Haha vilket inlägg - Kudos för det, Ta några extra pilsner åt mig. Nyss kommit från bastun med polarna och är rätt mosig

Ceaușescu hette diktatorn i Rumänien som avrättades i en hastigt uppsatt ståndrätt på Juldagen år 1989.
Blir det också den gängkriminelle Löfvéns och våldtäktsministern Mållgans väntande öde på Slottsbacken nu på måndag ?
FOIs hatkluster som gnager sig igen dagens inlägg här på Flashback kraschar nog nu, kretsarna brinner ihop, det ryker från hela FOI. Hårddiskarna snurrar så fort att skivorna lossnar och går i omloppsbana runt Jorden

Är det hela PKs pågående härdsmälta vi ser nu, eller ?
Hur fan ska de reda upp det här nu ?
Ska den sminkade grisen Peter Hultqvist rycka in nu, med sminklådan i beredskap, och sminka Löfvén och Mållgan till de riktiga Sosse-svin de verkligen är så att ingen känner igen dem och de rymmer direkt med regeringsplanet till Kuba ?
Det enda landet som möjligen kunde ge dem asyl, typ ?
Och man kan nog säga att historiskt sett inte någonsin sedan 1900-talets början så har så stor del av den disponibla inkomsten gått åt till boendet. Det är nog unikt i Sveriges historia, faktiskt.
På 1950-talet så köpte dåtidens ungdomar sina hus med sparade pengar, och behövde inte ta lån på husen. Inte mycket i lån i alla fall. Bostadsrättsmarknaden var så smal att det knappt fanns någon omsättning alls att tala om. Priserna var också mycket modesta.
Minns någon kompis som sålde sin femrummare på Dalagatan vid Vasaparken för cirka 300 000, detta var på 1980-talet.
Årslönen för en vanlig arbetare låg då på cirka 70 000 kr/år före skatt.
Cirka 50 000 kr per år efter skatt.
En insatslägenhet i tex HSB i närförorterna tex Solna, Enskede mfl de kostade ungefär 50 000 kr då.
Handel med svarta kontrakt förekom knappt alls, det fanns alltid lediga lägenheter.
Fanns inga pengar att tjäna på svarta kontrakt. Kunde lika gärna köpa en insatslägenhet helvitt.
Fanns nästan ingen kontroll alls på "svarta pengar".
"Svarta pengar" var ganska väl accepterade och bankerna frågade inget om man kom med sedelbunt och ville sätta in dem på konto.
Ja om det inte var svarta pengar från bankrån, narkotika eller något liknande. Men det fanns nästan ingen marknad för narkotika heller.
Innerstadens "slum" låg vid Hornstull, tex sista biten på Hornsgatan och Bergsunds Strand.
Många av dem som bodde där var frånskilda försupna alkisar, och hyrorna var svinbilliga, många ettor med kokvrå.
Utifrån var det dock inte slum-kvarter i jämförelse med stora städer i utlandet.
Stockholm har nog aldrig haft någon riktig slum som i utlandet.
Och det fanns ett stort socialkontor vid Hornstull.
Ett annat fanns på Östgötagatan och hette Monumentet, som var ett ungkarlshotell.
Många uteliggare huserade där.
Var man två och jobbade på ordinarie arbeten så gick cirka 10 % av den skattade inkomsten till hyran.
Pengarna räckte då till både semester, plus någon vintertur till Mallorca, och en skidtur till Alperna.
Det var inte "inne" att lägga stora pengar på boendet då precis.
Det har varit en sjuk bostadspris- och hyresutveckling faktiskt.
Och tex ockupationen av kvarteret Mullvaden berodde rätt mycket på grund av att det på den tiden också var rätt så svårt att få jobb i Stockholm om man var ungdom och nyss flyttat dit. Tillfälliga jobb, tex tidningsutbärare, städare, lagerjobb, diskare, och tex vårdjobb, delades ut på Arbetsförmedlingen vid Holländargatan vid Adolf Fredriks Kyrka, arbetstagaren fick då en jobbanvisning plus en SL-biljett som gällde för hela dygnet.
Eftersom dessa ungdomar inte heller hade en egen fast telefon så blev det jäkligt svårt att söka jobb. Hade man heller ingen fast adress så ville inte soc ge en spänn i bidrag. Därför ockuperades Mullvaden för ungdomarna ville ju ha någonstans att sova, istället för bara en trappuppgång, och visa upp en adress för socialen.