Erfarenhet vunnen budgivning, får ej köpa.

Jag vet, men det där går aldrig att bevisa så rinner alltid ner i sanden. Säljaren kan "ändra sig" och inte vilja sälja av annan anledning.

Rätt lustigt men samtidigt rätt givet.

Är man köpare så vill man ofta ha mer regleringar med tvång att sälja till satt pris, att högst bud vinner mm.
Är man säljare så vill man ha så få regleringar som möjligt.

Största problemet vi har är att fastighetsmarknaden är överhettad. Även som säljare kommer jag troligtvis att behöva köpa något nytt.
- Det byggs inte tillräckligt och det som byggs är oftast lägenheter. Många barnfamiljer söker hus med åtminstone en liten trädgård.
- Reavinst. Det blir för dyrt att sälja och köpa nytt. I vårt är det ekonomiskt bättre att sitta kvar i ett för stort hus med stor trädgård (perfekt för barnfamilj) än att sälja och köpa något mindre.
- Lagfart och pantbrev. Två ofattbart korkade kostnader som slår rätt hårt. Jag får betala 1,5% (lagfart) för att ett för en barnfamilj perfekt hus skall bli tillgängligt.

Vän av ordning kommer nog att protestera att "du skall skatta för vinsten du gjort på huset". Visst, sant i sak men då väljer vi istället att bo kvar.

Problemet är inte att det saknas regler för hur budgivning resp vem som får köpa utan att de flesta är tvingade att få ut mesta möjligt för att ha råd med ett nytt köp.

Köpare kan alltid besluta att dra tillbaka försäljningen innan något är skrivet. Man kan inte gör någonting.

Man skulle kanske kunna tänka sig att skapa något sorts avancerat avtalsförhållande. Kanske att varje budgivare samt säljaren ingår ett avtal med auktionsförättaren där de förbinder sig att utge ett rejält skadestånd om någon part inte fullgör vad som blev resultatet av auktionen. Blir fortfarande inget fastighetsköp i JB:s mening men skulle skapa incitament att se till att det blir ett. Enklare förstås om man helt enkelt lagstiftade om man nu vill ha den här auktionsmodellen.

Det är en intressant fråga om en annan modell (eller alternativa modeller) än den som Sverige använder egentligen behövs eller skulle vara bra. I det stora hela tror jag inte det skulle spela så stor roll. De allra flesta fastigheter och lägenheter säljs ju utan större problem. Alla vet eller borde veta hur det fungerar med incitament att locka med lite lägre priser för säljaren och att inget är klart förrän det finns påskrivet kontrakt. Folk har inrättat sig efter det och det hela tickar på. Det är lite tråkigt för den som lägger pengar på att låta en byggare eller liknande gå igenom objektet om lockpriset är alltför lågt satt eller om det inte blir affär även om man har högsta budet men det är inte fråga om enorma pengar i sammanhanget och de flesta som är seriösa spekulanter kan se igenom lockpriser.

Min erfarenhet av att ha både sålt och köpt med det australiska auktionssystemet är att det blir ungefär som i Sverige. Lockpriser för att få så många som möjligt till auktionen samt sura spekulanter som lagt pengar på inspektioner är inte ovanligt. Om man som fastighetsspekulant inte lyckats lista ut att slutpriserna brukar bli 5%-15% högre än lockpriset har man inte gjort mycket hemläxa.

Den verkliga fördelen i rollen som köpare är att man vet att man inte blivit lurad (finns förstås möjligheter till fuffens men i det stora hela vet man) och att man betalat korrekt marknadspris. Buden är öppna, man står där och hör dem. Vinner man är det med högsta bud och förlorar man är det rätt och rättvist (om än en besvikelse). Det är dessutom klappat och klart när klubban faller, ingen tidsperiod medan man hört att man vunnit och papperen skall skrivas och köparen kan dra sig ur.

Även som säljare är auktionen bra så länge de varit en välbesökt marknadsföringsperiod med mycket folk på visningarna och om det är ett rejält antal registrerade budgivare. Man kan känna sig hyfsat övertygad om att man får ett bra marknadspris och kanske till och med lite bonus om auktionen drar iväg med konkurrerande budgivare som bjuder mer än de borde i stridens hetta.

Frågan för Sverige är om dessa främst känslomässiga fördelar är stora nog att det skall vara värt att ordna lagstiftning etc för att ha det alternativet? Kanske...