Citat:
Ursprungligen postat av
emelie-r
Jag lider av grova ångest och har provat det mesta mot ångest men känner mig fortfarande nere och får panikångest i form av att jag kan agera på ett sätt som man har slagit sig och det gör ont alltså ljudmässigt. Detta händer exempelvis när tankar kommer upp om saker som jag har gjort som jag får ångest av.
Ett exempel kan vara att jag vill jättegärna prata med mina syskon men sen när jag gör det så får jag ångest av saker som jag har sagt, alltså helt meningslösa saker såsom vanligt snack om hur de mår och vad man har gjort och vad de har gjort osv.
Detta har gjort så att jag inte vill ha vänner, socialiserar med folk men bara kanske träffar nån för ligga då o då men inget mer med det. Jag har ingen socialfobi men jag kan få ångest efteråt att jag kanske var där i det umgänget, kanske för att jag pratade lite för mycket eller kanske för att jag inte vill visa mig att jag är tillgänglig o vill inte synas för mycket för att folk ska veta vem jag är, så att om jag kanske gör nåt som de tycker är pinsamt ska de inte kunna känna igen mig efteråt när man är ute.
Det bör tilläggas att jag har blivit värre med åren.
Livet är så kort, är det värt att vara självplågare och lida i onödan? Tänka positivt och fokusera på nåt annat istället.
