Citat:
Jag jämför mig faktiskt inte så mycket med andra, har inte ens Instagram och Facebook eller så, det är mer vetskapen om att man inte åstadkommit så mycket och jobbat så hårt som man givetvis borde på sig själv nu i tidiga 20 års åldern för att kunna skörda frukten senare i livet, i det långa loppet förstör man ju bara för sig själv, jag har haft mycket drogproblem också som jag knappt vill tänka på hur mycket tid jag lagt ner på, vi snackar säkert 2-3 år totalt av bara sängliggandes framför serier för att inte tala om hur det förstört ens hjärna på köpet, känns ju inte jättekul att det är det man lagt vad många anser vara bästa tiden i sitt liv på, vaknade upp inatt med mindre panikångest och tänkte på just det här
Turligt nog har jag äntligen nått botten och vaknat till och är helt ren nu, så precis som du sa har jag väl några löst sammansatta mål angående vad jag vill åstadkomma innan 30 eller lagom tills att man blir det för det är fan i mig dags att ta tag i skiten nu, har tänkt många gånger att jag kommer avsluta livet om det inte är så som jag vill ha det eller om jag inte åstadkommit något när jag börjar trilla över 30 års åldern och så vill man ju helst inte att det ska sluta, livet är för kort och skört generellt för att inte ta vara på det till fullo.
30 är ju i det stora hela ingen ålder heller, men känner även igen din subtila åldersnoja då tiden går skrämmande fort, känns som att det bara var några månader sedan man tog studenten ibland, livet börjar liksom komma ikapp och man kan inte längre lalla runt om man vill ha skapat något för sig själv och inte sluta på någon parkbänk, samtidigt har man 35+ år innan någon typ av pension ens finns på bordet, 10 år längre än vad jag ens varit vid liv.
Turligt nog har jag äntligen nått botten och vaknat till och är helt ren nu, så precis som du sa har jag väl några löst sammansatta mål angående vad jag vill åstadkomma innan 30 eller lagom tills att man blir det för det är fan i mig dags att ta tag i skiten nu, har tänkt många gånger att jag kommer avsluta livet om det inte är så som jag vill ha det eller om jag inte åstadkommit något när jag börjar trilla över 30 års åldern och så vill man ju helst inte att det ska sluta, livet är för kort och skört generellt för att inte ta vara på det till fullo.
30 är ju i det stora hela ingen ålder heller, men känner även igen din subtila åldersnoja då tiden går skrämmande fort, känns som att det bara var några månader sedan man tog studenten ibland, livet börjar liksom komma ikapp och man kan inte längre lalla runt om man vill ha skapat något för sig själv och inte sluta på någon parkbänk, samtidigt har man 35+ år innan någon typ av pension ens finns på bordet, 10 år längre än vad jag ens varit vid liv.
Hej ursäkta för sent svar, jag trodde jag hade citerat dig först när jag svarade de andra också men tydligen inte.
Jag känner igen mig i det du skriver, jag hoppas verkligen du förblir ren och håller dig borta från drogerna framöver. Det är bara skit! En ond spiral som inte leder någonstans. Så det är ingen utväg eller alternativ, det är inget annat än destruktivitetens väg. Det är starkt av dig att du nått den insikten och du skall ha all ära för det. Hoppas du hittar din väg som sagt och att du kan bocka av de målen du har innan 30. Ta en bit i taget. Det där med att låta tiden gå och stirra sig blind på serier vet jag tyvärr allt för mycket om men tror vi måste sluta titta tillbaks och helt enkelt göra det bästa av det som är nu. Börjar vi inte någon gång så kommer det aldrig bli bättre ju. När jag väl tänker efter, 30 är ingen särskild ålder. Finns de som t.ex. skaffar sina första barn vid 45. Om man kan se det så.
Kämpa på med dina mål och ta hand om dig, tack för dina inlägg i tråden. Ta det försiktigt.
