Är alla moderna stridsplan idag instabila?

Vet ej. Gripen saknar passiv stabilitet likt det du beskriver. Flygplanet har negativ tippstabilitet. Alltså att en störning som ökar anfallsvinkeln förstärks av flygplanet så att anfallsvinkeln ökar mer. Ett aktivt elektroniskt reglersystem styr istället vingklaffarna så att piloten upplever positiv tippstabilitet.

Jag gissar att flygplan med styrbara jetmunstycken också använder aktiv elektronik för att styra munstyckena. Styrbara munstycken kan inte ersätta klassisk passiv stabilitet. Jag ser inte hur iaf.

Styrbara munstycken var väl tänkta, enligt frågeställaren, i stället för en instabil konstruktion? Inte tvärtom?

Men har inte utvecklingen med styrbara jetmunstycken gjort att man kan göra samma sak utan instabilitet?

Som jag fattat innebär instabiliteten att lyftpunkten ligger framför tyngdpunkten för att planet ska kunna göra snävare svängar.
Men har inte utvecklingen med styrbara jetmunstycken gjort att man kan göra samma sak utan instabilitet?

På ett klassiskt statiskt stabilt flygplan angriper vingens lyftkraft bakom tyngdpunkten och det gör att flygplanet automatiskt flöjlar in i vinden. Flygplanet har ett naturligt återförande aerodynamiskt tippmoment och därmed en naturlig stabilisering.

För att flygplanet ska kunna svänga måste nosen hållas upp av en nedåtriktad motkraft från rodren, vilket gör att vingens lyftkraft måste kompensera för den nedåtriktade kraften från rodren för att behålla svängens lastfaktor och lyftkraft. Detta medför att vingytan måste vara stor med mycket motstånd som följd.

På ett modernt statiskt instabilt flygplan angriper vingens lyftkraft framför tyngdpunkten, det statiskt instabila flygplanet har inget naturligt återförande aerodynamiskt tippmoment d.v.s. ingen egen stabilitet. Vingens lyftkraft måste hela tiden pareras av en kraft från rodren och verkar åt samma håll som vingens lyftkraft för att skapa ett parerande motmoment. Dessa krafter samverkar till en total lyftkraft på flygplanet, vilket leder till att vingen på ett modernt statiskt instabilt flygplan kan göras mindre och vilket ger mindre motstånd. Därmed kan energin bevaras bättre.

I överljudsfarter flyttas vingens lyftkraft ytterligare bakåt till 40 % av kordan (Kordan är den räta linje som går från vingens framkant till vingens bakkant). Detta gör att det moderna statiskt instabila flygplanet blir statiskt stabilt i överljud (supersonic).

I överljud blir det dock mindre motverkande roderutslag jämfört med ett klassiskt statiskt stabilt grundflygplan. Det betyder att det moderna statiskt instabila flygplanet inte behöver ha så starka och tunga servon.

Flygplanet skär genom luften. Landningsfarten minskar i och med att alla krafter på flygplanet samverkar till att lyfta flygplanet och samtidigt bromsar för att minska farten.

Instabila är ett starkt ord, men många har ett fly-by-wire system som gör att man styr dem genom ett datorsystem. Det Svenska Jas-systemet fungerar så.

Om ett "framtungt" och därför aerodynamiskt stabilt flygplan svänger så kan det liknas vid en s k "handbromssväng". Om planet istället är aerodynamiskt instabilt, men med stabilisering via ett styrsystem, så kan detta liknas vid när en skridskoåkare svänger - energiförlusten blir alltså mycket mindre.

Utöver detta ger canarderna också fördelar vid låga farter och således också vid start och landning.

Detta är en bra teknik som passar Sveriges koncept med vägbaser och småflygfält alldeles utmärkt.