan allt de företar sig. Lägger gemene man helt enkelt ner majoriteten av sin tid på eskapism eller att bara njuta av stunden? Man brukar ju säga att det krävs 10.000 timmar för att man ska bli expert på ett ämne. Men de flesta av oss ser det ju som en syssla eller ett lite småjobbigt uppdrag att arbeta med studier eller sätta sig in i information. Kan de vara så att de som blir så duktiga har en annan motor och verkligen brinner av lust för att förstå, alltså att de är aktivt nyfikna och genuint intresserade av att förstå hur någonting fungerar?

Inom nuvarande naturvetenskapliga paradigm utgör genetiska faktorer den viktigaste delen när man talar om attribut eller beteenden. Men hur mycket vet vi egentligen om det när det kommer till avancerade intellektuella förmågor och andra mänskliga intellektuella drivkrafter?

Jag har läst lite om konceptet "mastery" som mig veterligen härstammar från Japan. Det handlar om att fokusera helhjärtat på det man valt att sysselsätta sig med. Oavsett om man är städare, vetenskapsman, eller polis - så gör man sitt bästa för att lära sig varje dag utan att bekymra sig om tiden, tills man är en "mästare". Lärandet slutar dock inte där, poängen är att det är processen i sig som är det viktigaste. Har börjat applicera dessa principer mer och mer i mitt eget liv och mitt eget studerande. Det börjar bli väldigt effektivt nu, då jag numera dagligen sitter 8-9 timmar på universitetet och ägnar mig är att förstå så mycket som möjligt, och njuter av tiden som den bästa på dagen. Detta ställt mot tidigare år då jag endast utfört det som krävts av mig med minimal ansträngning.

Vi vet inte, däremot vet vi att vad som karaktäriserar expertlärare från mycket erfarna lärare är att expertlärarna, förutom att vara erfarna och erkänt duktiga också tror att alla kan lära sig. De har en nästan religiös tro på att alla kan lära sig och övning ger färdighet. Detta ger en mindre deterministisk bild av världen och att man med egen vilja och stöd kan förändras från hur man föddes. Genetiken har en mindre viktig roll och övning ger färdighet, inte att man föddes med en intelligens. Intelligenser kan både förbättras och försämras.

Detta har jag lärt mig på lärarprogrammet, all forskning och all litteratur om vad lärande är och skillnaden mellan den produktivistiska synen på lärande och den progressivistiska synen. Det liknar mer och mer synen på mastery och att lära handlar mer om att lära inför livet. Utbildningen gör en inte färdigutbildad, bara berättigad till att få börja lära som lärare och därmed få lön. Färdiglärd blir man aldrig och tron på att alla kan utvecklas och att alla kan lära gör att fler kommer längre, än om denna tro inte finns.

Tyvärr lider maskuliniteten i västvärlden idag av idén om att födas snygg och smart är viktigare än ambitionen och arbetet i att kontinuerligt förbättra sig. Det är viktigare att vara lat men ändå få bra resultat, eftersom detta visar tydligt att man har bra genetiska förutsättningar. Denna syn menar jag är begränsande och kontraproduktiv och det skapar en ödesbestämd, deterministisk bild av verkligheten och vem man är som människa.

jag är själv glad att jag har lämnat denna bild mer och mer ju äldre och ju mer utbildad jag har blivit. Nu när jag har lärt mig talangen att ha ambition får jag frihet att göra vad jag vill. Förr hade jag inte ambitionen att göra det jag egentligen vill göra och var således fast i mitt ödesbestämda fängelse om att mina genetiska förutsättningar är det som sätter stopp för mig i världen. Nu kan jag bli vad jag vill för att jag har ambitionen att göra det som krävs för att komma dit jag vill. Det ger mig frihet och social samhörighet och ett större självförtroende som säger: Jag kan!

Vem vill inte känna så?