Undersökning; vill ni män bli fäder oavsett omständigheter?

Hej alla män!

Tänkte försöka mig på en liten undersökning som inspirerades av en meddebattör som menar att män ”i allmänhet vill bli fäder”. Detta oaktat relationsstatus eller övriga omständigheter.

Säg att ni gör ett one night stand på smällen. Jublar ni av lycka och är beredda att axla fadersrollen oavsett om ni vill leva med kvinnan eller ej? Säg att kvinnan i det här läget väljer att göra abort. Blir ni lättade, eller sörjer ni djupt att ni att ligget på fyllan inte ledde till ett föräldraskap?

Att de flesta kvinnor och män vill ha barn tror jag. Men självklart inte under vilka premisser som helst.

Tyvärr är det ju vanligt att föräldrar separerar, och det är väl knappast någon som går och planerar att skaffa barn för att sedan separera. Än mindre skaffa ett barn med ett tillfälligt ligg.

Skiftar väl brutalt från man till man, och tid i livet? Tror uttalandet är sant på samma sätt som "kvinnor i allmänhet vill bli mödrar" att den där biologiska klockan existerar och tickar lika högt för alla - och sen på det kommer olika sociala effekter (som att kvinnlighet och moderskap fortfarande tenderar att klumpas ihop och socialt tryck hit och dit).

Gissar att frågan fokar på hetero eller bisnubbar huvudsakligen, så backar ut här för att inte tokpajja dina resultat.

Självfallet är det så men Den här skribenten verkar mena att män nästan alltid är beredda på att fäder oaktat hur och när.

Det stämmer inte helt enkelt.

Klart man ställer upp.

Det vore en katastrof, rent ut sagt. Skulle hon välja att behålla barnet skulle jag dock givetvis ta mitt ansvar.

Om hon istället skulle göra abort skulle jag jubla (inombords, vill säga), men jag skulle aldrig försöka pressa henne till att ta det beslutet.

(Har sedan 17-18 årsåldern varit säker på att jag inte vill ha några barn och nu, drygt 25 år senare, är den övertygelsen fortfarande lika stark.)

Jag skulle absolut inte vilja ha barn med ett one night stand. Vilken mardröm.

Har barn och trivs med det, fast hellre ett barnfritt liv än att skaffa barn med någon man knappt känner och kanske inte alls tycker om innan ens ungen är född.

Själ fallet.

Föredömet för män av Mede klassen av idag som fader är actor Jim C rrey's (a) rollkaraktär i 'Me, myself and Irene' (2000).

Om du är obekant med denna sköna förströelserulle som illustration av mansrollen av idag så läs gärna om den på movie buff-sajten imdb dot com

Skulle aldrig i helvete vilja bli far med ett ONS. aldrig i livet! Känner massor av gubbar som blivit det, visst de har klantat till det för sig själva och man kan säga rätt åt dem. Men samtidigt drabbar det barnen som aldrig får en normal uppväxt.

Nu är jag ju överårig och lär knappast råka ut för detta, mina barns mamma levde jag med tills de nästan var flygfärdiga, sista åren för barnens skull. Men de fick växa upp med en mamma och en pappa som gillade varandra (inte sista åren dock)

Så mycket skit där ute i samhället, så många som saknar en fadersgestalt, önska inget barn växa upp så.

Jag tvivlar på att män vill bli förnedrade och skrattade bakom ryggen på som Jims karaktär blir i den filmen.

Nej, det tror jag inte är sant. Om vi snackar unga män (troligt de som blir överraskade av tillfället) så följer de nog mest med vad som är riktigt i deras miljö.

det vill de i allmänhet,


Att eftersträva "jubel av lycka" i livet är dumt, målet ska vara mening, och barn skapar mening, för majoriteten finns där inte ens något substiut.

Att axla fadersrollen är något man tar om man tar ansvar för sin sexualitet.



Skulle sörja det djupt, man får inte döda andra människor för sina egna lustar eller glädjes skull, det är en av flera anledningar som gör det förkastligt att "söka jubel av lycka" istället för mening.