Citat:
Gud är skapad efter vår avbild. Ungefär som du gör nu med medvetandet.Med olycka skulle även menas att vad för slags medvetande som än som skapat Universum inte riktigt visste vad han höll på med, kanske Universum då kan räknas som ett misslyckat experiment bland många, några som lyckades bättre.
Annars så tror jag att du förstod rätt i att denna Universum kan få dess mening igenom dess absurda mångfald i upplevelser, och den ständiga mångfacerade strävan till ljuset när mörker och oordning ständigt tättnar omkring den som klättrar.
Odödlighet, oförtjänt lycka, stabilitet, harmoni, etc. kan ses som något som ett konstnärligt sinne finner ointressant och att skapa en slags Eden kan därmed ses som otillräcklig.
Låt säga att Shakespeare då är en ytterst begränsad spegelbild av Gud, så finner vi i teaterpjäserna all denna mångfacerade kaos fylld med tragiska hjälter och skurkar och estetisk tilltalande lidande, allt som behagar åskådaren från långt håll. Eller som Borges säger i "Everything and nothing":
The story goes that, before or after he died, he found himself before God and he said: “I, who have been so many men in vain, want to be one man: myself.” The voice of God replied from a whirlwind: “Neither am I one self; I dreamed the world as you dreamed your work, my Shakespeare, and among the shapes of my dream are you, who, like me, are many persons — and none.”
Annars så tror jag att du förstod rätt i att denna Universum kan få dess mening igenom dess absurda mångfald i upplevelser, och den ständiga mångfacerade strävan till ljuset när mörker och oordning ständigt tättnar omkring den som klättrar.
Odödlighet, oförtjänt lycka, stabilitet, harmoni, etc. kan ses som något som ett konstnärligt sinne finner ointressant och att skapa en slags Eden kan därmed ses som otillräcklig.
Låt säga att Shakespeare då är en ytterst begränsad spegelbild av Gud, så finner vi i teaterpjäserna all denna mångfacerade kaos fylld med tragiska hjälter och skurkar och estetisk tilltalande lidande, allt som behagar åskådaren från långt håll. Eller som Borges säger i "Everything and nothing":
The story goes that, before or after he died, he found himself before God and he said: “I, who have been so many men in vain, want to be one man: myself.” The voice of God replied from a whirlwind: “Neither am I one self; I dreamed the world as you dreamed your work, my Shakespeare, and among the shapes of my dream are you, who, like me, are many persons — and none.”
Vi, våra kroppar och sinnen och personligheter, är upplevelser som dyker upp i medvetandet. Mer än så vet jag inte.
Mindre, om vi ska vara petiga.
