Avancerat tänkande som bidrar till isolering och ohälsa, hur stänger man av?

Avancerat tänkande (AT) kan låta som något bra men jag känner inte att det bidrar till något av nytta eller glädje för min del, utan bara till grubblerier, analyser, oro, taggarna utåt, på min vakt, cynism, misstänksamhet utan anledning, långsiktigt taktiskt beteende (uppfattas antingen som stolleri eller lömskhet) med många processer i bakgrunden som inte kan stängas av.
Jag är allt annat än en foliehatt (tror inte på något och ingen kan få mig att se livet ljust). Istället är jag en utmattad general för en armé som inte finns, och pga det blivit social krympling då strategiska överväganden och planlagd livsstil gör att jag måste hålla många scenarion och faktorer i sinnet samtidigt.

"AT" är okej om man vore överste general där väldigt viktiga beslut måste fattas, men detta är på daglig basis i situationer där planering, strategi och tänkande inte krävs.
En vanlig person går ut och möter dagen. Jag tänker man igenom den och vet utgången. Jag vet hela livet. Har jag alltid vetat. Nyfikenhet, iver, spänning m.m. är därför borta. Jag räknar ut vad som kommer att hända om jag gör a, b eller c, istället för att leva livet. Minsta lilla utanför min kontroll leder till en kaotisk känsla.
Livet är enklare och roligare att leva när man inte tänker, så hur gör ni som går igenom varje ny dag utan att tänka särskilt mycket mer än på just det ni gör för tillfället?

BITTERHET

Ja jag är något bitter och frustrerad. Folk fattar trögt. Jag har blivit missförstådd. Senaste 10 åren har jag dock varit min egen kapten och jag har inte slickat någons röv.
Jag finner ingen glädje. Jag kan skita i tjafs. Jag kan strunta i förhållanden och relationer. Jag kan ge fan i allt, och det gör jag också.
Jag håller mig inom lagen och ingen kan komma åt mig. Vill någon mörda mig, varsågod och ta den risken. Om det är en malariamygga, en orm eller en neger som hugger mig kan kvitta. Jag kan inte ta hänsyn till alla faror.

Vad jag har kvar att göra innan jag försvinner är min manliga uppgift. Kvinnan ska bära mina barn rent ut sagt. Sen får dom ta över, för därefter kommer jag vara trött. Ett förhållande måste ha ett mål och ett syfte. Jag räknar med att komma iväg till hösten om allt går som planerat. Då ska jag rakt in i mörkaste Afrika. Beror lite på karantäner och utegångsförbud.
Jag har varit med förr, kan det här och menar vad jag skriver. Den svenska sommaren kan jag verkligen hoppa över. Här blir inga barn gjorda.

Ja jag är något bitter och frustrerad. Folk fattar trögt. Jag har blivit missförstådd. Senaste 10 åren har jag dock varit min egen kapten och jag har inte slickat någons röv.
Jag finner ingen glädje. Jag kan skita i tjafs. Jag kan strunta i förhållanden och relationer. Jag kan ge fan i allt, och det gör jag också.
Jag håller mig inom lagen och ingen kan komma åt mig. Vill någon mörda mig, varsågod och ta den risken. Om det är en malariamygga, en orm eller en neger som hugger mig kan kvitta. Jag kan inte ta hänsyn till alla faror.

Vad jag har kvar att göra innan jag försvinner är min manliga uppgift. Kvinnan ska bära mina barn rent ut sagt. Sen får dom ta över, för därefter kommer jag vara trött. Ett förhållande måste ha ett mål och ett syfte. Jag räknar med att komma iväg till hösten om allt går som planerat. Då ska jag rakt in i mörkaste Afrika. Beror lite på karantäner och utegångsförbud.
Jag har varit med förr, kan det här och menar vad jag skriver. Den svenska sommaren kan jag verkligen hoppa över. Här blir inga barn gjorda.

Det är så jag alltid levt. En avtändning bakom mig och en påtändning framför mig, eller tvärtom. Jag har stundtals varit en hård narkoman/rökare. Drogandet får vara slut och det är det också.
Sen gällande kvinnor så är det lika bra att direkt erkänna att man inte är stark. Säga som det är, att du får ta mig som jag är. Jag är snäll och jag betalar, det får räcka. Öppna kort. Som en hantverkare i början. Detta är inte din man eller älskare, utan din patient.

Jag är ingen stridstupp utan en mjuk och sympatisk människa med känslor. Pröva och ge det en tid så ser vi vad du tycker om ett par tre veckor. Gillar du mig så blir det vi och då blir det kärlek. Typ så. Den tjej som tackar ja får en bra kille. Kanske inte den roligaste mannen men inget fel.
Den kvinna som inte kan acceptera en snäll och ödmjuk man förtjänar inte mig. Jag ändrar mig inte. Passar inte vänlighet utan att börja ta mig för givet och utnyttja, så hej då och lycka till. Jag säger till endast en gång hur det ska vara.

Ska understryka detta: Jag ändrar mig inte. Jag har friheten att tacka nej till den tjej som inte vill ha mig för exakt den jag. Fattar inte folk och kan vara ärliga så stenhårt adjö och kom inte tillbaka.
Det gäller att börja producera egen optimism och framtid. Och inte låta sig slås ner av andras fördomar eller svenska värderingar och syn på saker och ting. Att vara principfast och ärlig mot sig själv om vad man vill och vad man inte vill. Svensson har inte ett skit med detta att göra. Mitt enda liv, min enda tid.

Avancerat tänkande (AT) kan låta som något bra men jag känner inte att det bidrar till något av nytta eller glädje för min del, utan bara till grubblerier, analyser, oro, taggarna utåt, på min vakt, cynism, misstänksamhet utan anledning, långsiktigt taktiskt beteende (uppfattas antingen som stolleri eller lömskhet) med många processer i bakgrunden som inte kan stängas av.
Jag är allt annat än en foliehatt (tror inte på något och ingen kan få mig att se livet ljust). Istället är jag en utmattad general för en armé som inte finns, och pga det blivit social krympling då strategiska överväganden och planlagd livsstil gör att jag måste hålla många scenarion och faktorer i sinnet samtidigt.

"AT" är okej om man vore överste general där väldigt viktiga beslut måste fattas, men detta är på daglig basis i situationer där planering, strategi och tänkande inte krävs.
En vanlig person går ut och möter dagen. Jag tänker man igenom den och vet utgången. Jag vet hela livet. Har jag alltid vetat. Nyfikenhet, iver, spänning m.m. är därför borta. Jag räknar ut vad som kommer att hända om jag gör a, b eller c, istället för att leva livet. Minsta lilla utanför min kontroll leder till en kaotisk känsla.
Livet är enklare och roligare att leva när man inte tänker, så hur gör ni som går igenom varje ny dag utan att tänka särskilt mycket mer än på just det ni gör för tillfället?