Lite bakgrund / disclaimer för den som bryr sig om sånt:
Det här handlar om en fundering som vem som helst bör kunna undersöka. Ett slags konceptuellt verktyg att använda för rationell värdering av den gamla "mind vs matter"-duellen.
Ta vilken situation som helst, och använd en specifik typ av reductio ad absurdum. Låt säga att situationen är intelligens eller rikedom, som exempel:
Finansiell rikedom
1) Du är rik, men varje handling du utför insisterar på motsatsen. Om du ska handla så vägrar du köpa något dyrt, och det svider att du alls behöver spendera pengar. Du har miljarder på kontot men allt ekonomiskt får dig att känna dig pank och värdelös. Du delar inte med dig med någon alls, hur nära dom än står dig.
2) Du är fattig, men varje handling du utför insisterar på motsatsen. Du spenderar gärna de resurser du besitter, inte dumt men med glädje. Du lyser upp om du får dela med dig av det lilla du har. Kontot har aldrig mer än 4 siffror men du förvaltar det väl och utan rädsla.
Rationell intelligens
1) Du är intelligent men agerar ut motsatsen. Alla problem känns hemska och energikrävande, även om du kan lösa det mesta med lite tid. Du tvivlar på dig själv, analyserar för evigt, och tar alltid dåliga beslut. Dina råd till andra är helt oanvändbara, kanske för att dom hamnar på för hög nivå eller för att du helt enkelt inte ser vad den andra personen egentligen behöver.
2) Du är korkad men agerar ut motsatsen. Alla problem är utmaningar som du gärna går till mötes, även om det känns svårt så drar du lärdom. Du har en tilltro till dina förmågor som matchar din historik väl, och tar beslut därefter. Om någon annan har problem som du inte förstår så säger du som det är, och de gånger du kan dela med dig av din erfarenhet är det träffsäkra råd.
Först och främst, försök inte förminska verktyget om du vill testa det. Gör det så kraftigt du kan, så att du inte använder en straw man. Personen i 1 är verkligen intelligent / rik, även om den inte beter sig så; gör det så trovärdigt du kan. Samma med exempel 2, överdriv inte.
Nu är min hypotes följande: 1) Man kan i princip alltid göra två såna motsatta exempel som är trovärdiga (ofta går det att ta exempel direkt från något / någon man själv upplevt), där den fysiska verkligheten är en sak och personens agerande står i motsats till det. 2) Alla som är ärliga anser att en sämre verklighet med vettigare agerande är rimligare (om inte för dig själv så för ett nyfött barn).
Rent filosofiskt verkar det alltså som att mind > matter, alltid. Återigen, det följer ingenting annat från det här tankeexperimentet än att det interna är viktigare än det externa. Det betyder inte att du ska ta av dig offerkoftan eller ta fram trollspöet och försköna verkligheten. Det är bara ett kallt konstaterande. Take it for a spin.
Jag ser många som har en loser-mentalitet på ett eller annat sätt; offerkofta, klagan, barnsliga förväntningar. Många har vad som verkar vara en hel uppsjö av goda skäl, men i grund och botten handlar det alltid om något slags krig med verkligheten. Försöker man argumentera emot den så får man ha hur bra argument man vill. Har man facit i hand så är det inte speciellt klokt att försöka motivera sitt värdelösa, felaktiga svar.
Det finns givetvis många kontextuella skäl att man hamnar där; jag har varit där själv. Men det är inte av någon vikt, det är bara mer offerkofta att försöka hitta nåt att skylla på.
Nu har jag själv noll till övers för dom som sitter med negativitet och är rädda för livet (många av dom vill att det ska upphöra) men jag är lika förundrad över folk som höjer det till skyarna. Det är precis samma flyktbeteende men med någon slags fluffig fantasi, och dom blir ofta arga och pissiga om man ifrågasätter deras sagor, som trängda chihuahuas ungefär. Jag nämner det här för att jag inte är intresserad av att folk ska vara positiva eller negativa.
Det finns givetvis många kontextuella skäl att man hamnar där; jag har varit där själv. Men det är inte av någon vikt, det är bara mer offerkofta att försöka hitta nåt att skylla på.
Nu har jag själv noll till övers för dom som sitter med negativitet och är rädda för livet (många av dom vill att det ska upphöra) men jag är lika förundrad över folk som höjer det till skyarna. Det är precis samma flyktbeteende men med någon slags fluffig fantasi, och dom blir ofta arga och pissiga om man ifrågasätter deras sagor, som trängda chihuahuas ungefär. Jag nämner det här för att jag inte är intresserad av att folk ska vara positiva eller negativa.
Det här handlar om en fundering som vem som helst bör kunna undersöka. Ett slags konceptuellt verktyg att använda för rationell värdering av den gamla "mind vs matter"-duellen.
Ta vilken situation som helst, och använd en specifik typ av reductio ad absurdum. Låt säga att situationen är intelligens eller rikedom, som exempel:
Finansiell rikedom
1) Du är rik, men varje handling du utför insisterar på motsatsen. Om du ska handla så vägrar du köpa något dyrt, och det svider att du alls behöver spendera pengar. Du har miljarder på kontot men allt ekonomiskt får dig att känna dig pank och värdelös. Du delar inte med dig med någon alls, hur nära dom än står dig.
2) Du är fattig, men varje handling du utför insisterar på motsatsen. Du spenderar gärna de resurser du besitter, inte dumt men med glädje. Du lyser upp om du får dela med dig av det lilla du har. Kontot har aldrig mer än 4 siffror men du förvaltar det väl och utan rädsla.
Rationell intelligens
1) Du är intelligent men agerar ut motsatsen. Alla problem känns hemska och energikrävande, även om du kan lösa det mesta med lite tid. Du tvivlar på dig själv, analyserar för evigt, och tar alltid dåliga beslut. Dina råd till andra är helt oanvändbara, kanske för att dom hamnar på för hög nivå eller för att du helt enkelt inte ser vad den andra personen egentligen behöver.
2) Du är korkad men agerar ut motsatsen. Alla problem är utmaningar som du gärna går till mötes, även om det känns svårt så drar du lärdom. Du har en tilltro till dina förmågor som matchar din historik väl, och tar beslut därefter. Om någon annan har problem som du inte förstår så säger du som det är, och de gånger du kan dela med dig av din erfarenhet är det träffsäkra råd.
Först och främst, försök inte förminska verktyget om du vill testa det. Gör det så kraftigt du kan, så att du inte använder en straw man. Personen i 1 är verkligen intelligent / rik, även om den inte beter sig så; gör det så trovärdigt du kan. Samma med exempel 2, överdriv inte.
Nu är min hypotes följande: 1) Man kan i princip alltid göra två såna motsatta exempel som är trovärdiga (ofta går det att ta exempel direkt från något / någon man själv upplevt), där den fysiska verkligheten är en sak och personens agerande står i motsats till det. 2) Alla som är ärliga anser att en sämre verklighet med vettigare agerande är rimligare (om inte för dig själv så för ett nyfött barn).
Rent filosofiskt verkar det alltså som att mind > matter, alltid. Återigen, det följer ingenting annat från det här tankeexperimentet än att det interna är viktigare än det externa. Det betyder inte att du ska ta av dig offerkoftan eller ta fram trollspöet och försköna verkligheten. Det är bara ett kallt konstaterande. Take it for a spin.
