Vet inte vad jag ska ta mig till, allt gått åt skogen

Nu vet jag inte vilken relation du har till dina nära, men att måla upp en falsk bild för dem är inte långsiktigt bra. Även om det är svårt så tror jag att det kan vara bra att berätta hur det är. Det är säkert jobbigt, men förhoppningsvis blir det lättare när det kommit ut. Att gå runt och bära på ett krav, inte bara från sig själv, utan även andras förväntningar blir inte bra.

Under mina studieår hade jag aldrig någon bra studieteknik. Jag lärde mig aldrig det. Det är något som jag ångrar. Jag rekommenderar dig att läsa på om det. Jag tycker nästan det är något trasigt i den svenska skolan att man förväntar sig lära sig saker, men ingen lär en hur man skall studera. Sök på nätet, finns massor med information där.

Vad framtida arbetsgivare kan tycka är svårt att säga, speciellt när jag inte vet vad det är för utbildning. Jag pluggade själv till ingenjör och det är inte ovanligt att det tar längre tid än planerat. För mig gjorde det det, och jag har aldrig haft några problem med det.

Detta är bara en gissning, men har du väl kommit in på en utbildning så kan du väl ta studieuppehåll och sedan fortsätta ett år senare? Jag hade det ett halvår och jobbade, var inga problem att fortsätta efter det. Kolla med en studievägledare på din skola, men jag tror inte du behöver söka in på nytt om du väl kommit in och börjat.

Allmänt så vill jag skicka med dig tre tips som inte har med skolan att göra, men som får en att må bättre generellt: Ät nyttigt, motionera, sov ordentligt.

Lycka till!

Hur ser dina vardagliga rutiner ut?
Har du missbruksproblematik?
Tränar du regelbundet?

Det finns många sätt att få motivation. En av de vägar är att aktivt motionera var och varannan dag 👍

Skaffa dig rutiner som disciplinerar dig. Bryt gamla mönster och bygg nya. Lättare sagt än gjort såklart, men möjligheterna är oändliga.

Lycka till!

Hej!

Flyttade halvvägs över hela landet för ett drygt ett år sedan för att studera på universitet. Jag kom in på mitt program på håret på grund utav HP och då var jag tvungen att kompromissa lite med det jag sökte.

Studierna senaste året har bara gått utför, (jag var inte världens bästa student på gymnasiet men jag höll mig på C/B nivå) det började bra men med andra våg av COVID och fler lockdowns så vart skolan helt och hållet online. Jag gillar verkligen min linje och tycker det vi studerar är intressant, men jag har haft stora svårigheter att fokusera då studierna bedrivs hemifrån. Studerar bäst i grupp med andra men har varit så svårt då alla är hemma och att man inte riktigt lärt känna sina studiekamrater. Min studieteknik är inte bra och det har varit ett stort problem. Men nu på senaste har allt känts så hopplöst att jag haft svårt att ens börja eller försöka studera inför tentor.

Allt det har lett till att jag kuggat hälften av mina kurser (4). Det innebär att jag inte kommer vara CSN berättigad till nästa år. Det här har jag stressat över senaste månaderna. Jag får en sån panik då jag tänker på vad jag ska ta mig till till nästa termin. Jag måste ha pengar för att betala min hyra och mat det innebär att jag måste försöka skaffa deltidsjobb (vilket också känns som en rejäl svårighet). Det känns som att jag ligger så långt bakom och då jag inte klarade studierna detta år så vet jag inte hur jag ska lyckas nästa år med ett jobb och ännu färre kamrater då de jag lärt mig känna detta år inte kommer ta om så många kurser.

Alla i min närhet tror jag är så smart som tagit mig in på universitet och har stoppat höga förväntningar på mig, har inte vågat berätta för någon om hur dåligt det går och det får mig att må piss. Jag skulle vilja hoppa av och bara börja om från början när skolan bedrevs som vanligt och det inte fanns något jäkla skitvirus. Men då jag inte har betygen för att ta mig in igen på samma linje så känner jag mig fast. Vill inte hoppa av och studera HP, skulle skämmas för mycket. Oroar mig också ifall framtida arbetsgivare skulle tycka något om att man inte klarat ett år och gjort om det sen.

Allt har bara kollapsat sakta men säkert och jag har bara stått och kollat på. Mår så fasansfullt dåligt. Vet inte om detta passar studier forumet bättre men det får hamna här.

Förklara hur du planerar dina studier, när du benar ut det så brukar bristerna vara tydliga. Vilka typer av studier är det?

Gå till biblioteket eller något, plugga in någon lowfi grej i hörlurarna och zona ut. Att sitta hemma är döden.

Är ingenjörsstudier. Till en början så var planen egentligen att gå på lektionerna sen sammanfatta och plugga vidare med klasskamraterna efter på plats, sen tar man läxor på helgen. Men sen började man vara hemma och då rasade allt, kunde inte hålla fokus i mer än 30 minuter åt gången och svårt att diskutera med klasskamrater.

Hade önskat jag kunde ta mig till biblioteket men pga COVID får man inte trängas där å plugga. Bara in och ut å låna böcker

Det är inte botten som är farlig utan vägen dit.

Det känns hemskt nu men lovar att omgivningen snabbt accepterar att du inte är skapt för att plugga utan accepterar att du får söka ett vanligt jobb istället.

Eller så kavlar du upp armarna och jobbar istället.