Hur lätt är det att bli alkoholist?

Som många skriver kan var väldigt lätt gå snabbt för vissa och andra verkar klara hur mycket som helst.
Umgicks med ett gän i tonåren och några år till, vi söp rätt vilt.
Några fortsatte och hamnade i utanförskap, några bl.a jag själv trppade ner efter ett tag när man blev sambo. Och en som hängde med gänget neråt men som sen helt plötsligt tog tag i det men kunde fortsätta dricka normalt efter.
Men sett dem som druckit rätt måttligt men sen inte kunnat stoppat, andra som supit sig redlösa under flera år som sen kan återgå till en "Normal kosumption".
Så Väldigt individuellt men en farlig väg om man börjar känna suget.

Jag är 23 år och alkoholist. det kommer smygande. Mina föräldrar bor utomlands, där tillgången till alkohol är större. När jag var och besökte dem på sommaren, då jag var i mogen ålder, eskalerade det. Jag drack varje dag, öl vin bärs typ. Sen dess har jag druckit i princip varje dag i snart 4 år. Rätt tragiskt. Ett tag var jag inne på en halv box om dagen. Bör noteras att jag innan hade svårt att sluta dricka när jag börjat, men att jag aldrig drack alkohol på sdagarna.

Har det dock i min familj. Mina föräldrar är alkoholister och de har fått mig till det. Jag har försökt prata med dem om att jag har svårt att sluta dricka, men de hjälper mig inte. De bara fortsätter köpa hem alkohol, för de är också beroende.

Jag har varit hos beroendecentralen och försökt sluta tom, men inte ens det hjälper. Det är ett helvete. Sluta nu medan du kan!!!!! och du vet aldrig om du kan ha en alkoholistgen som hoppat över några genertioner.

Alkoholist eller inte, är lite av ett halmgubbe-argument. Ett slags självbedrägeri för att undvika frågan om ens drickande är problematiskt eller inte. Ungefär att: så länge jag inte är en totalt söndersupen alkoholist (som dricker ett helrör om dagen) då är allt lugnt och jag behöver nog inte oroa mig. Det är så klart en felaktig slutsats. Det man ska fråga sig om drickandet är problematiskt eller inte. Craig Beck förklarar detta på ett bra sätt https://youtu.be/6bAP7Z8OxAU

Märkt att mitt eget drickande är problematiskt. Jag kan lätt vara utan alkohol i en till flera veckor ibland, problemet är att när jag väl dricker, då fortsätter jag tills jag blir ganska rejält packad och det är inget bra varken för psyket eller levern. Får oftast "avtändning" i ett par dagar efteråt. Och framför allt gjort bort mig många gånger på fyllan 😳 Jag vill inte dricka för mycket, men det blir nästan alltid så ändå. Dyrt är det också, då jag oftast dricker lite dyrare alternativ. Det blir ganska många onödiga tusenlappar på ett år. Alternativet att ta steget och bli helnykterist ligger ofta och ruvar i bakgrunden. Jag tror att de flesta svenskar bör ta sig en ordentlig funderare om sitt drickande. Tror att många har mer problem med det än vad de själva inser.

Du ska vara Herre och alkoholen din tjänare.

Men maktförskjutningen sker gradvis, var vaksam på den.

Sorry. Låter som att du redan är alkis, tyvärr.

Ett av de första tecknen är fönekelse och inbillningen att "jag kan visst sluta när jag vill, det är bara det att jag inte vill" -ungefär som alla världens rökare när dom väl fastnat i nikotinträsket.

Dricker man 15-20 enheter i veckan bör man nog fundera lite.

Det är så klart väldigt individuellt, men på det sätt du beskriver ditt drickande tycker jag att det låter riskabelt. Testa en helt annan grej som funkade för mig: Träna dagligen, typ löpning eller styrketräning. Om du känner för att "vila" en dag så går du en rejäl promenad istället. På kvällen tar du en kopp te, som en ritual. Kör detta i minst 2 månader innan du korkar upp nästa gång.

Dricker varje dag och gjort så i ett år ungefär. Blev lite orolig, så höll upp en vecka först, en månad senare. Märke inte någon skillnad förutom att jag inte hade lika trevligt som när jag drack. Var i kontakt med vården i samband med de vita perioden för något annat, läkaren blev märkbart irriterand när jag inte sa vad han ville höra att jag "blev bättre" av nykterhet.

Aldrig känt abstinens eller att jag måste dricka. Varje öl eller glas vin är ett val jag gör. Tänker inte skylla på något beroende eller måste, jag väljer att dricka och är inte ett dugg orolig. Har alkoholism i släkten så känner igen alla varningstecken.

Alkohol kan inte lösa problem, bara flytta dem framåt i tiden. Ibland är det ett vinnande koncept, oftast är det det inte. Särskilt som det för många kommer en ångesttopp en eller ett par dagar efter en fylla av rent biokemiska orsaker.

Herregud vilken moralpanik i tråden.

Att dricka mycket under 2 veckor gör varje student på en nollning eller så. Ingen dör av det.

Nån dricker en öl per dag. Jaha välkommen till livsstilen som varannan person i Danmark, England, Tyskland, Frankrike lever. Är hela dem länderna gravt alkoholiserade?

Till Ts. Det är såklart inte bra att sätta i system att dricka för att fly ångest. Du blir ingen alkoholist på 2 veckor. Du hade förmodligen redan varit alkoholist om du levt i miljöer med alkohol tillgängligt men ej blivit det. Men fortsätter du ett accelererande spår så är du i riskzonen.

Min egen måttstock: om ditt drickande drabbar nått annat i livet betyder det att du har problem. Är det så att två whiskey inte räcker och du häver i dig mer. Så pass att du är bakis på jobbet. Ja då är du på fel sida linjen. Du har tappat kontrollen.

Att dricka är väldigt individuellt. Man får ta ansvar 100% för det och sina handlingar kring det.

Men just det där att dricka varje dag av medicinska skäl är inget vidare lustfyllt eller sunt. Hitta ett sätt ur skiten ist. Möt ångesten/rädslan eller vad det nu är. Fly inte.

Hur gick det för farsan här i tråden?

Pratade du med din son?

Jag känner igen mycket av mitt yngre jag i det du beskriver. Alkohol förde med sig oerhört stora problem för mig utan att jag riktigt fattade det. Räddningen var att jag blev farsa. Avstod helt från alkohol i nästan tio år. Idag är det helt annorlunda. Och det är jag som förändrats, inte spriten..

Var uppmärksam på hur du dricker och kolla om du kan hitta andra sätt att ”belöna” dig på, är mitt råd.