Citat:
Nu förstår jag inte helt och hållet frågan. I ditt fall skulle situationen troligtvis vara sådan att dina borgenärer (dvs. de personer du är skyldig pengar) ansöker till tingsrätten för att försätta dig i konkurs. Det är s a s den "sista utvägen" för en borgenär att få sin fordran betalad. Det innebär att du förlorar rådighet över dina tillgångar, och en konkursförvaltare tar över. Han kommer sedan inventera vilka tillgångar du har och vilka dispositioner som går att återvinna.
Om du går i konkurs så finns återvinningsreglerna i 4:5 och framåt. 4:5 är den allmänna regeln, det vill säga att alla dispositioner av en viss sort kan återvinnas, oavsett hur lång tid som har gått. Det krävs då att du antingen var, eller "genom" transaktionen blev insolvent, och motparten var i ond tro dels om insolvensen samt om omständigheterna som gjorde transaktionen otillbörlig. Här ska sägas att bevisbördan när det gäller närstående oftast blir omkastad. Därefter följer de mer specifika regleringarna, som exempelvis gåva till närstående, där bevisbördepunkten är lägre.
Gåvan till morsan blir aldrig "safe", men frågan är hur konkursförvaltaren kommer göra i praktiken.