Att vara sistahandsvalet

Ja något liknande.
Haft lätt för att bli utfryst i olika sammanhang.
Kanske både för att jag inte brukar prata så mycket men också att det jag säger kunde tolkas som konstigt eller fel och ointressant, att man inte ville höra det. Sen har det varit lite att andra har tyckt att de inte kan vara vänner med mig för då hade andra, mer populära, sett dem som sämre också. När jag läser texten verkar det som din kompis skämdes över att han var vän med dig.
Men jag är väldiggt trevlig och kan vara rolig och social också. Men det är det att andra bestämmer sig för att ogilla en och man får inte vara med och visa vem man är.
Sen kan jag ha svårt att förstå många människor, liksom hur de tänker, att jag inte håller med och inte tänker på samma sätt. Tror egentligen att jag är ganska rolig att prata med och en bra vän, men att många varit rädda för vad andra tycker och velat passa in och tagit avstånd för mig pga det.
Just att känna sig osynlig är något jag känner igen från när jag gick i högstadiet.

Ja det beror lite på var man är. I tonåren var det ju rätt grovt, nu i vuxen ålder är det kanske mer synligt då man inte hänger ihop. Ofta är man typ den som ingen egentligen bryr om altså ingen besvärar sig med att ringa till då det nalkas grillfest men om man dök upp så skulle ingen ha nåt emot det. Man kommer väl aldrig bort från den s.k hiarkin men den kan se annorlubda ut beroende på vem man umgås med

Sociala hierarkier finns alltid.

Skaffa en kvinna så kan ni hitta på saker tillsammans, skaffa gemensamma vänner och skita i andras problem om var i hierarkin ni befinner er.

Har vara upplevt att man oftast blir tillfrågad sist då någon har en fest.

Även också upplevt som tonåring att ingen hade mig i åtanke.

Värsta jag minns var att få väntade på mig då man skulle gå och äta skollunch. Var som att de bara drog.

Kändes jätteovanligt då någon faktiskt väntade på mig då jag gick in på toan eller då jag hade ätit klart på skolan

Det där är så jävla spot on. Att ingen ens ringde eller skrev på Facebook att det är. Grillfest


Ett tecken på att man aldrig prioriterades

Ja, har nog upplevt det där mer än en gång i mitt liv. Har aldrig varit den populäraste killen och levde således under en lång period efter andras åsikter och hur folk såg på mig och det gjorde mig till en passiv typ som inte vågade ta för mig för att jag omedvetet var rädd för att göra bort mig eller att folk skulle börja tycka illa om mig. Jag blev accepterad i min sociala krets men inte uppskattad. Något hände efter 25 dock och jag slutade ta allt så seriöst och blev mera självmedveten och jag är inte längre rädd för att stå själv, tack vare denna "insikt" har alla mina sociala kontakter förbättrats märkbart.

Är man på fest och står med en öl bakom två pers som pratar med varandra och skiter en...då är det läge att gå hem (om det är likadant med flera på samma fest).

Det kan förstås vara en tillfällighet men vid 25 slutar de flesta att vara snorungar och växer upp.